Möten utan masker

Att vara bland människor är en ständig kamp för att fasaden inte ska rämna. På NPF-mötesplatsen i Autism Skånes lokaler i Malmö kan Ronnie vara den han är.

Ronnies första reaktion är att han inte vill leva. Han förstår inte vad vare sig ADHD eller Aspergers syndrom är eller vad det innebär för honom. Att köpa ett rep eller ställa sig framför bussen känns som en helt rimlig utväg.

– I skolan blev jag mobbad under fjorton år. Men jag visste inte att jag hade en diagnos då, det var ingen som hade berättat det för mig. Det var först i vuxen ålder jag fick veta det. Det hann bli många törnar på vägen, säger Ronnie där han sitter vid bordet på NPF-mötesplatsen i Malmö, bländad av vårljuset som silar in från Ängelholmsgatan.

Ronnie minns att han blev arg på läkaren som ställde diagnosen. Det var en mer känslig punkt än han hade anat.

– Det första jag tänkte när jag kom ut därifrån var att jag ville komma tillbaka med ett köttstycke och slå till honom! Jag visste inte vad det var, jag visste bara att jag inte ville ha det så här, säger Ronnie.

Men förtvivlan byts mot viljan att veta och Ronnie börjar läsa på. En helt ny värld öppnar sig på nätet.

– Jag insåg hur många människor det är som har en diagnos, allt från skådespelare till kända personer i näringslivet. Då kunde jag acceptera det, säger han.

Fast kampen blir inte lättare för det. Ronnie undviker till exempel kontakt med myndigheterna. I stället är det hans mamma som är god man som står för strukturen i hans vardag. Att ringa, att ställa frågor, att svara på frågor – allt det kan vara en oöverstiglig uppgift.

– Samhället kan inte anpassa sig efter oss. Om det hade varit så enkelt att vi kunde få ett samhälle som var för oss så hade det varit skönt. Men så fungerar det inte. Det är en kamp varje dag, förstår du.

Det är en ledsam insikt, att alla fortfarande inte har den självklara rätten att få finnas till. Men Ronnie verkar inte ha gett upp, snarare bara anpassat sig till något som han inte kan förändra själv. Han menar att brist i bemötande och förståelse främst beror på en brist på kunskap.

– De flesta vet för lite om det här så varför kan inte alla människor få lära sig mer om oss, om hur vi är? Vi skulle kunna vara en dag på arbetsplatsen eller i skolan... eller att de följer med och ser hur vardagen ser ut för en sådan som mig. Vill man veta mer finns det mycket fakta. Men jag tror att det ofta räcker att bara följa med en person en dag.

Viktigt att kunna stänga ute intryck

Ronnie tycker om att ha människor omkring sig. Och att synas och höras. Scenvanan har han från Moomsteatern. Men det kan lika gärna bli för många intryck. Då måste han gå undan, sätta sig vid datorn eller lyssna på klassisk musik, vad som helst.

– Jag går in i en bubbla. Så sitter jag så här med händerna kupade över öronen och hör ingenting. Jag måste stänga av hjärnan. Problemet är bara att jag inte kan det, den går dygnet runt. Till slut är jag så trött att jag är helt borta. Helt osynlig.

Han greppar det halvfulla vattenglaset och tecknar hur det blir när det rinner över.

– Jag måste få ut det jag har i huvudet men man kan ju inte bara stå och skrika. Det bästa är att sätta sig ner och skriva. Sedan kanske jag läser det dagen efter och då betyder det ingenting, då är det avklarat.

Den andra sidan av Ronnie, scenartisten, tycker om att vara i blickfånget. Särskilt när det är barn i publiken. För barn, säger han, har till skillnad från vuxna fantasi.

– Ni vuxna är lite så där med det, ni tänker alldeles för mycket. Det ser ut som förvirrade abborrar när ni sitter med munnen öppen, säger Ronnie och ger oss andra tre vuxna i rummet en vänlig menande blick.

– Barn är mer närvarande, de är liksom med på allt. Man kan inte sitta på en teaterpjäs i två timmar och tänka att det inte händer någonting. Men med ett öppet sinne händer det alltid något som du inte är beredd på. Det är en trevlig känsla.

På mötesplatsen händer det att Ronnie bara sitter och blundar och lyssnar, och det funkar ändå att någon pratar med honom. Det blir en lagom mängd intryck. Det behövs inget mer här, det enda han önskar är att fler får veta att mötesplatsen finns.

– Jag tycker det är tillräckligt bra att vi bara får träffas och att man ser varandra. Här kan du koppla av på ett annat sätt. Och tiden går alldeles för fort, plötsligt har man pratat bort två timmar, säger Ronnie.

Text och bild: Kaj Svensson, funktionsstödsförvaltningen

"Genom att träffa andra i samma situation blir var och en starkare"

Malmöbor med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning lever ofta i ofrivillig ensamhet och isolering. Mötesplatsen i Autism Skånes lokaler på Ängelholmsgatan 6 i Malmö, som invigdes i februari i år, är anpassad för de särskilda behov det innebär.

Funktionsstödsförvaltningen driver redan mötesplatser i Malmö för personer som lever med psykisk ohälsa men denna är den första som specifikt vänder sig till personer med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Mötesplatsen ska bidra till att bryta ofrivillig ensamhet och isolering och underlätta för besökare att ta kontakt med varandra och med samhället.

– Hela syftet med en mötesplats är ju att besökarna ska bli del av en större gemenskap. Genom att träffa andra i samma situation blir var och en starkare. Vi vill skapa en säker och trygg miljö så att människor vågar bryta sociala barriärer som stänger dem ute, säger Jessica Löfvendahl, som är distriktskonsulent på Autism Skåne.

Mötesplatsen prövar sig fortfarande fram kring ett innehåll som funkar för så många som möjligt. En del vill ha mycket att sysselsätta sig med, allt från sällskapsspel till föreläsningar, medan andra bara blir stressade av för många aktiviteter. Som med alla är behoven olika. Men de allra flesta mår bra av att ha sociala kontakter.

– Jag tror det lätt blir att man är i sin begränsade värld och möter samma människor varje dag, kanske personalen i en sysselsättning. Man tänker kanske att den lilla världen är allt som finns. Här är ett tillfälle att komma hit och se nya ansikten, det tror jag kan öppna världen för den enskilde, säger Jessica.

Under sommaren kommer mötesplatsen att hålla öppet som vanligt. Program och upplevelser formas till stor del utifrån besökarnas önskemål.
Jessica tycker att det är bra att kommunen satsar på mötesplatser av de här slaget och är glad över förtroendet från funktionsstödsförvaltningens sida.

– Nu har vi en fysisk plats att bedriva verksamhetsutveckling på. Mötesplatsen ger goda utsikter för att utveckla samarbetet mellan stadens brukarorganisationer. Det är något som verkligen behövs, eftersom många Malmöbor med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning fortfarande möter starka fördomar och hamnar utanför samhällets gemenskap, säger Jessica Löfvendahl.

Fakta om NPF Skåne

NPF Mötesplats ingår som en del i ett Idéburet Offentligt Partnerskap mellan Autism Skåne och funktionsstödsförvaltningen i Malmö stad. Syftet är att bidra till delaktighet och gemenskap för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). I uppdraget ingår också att erbjuda utbildningar och psykoedukation för personer med NPF samt anhöriga, personal och andra som kommer i kontakt med personer med NPF. Mötesplatsen är öppen onsdagar klockan 18:00-20:00 och lördagar klockan 11:00-13:00. Varje termin hålls ett antal föreläsningar med teman kring NPF, autism, psykisk hälsa och välbefinnande med mera.