I 50 år har Hyllie vattentorn stått vakt därute på slätten. Det är passande eftersom tornet faktiskt heter ”Drabant”, och ordet drabant härrör från 1500-talets furstliga livvakter.

Text: Tony Ernst, Vårt Malmö

De flesta Malmöbor känner nog till vattentornet. I folkmun går det under namnet ”UFO:t” eftersom formen på håll liknar ett flygande tefat. Men där tornet förut stod ensamt en bit bort från stan, är det i dag mer närvarande som en populär Malmösymbol i den stadigt växande stadsdelen Hyllie.

Vi har tagit tåget ut till Hyllie station och gått den korta sträckan bort till vattentornet för att ta reda på mer om stadens ikoniska byggnad. Vi möts vid ingången av Mikael Areskoug, anläggningsingenjör på VA Syd som har hand om vattentillförseln till Malmöborna.

Mellan invigningen 1973 och 1996 fanns det en liten restaurang uppe i toppen av tornet. Många av oss minns att man bussades ut och sedan åkte hiss upp för att äta och kika på utsikten. Men så stängde man. Mikael Areskoug förklarar varför:

– Det blev en läcka från köket som förorenade vattnet i reservoaren. Vi fick tömma ut allt vatten och sedan rengöra reservoaren fem gånger innan det var godkänt vatten igen. Vi kan inte ha en restaurangverksamhet häruppe som riskerar att äventyra vattenproduktionen till Malmö.

Numera är vattentornet även omgärdat av staket och larm och klassas som ett civilt skyddsobjekt. Det är höjd säkerhet kring vårt värdefulla dricksvatten.

– Efter elfte september 2001 så har det blivit mycket högre säkerhet kring alla viktiga samhällsfunktioner, konstaterar Mikael Areskoug.

Vattnets batteri

Här i sydvästra Skåne får vi vårt vatten företrädesvis från Bulltofta vattenverk, Vombsjön och sjön Bolmen. Vattnet leds sedan vidare till ett vattenverk där det bereds, innan det susar vidare till hus och hem.

Vad är då ett vattentorn? Varför måste man ha ett? Vad är det bra för? Mikael Areskoug ler åt frågorna men svarar lugnt:

– Vi använder mer vatten på dagarna. Ett vattentorn fungerar som ett sorts batteri, där vi kan lagra kapacitet tills vi behöver det. Vi fyller vattentornet på natten, och sen när folk vaknar, sätter på kaffe, duschar och så vidare, då kan vi slussa ut vatten från tornet.

Man kan också dra en liknelse med elektricitet som visar på skillnaden mellan de två viktiga levnadsförutsättningarna.

– El måste man producera och använda. Det kan man inte spara och sedan använda när det behövs. Men vatten kan man lagra och använda vid behov. Det är det vi gör här.

Torn och tryck

Att det är just ett torn man förvarar vattnet i har att göra med vattentrycket. Mikael Areskoug förklarar vetenskapen bakom Hyllie vattentorn:

– När vi får vattnet från Vombsjön så passerar det Romeleåsen som har en höjd på 77 meter. Det gör att det kan ta sig upp här i Hyllie vattentorn utan pumpar. Vår höjd för vattnet när det är fullt här ligger på 75 meter. När vi sedan ska slussa ut det till Malmö så kan vi bara leverera upp till motsvarande höjd. Det räcker för det mest. Men ibland krävs det pumpar. Turning Torso, till exempel, är 180 meter, så de behöver egna pumpar för de resterande dryga 100 meterna.

Anledningen till att Hyllie vattentorn existerar beror på att staden Malmö växte efter andra världskriget. Vattenbehovet ökade och man var tvungen att bygga ett nytt, större torn. Att det blev Hyllie beror på det strategiska läget. När man väl hade bestämt sig för att ett nytt vattentorn skulle byggas utlyste gatukontoret en tävling 1965. Vinnarna blev Kjessler & Mannerstråle AB i Stockholm med ”Drabant”. Men tävlingen lockade mängder med förslag:

– Det kom in över 100 förslag, som sedan ställdes ut i Baltiska hallen på Stadionområdet. Vissa mer fantasifulla än andra. Här är några av de andra förslagen, berättar Mikael Areskoug och pekar på ”Champagne”, ”En droppe i havet”, ”Pytagoras 66”, ”Åskbollen” och ”Kronprinsessan”.

Byggdes med domkraft

Mikael Areskoug har jobbat länge med vatten och börjar närma sig pensionen. Han tycker mycket om Hyllie vattentorn. Formen är smäcker, det är funktionellt, och när man väl är däruppe är utsikten magnifik. När Hyllie vattentorn byggdes så gjorde man det nerifrån och upp. Tefatet liksom svävade upp från marken. Mikael Areskoug visar bilder och förklarar:

– Man använde domkrafter för att höja reservoardelen. En domkraft i taget höjdes och så placerade man in en färdiggjuten betongcylinder – en så kallad ”ost” – under domkraften. Så körde man hela varvet runt och gjöt sedan betong runt ”ostarna”. Det tog nästan två år att höja hela vattentornet.

Det är dags att avsluta besöket på det 50-årsjubilerande vattentornet. Vi åker hissen ner igen. När man står nere vid foten av tornet ser det mäktigt ut. Och vill man veta mer om vattnet finns upplevelsecentret Kretseum just bredvid vattentornet. Här kan man lära sig allt om vattnets kretslopp. Nu tar vi sats mot Hyllie vattentorns 100-årsjubileum år 2073.