Digby Andersson njuter på växelvården: ”Här är vi som ett kompisgäng”

– Om det gått hade jag gärna stannat en vecka till. Jag vill säga till alla som hamnar i min situation och blir erbjuden växelvård: Tveka inte, ta chansen!
Spaning träffar Digby Andersson när han håller på att göra sig redo att flytta hem efter två veckor på Mathildenborgs växelvård. Två sköna veckor för både honom och hustrun.
– Hon behöver ha semester och det får hon när jag är här.

Precis där den långa Rudbeckgatan möter Linnégatan på Limhamn ligger Mathildenborg, där Malmö stad bedrivit vård- och omsorgsverksamhet i decennier. Men växelvården, som vi ska bekanta oss närmare med här, är betydligt färskare.
– Vi startade i april 2020 och det blev naturligtvis en trög start på grund av pandemin. Men det här är ett nytt koncept för Malmö stad, där vi har samlat alla växelvårdsplatser under ett och samma tak. Tidigare var platserna utspridda på vissa särskilda boenden, berättar sektionschef Anette Jildenmyr.
Den som har erbjudits och tackat ja till växelvård tillbringar antingen en vecka på Mathildenborg och tre veckor hemma, eller två veckor på Mathildenborg och fyra hemma. De två avdelningarna har 19 rum och totalt får 64 personer växelvård. Växlingar sker varje dag och alla bor alltid i samma rum – igenkänningen
är viktig eftersom några av personerna har demensdiagnos, betonar Anette Jildenmyr.
– Var och en tas emot av sjuksköterska och undersköterska. Gemensamt går de igenom allt som är med, från mediciner och kläder till personliga saker.

Anette Jildenmyr har 30 års erfarenhet som chef inom hemtjänsten, men hade inte haft någon kontakt med växelvård när hon sökte jobbet på Mathildenborg.
– Jag lockades av att komma närmare både personalen och gästerna. Vi har en väldigt fin och engagerad personal som sköter hela flödet av gäster. Vi gillar att göra arrangemang, till exempel vid stora idrottsmästerskap eller melodifestivalen på TV. Dessutom tvättar vi alla gästernas kläder, så att de alltid har allting rent med sig hem. Det blir lite som en hotellverksamhet, säger hon.

Det skriver Digby Andersson gärna under på.
– Ett femstjärnigt hotell, skulle jag säga. Jag kom i kontakt med Mathildenborg för två och ett halvt år sedan och gillade upplägget direkt. Nu skulle jag inte vilja vara utan det – personalen är jättebra och här är väldigt fint ordnat med det praktiska. Man kan vila eller fika och umgås som man vill. Det är behagligt och sorgfritt här.
Digby är ordentligt hes när han pratar.
– Jag fick covid under pandemin och det satte sig på stämbanden. Jag har fått väldigt svag röst och det stör mig mycket.

Digby har ett långt och framgångsrikt yrkesliv bakom sig, främst inom försäkringsbranschen, där han jobbade länge och slutade som chef för hela skadeverksamheten på Trygg Hansa i Stockholm. Därefter var det dags att pensionera sig i förtid, flytta hem till Malmö, starta ett eget konsultföretag och genomföra en rad stora, prestigefyllda analysuppdrag.
– Det blev en bra karriär. Men när man är mitt i förstår man inte alltid att uppskatta och värdera det man uppnått. Det betyder å andra sidan att jag kan berätta om det i efterhand utan att skryta, säger han med ett finurligt leende.

Han betonar hur mycket växelvården betyder för hustrun Karin.
– När jag är här kan hon utveckla sina intressen, leva ett socialt liv med barnbarnen och sin syster. Hon behöver ha ledigt från att ta hand om mig.
Karin Hogeman som är sjuksköterska på Mathildenborg, bekräftar de anhörigas stora roll.
– Vårt huvuduppdrag är att avlasta de anhöriga. Det gör vi genom att se till att gästerna här har det bra, så att vi bygger upp ett förtroende som gör att de anhöriga tryggt kan lämna sina kära här. Det kan annars vara förknippat med mycket skuldkänslor att lämna bort en närstående.

Det är viktigt att inte blanda ihop växelvård med korttidsboende. Karin Hogeman förtydligar.
– Gästerna ska vara i ”normaltillstånd” när de kommer hit. På växelvården har vi inga läkare och inga ronder. Vi har viss tillgång till rehab, men sätter inte in några nya insatser och har inga lager av förbrukningsmaterial. Allt sådant har man med sig själv. Det ska vara lite som att resa bort.
Karin började på växelvården 2021 och lika länge har undersköterska Aida Mesic jobbat.
– Jag hade jobbat på särskilt boende i 13 år och kände att det var dags att byta. En kollega hade börjat här och lockade hit mig. Det här är ett jättebra jobb som jag älskar. Vi får stort förtroende från både sjuksköterskor och chefer och vet att det vi gör i slutänden blir något väldigt bra både för våra gäster och för deras anhöriga. När de anhöriga ser hur fint och trevligt här är behöver de inte känna någon skam eller tvekan för att de lämnar bort någon hit – tvärtom.

Även sektionschef Anette Jildenmyr framhåller betydelsen av en förtroendefull kontakt med de anhöriga.
– Vi är noga med att skicka hem information i god tid. Sjuksköterskan tar personlig kontakt först en vecka innan och sedan dagen före det första besöket hos oss. Dörren hit är låst. Det beror på att vi vill öppna och ta emot och hälsa, så att alla anhöriga som kommer hit på besök känner att de blir sedda.
Nu ser hon fram emot att – äntligen – på allvar komma i gång med de regelbundna och lite större anhörigträffar som pandemin så länge satte stopp för. Den första har ägt rum nu under vårvintern.
– Planen är att ha anhörigträffar två gånger om året, där jag, min assistent, en anhörigkonsulent och två biståndshandläggare medverkar för att berätta och svara på frågor.

Digby Andersson berättar att han drabbades av balansproblem efter att han för länge sedan genomgick en operation för en tumör i ryggmärgen. Balansproblem som, många år senare, gjorde att han föll olyckligt och landade på huvudet.
– Det var 2014 som jag föll och jag har varit mycket beroende av hjälp sedan dess. Jag får acceptera situationen utifrån mitt handikapp och är oerhört tacksam över att få komma hit. De har lyckats väldigt bra med rekryteringen av personal – alla som jobbar här har förmågan att sätta sig in i ens situation. Vi har internt trygghetslarm och då kommer de på ett par minuter och kan sitta en stund på sängkanten, om man understundom känner sig lite deppig.
– Vi är som ett kompisgäng här och allihop är vi skadeskjutna på lite olika sätt, säger Digby. Men vi blir som delar i en familj och vad kan vara bättre?