Möte med konsten

Intryck, upplevelser och kunskap av många olika slag – och massor av rörelse. Det får en grupp barn från Opalens förskola i Klagshamn när de åker in till stan för att gå skulpturpromenad.

Buss 6 från Värnhem är några minuter sen när den ankommer hållplats Triangeln strax efter tio. Vilket inte spelar någon som helst roll för den dryga handfull reflexvästklädda resenärer som stiger, eller snarare tumlar, av. Sju barn från Opalens förskola i Klagshamn som har rest ganska långt för att komma in till stan, och för vilka vägen dit är minst lika full av upplevelser och intryck som målet. De är här för att gå ”skulptur-promenad”, men också för att lära känna sin stad.

– Vi har tagit inspiration av Vägen till skulpturen, ett fint material och en bra idé för förskolans yngre barn att upptäcka konst i sin närhet, i kombination med rörelse. Men i Klagshamn har vi inga skulpturer, och de yngsta barnen får inte åka buss, så vi gör vår egen variant istället, med våra äldre barn. Klagshamn ligger ju lite utanför, så vi gör ofta utflykter in till stan. Det är viktigt för att ge barnen en vi-känsla av att tillhöra Malmö och för att visa att det finns många olika Malmö, säger Louise Olasdotter, barnskötare på Opalen.

Att röra sig i stan

Dagens mål är Points of view, Tony Craggs stora bronsskulptur på Konsthallstorget, men även Spirallekplatsen i intilliggande Magistratsparken. Vägen från hållplatsen dit är kort, men likväl full av saker att ta in.

– Vi är ju lite som ”kusinen från landet” när vi kommer in till stan. Våra barn är inte så vana vid att röra sig i en stadsmiljö, med mycket bilar och cyklar, med många människor och mycket som händer runt omkring hela tiden, och de behöver öva på det. Att gå på led är inte heller så lätt om man inte gjort det innan, eller kanske hålla i en kompis man inte brukar vara med, säger Hanna Raab, förskollärare.

Funderingar och skulpturbygge

De ser den redan på håll, och då ser den kanske inte så stor ut, skulpturen. Men när de kommit fram och står precis invid den ger den mycket att ta in för barnen, med sina nio meters höjd och tre välvda, roterande och liksom dansande bronspelare.

– Dom är stoora!

– Större än mig!

– Kan man klättra upp på dom?

– Man får vara försiktig när man klättrar ner då.

– Man kan ha en stege.

– Har vi en stege med oss?

– Jag vill hoppa på den!

Tillsammans med pedagogerna undersöker och funderar de kring former och material, men även kring vad en skulptur är, en konstnär och olika sorters konst.

Efter en stund slår de sig ner en bit bort, på marken mitt på torget och förskolläraren Olof Mattsson frågar:

– Vill ni också vara konstnärer och bygga er egen skulptur?
Det vill barnen verkligen, och pedagogerna tar fram runda, glänsande spegelstenar i olika storlekar. Några barn försöker återskapa den stora skulpturen, andra hittar sina egna former.

Barnen får sätta avtryck i stadsrummet, det är också viktigt för deras identitet.

Så mycket mer än ”syftet”

Sedan introducerar pedagogerna en övergång från den dansande, roterande skulpturen till Spirallekplatsen. Barnen får varsin pinne med ett band och på Konsthallstorgets upphöjda scen provar de att göra spiralformer i luften och dansa samtidigt.

Förbipasserande ler.

– Barnen får sätta avtryck i stadsrummet, det är också viktigt för deras identitet. Vi hinner ju med så mycket under en sådan här utflykt! Så mycket mer än själva ”syftet” och begrepp som skulptur, spiral, konst och konstnär och så vidare. Bara att prata om allt som händer på vägen, och att sedan minnas och tänka tillbaka på utflykten, säger Olof.

På Spirallekplatsen får barnen bekanta sig med och röra sig in, ur och genom många olika spiralformer och förstås även bara leka loss lite. Efter en pasta- och köttbullslunch under ett träd som skyddar mot regnet är ”programmet” slut. Men ännu återstår flera upplevelser på vägen hem: närmast den långa rulltrappan ner till tåget.