På väg
Kontinuerlig vistelse i naturliga miljöer gör att barnen på Almängens cykelavdelning tränar rörelse och motorik. Dessutom utvecklas språket när de upplever vad som händer runtomkring.
Barnskötaren Pia Grahn skjutsar barnen via skogsvägen till Millennieskogen i Lindängelunds rekreationsområde. Till vänster: Emmet, 3 år, Elisa, 6 år, Alexandru, 6 år. Till höger: Elina, 3 år, Lamar, 5 år, Viktor, 5 år.
Duggregnet faller när Almängens förskola tar sig fram på stigarna till Millennieskogen i Lindängelunds rekreationsområde. Om ett par veckor är det midsommar och på fälten intill vajar vallmo, prästkrage och blåklint. Barnen kliver av de svarta lådcyklarna, tar av sina cykelhjälmar och lägger dem på sittbänkarna.
Linda Bengtsson, barnskötare, Sofie Eriksson, förskollärare och Pia Gran, barnskötare, packar upp och monterar tarpen, presenningen som skyddar mot regnet, och barnen går in i den lilla skogsdungen intill. De rundar träden, kliver över grenar, hittar kottar och pinnar. Strax utanför dungen finns en mur som barnen klättrar upp på. Några av dem hoppar ner på ängen bakom, springer tillbaka och gör om samma sak igen. De har koll på omgivningen och hjälper varandra upp för muren.
Mehmet, 5 år, Alexandru, 6 år, och Lilia, 3 år, värmer upp inför utedagens aktiviteter.
Osynliga gränser
När pedagogerna kallar samlas barnen. En pojke som är ny på avdelningen får hjälp av några äldre barn att lämna den lilla skogen för att ansluta till samlingen.
– Gemenskapen är stark. Vi ger dem förtroende att vara själva och de tar sig an utmaningar efter ett tag, som här i den lilla skogen. Barnen håller sig till osynliga gränser som de lärt sig av de äldre barnen, säger Linda.
– Våra barn går inte på led, det är fritt att utforska det de tycker är kul. De blir självständiga utan gränser och regler, och de få gånger vi säger ”nej” är det för att vi ser någon säkerhetsrisk eller fara, säger Sofie.
Barnen är med i förberedelserna inför utflykterna och fyller själva sina vattenflaskor. De provar att klä på sig själva, annars frågar de en kompis.
– De hjälper varandra. Först försöker de knäppa bälten och cykelhjälmar själva. Om det inte går hjälper de varandra. Slutligen frågar de oss, om det behövs, säger Sofie.
Elina, 3 år, tar sig an hinderbanan.
Övar balans och motorik
Almängens cykelavdelning lämnar förskolan varje dag efter frukost. Genom att cykla till olika miljöer uppmuntras barnen att röra sig på ett naturligt sätt.
– Vi ser en förändring i rörelsemönster hos barnen, och vi ser att de har utvecklat sin grov- och finmotorik. Millennieskogen är visserligen planterad, men det är en fin miljö och det är ojämnt på sina ställen. Barnen övar balans när de klättrar på stenar och finmotorik när de plockar blommor, säger Pia.
Leyla, 3 år, Mylo, 2 år, Lilia, 3 år, och Viktor, 5 år, leker pjätt på den stora gräsmattan.
Våra barn går inte på led, det är fritt att utforska det de tycker är kul. De blir självständiga utan gränser och regler, och de få gånger vi säger ”nej” är det för att vi ser någon säkerhetsrisk eller fara.
Emmet, 3 år, Zara, 5 år, Elisa, 6 år, och deras kamrater testar tarpen som skyddar mot duggregnet.
Öppet sinne
Förutom rörelsemönster och grov- och finmotorik utvecklas språket i konkreta miljöer och situationer. Andra ord och begrepp används när de är ute och cyklar i staden och vistas i naturen.
– Barnen upplever och pratar om saker som sker i dess naturliga element. Vi ser exempelvis dagligen konkreta saker såsom bussar eller någon som använder rullator, säger Sofie.
Till lunch serveras vegetariska biffar, klyftpotatis och ärtor.
Barnen månar om varandra
Medan barnen springer ett varv utanför den runda gräsmattan sätter pedagogerna upp en hinderbana. Barnen går balansgång, kryper under och över hinder, de går på fötter och händer och springer i sicksack. Alla tar sig fram efter bästa förmåga trots gummistövlar och regnkläder.
– När det regnar blir stenar, träd och grenar hala. Då kan vi komplettera med material från förskolan för att, trots vädret, kunna skapa en hinderbana, säger Sofie.
Ibland styr pedagogerna upp olika banor, som idag, men annars rör sig barnen oftast ute i naturen, i olika parker eller lekplatser.
– Lekplatser kan vara utmanande, exempelvis är det utmanande för en del barn att klättra. Senast när vi stannade vid en lekplats valde barnen att gå till gräsmattan intill för att leka tillsammans istället. De är måna om varandra och om gemenskapen.