Malmö dåtid och framtid – kanalen runt på 45 minuter

Tänk om byggnader kunde tala. Längs kanalen som en gång ramade in hela Malmö reser sig historiska hus. De har sett staden byta skepnad och fortsätter vänta sällskap av framtidens miljöer. Följ med på en tidsrunda på kanalen mellan dåtid, nutid och framtid.

Text: Tony Ernst, Vårt Malmö

Vi äntrar en av sightseeing-båtarna som går under namnet ”Rundan” i folkmun. Rundan började gå redan 1947, några år efter andra världskrigets slut. Många är vi som minns att man åkte den med skolklassen eller familjen. Det är fortfarande populärt, båten fylls upp snabbt och runt om oss hör vi tyska, polska, danska, engelska och till och med småländska. I dag körs sex turer om dagen under sommarmånaderna och vi hälsas välkomna ombord av vår guide Tanja och kapten Andreas.

Vi börjar med en tur ut i hamnen. Det passar bra då vi först glider förbi statyn av Frans Suell, mångsysslaren som var den som moderniserade hamnen 1775. Man kan läsa i Nordisk familjebok från 1800-talet att Suell ”satte sig i spetsen för en hamnanläggning i Malmö, hvilken blef af största vigt för stadens uppblomstring”.

På väg ut passerar vi det relativt nya universitetet, där solen speglar sig i Orkanen-byggnaden. Universitetet grundades 1998 som Malmö högskola, men heter sedan 2018 Malmö universitet. I dag går det cirka 24 000 studenter här. Och visst, vi var nästan 700 år efter Lund med ett universitet, men nog har det varit en viktig del i Malmös förvandling från industri- till kunskapsstad.

Bevara arvet från varvet

Ute i hamnen är det lugnt och stilla, någon enstaka fritidsbåt seglar förbi. Så har det varit sedan Öresundsbron invigdes sommaren 2000. Bara något år efteråt hade samtliga färjeförbindelser över sundet lagts ner. Lite tråkigt, då det faktiskt funnits organiserade resor mellan Malmö och Köpenhamn sedan 1522. Då stod åtta så kallade ”färjemän” redo att ro passagerare, post och paket, på var sin sida av sundet.

Men nya tider kräver nya färdsätt, nu planeras till och med en Öresundsmetro under sundet. I fjärran skymtar man Turning Torso, Malmös nya landmärke efter Kockumskranens flykt. Spanske arkitekten Santiago Calatravas vridna skyskrapa fyller snart 20 år. Tiden rinner fort genom timglaset.

Här ska faktiskt en helt ny stadsdel växa fram. Det nya namnet blir Varvsstaden. Här kommer det att byggas för fullt under de kommande tjugo åren. Två nya parker, två nya broar, bostäder och kontor, och så ska Lunds universitets konstnärliga fakulteter – konsthögskolan, musikhögskolan och teaterhögskolan flytta in. Området ligger på gammal varvsmark, där Kockumskranen stod förut. Kranen, som var världens största bockkran, bogserades 2002 i väg till Sydkorea. Nu knyts den gamla varvsstadens kulturhistoriska miljöer ihop med den moderna staden. Stadsantikvarie Olof Martinsson får berätta:

”Det är ett superspännande projekt. Vi tar till vara på ett stort antal industribyggnader, har hög svansföring i återbruk där vi återvinner nästan allt. Och vi är måna om att bevara arvet från varvet.”

En global stad

Men det är inte bara Varvsstaden som dyker upp som ny stadsdel. Vi lever i en stad i förvandling. Malmö växer så det knakar. Nästa stora projekt heter Nyhamnen och området ska sträcka sig hela vägen ut till Hullkajen. När vi intervjuade Asterios Tolikas häromåret, projektledare för Nyhamnen på stadsbyggnadskontoret, berättade han inlevelsefullt:

”Det här är ett enormt projekt. Vi räknar med sju- till niotusen nya bostäder och tolv- till sextontusen nya arbetsplatser. Alltihop kommer inte att stå färdigt förrän 2050.”

Man undrar om Malmöborna kommer att känna igen sig? Stadsantikvarie Olof Martinsson igen:
”Jag tror att Malmö alltid har varit en stad i förvandling. Här finns en stark vilja till förändring, och en tålighet bland invånarna. Utmaningen är att inte springa för fort.”

Tillbaka i kanalen passerar vi det gamla hamnkontoret som i dag är World Maritime University, etablerat 1983. Här studeras global sjöfart varje år av 250 studenter från olika länder runt om i världen. Malmö står inte stilla i den skånska myllan, utan är på många sätt en global stad. När vi pratade med Malmös stadsarkitekt Finn Williams för något år sedan konstaterade han att:

”Malmös rykte i dag är starkt internationellt. Man har genomfört stora positiva förändringar i en postindustriell stad.”

När man sitter där i båten och glider under de 23 broarna i kanalen får man en känsla av att Malmös dåtid och nutid möts. Malmö som stad är nästan tusen år gammal och finns omnämnt i skrift sedan 1100-talet. Ursprungligen var det en liten kyrkby. Stadsprivilegierna fick vi 1353. I dag är det en modern och vibrerande stad där invånarna ser sig som världsmedborgare snarare än svenskar.

Sjörövande kung

Nästa anhalt på kanalfärden är Malmöhus slott, norra Europas äldsta renässansslott! Det ser pampigt ut från båten. Det var Erik av Pommern som började bygga det första slottet här 1434. Han var kung över Sverige, Danmark, Finland, Norge och Island, men blev sedermera avsatt, stal då hela den danska statskassan och sadlade om till sjörövare på Gotland.

Det nuvarande slottet byggdes på samma plats nästan 100 år senare av danske kungen Fredrik I. Och det är just vallgraven till slottet som är själva starten för Malmös kanaler. På den tiden ramade nämligen vallgraven in staden, men 1805 rev man befästningsverket som omringade staden och började anlägga de övriga kanalerna i Malmö.

Vi glider under Fersens bro som förbinder de två stora parkerna i Malmö: Kungsparken och Slottsparken. Kungsparken är stadens äldsta och heter egentligen Oscar II:s park. Staden anlade den vackra parken på 1870-talet och bjöd ner Oscar II för att inviga den. Men kungen var tydligen varken förtjust i Malmö eller Skåne, och sägs inte ens ha velat tillbringa natten här utan åkte raskt tillbaka till Stockholm.

Bara några år senare anlades så Slottsparken, som skulle vara arbetarnas park till skillnad från Kungsparken som mest var avsedd för borgerskapet. Precis här ser man också Malmö stadsbibliotek, som i sin nuvarande utformning stod klart 1999. Biblioteket, som kombinerar det gamla slottet – byggt 1901 och från början ett museum – med det moderna Ljusets kalender, har utsetts till ett av världens 12 vackraste bibliotek.

Malmöbor från flera tider

Rundan puttrar vidare mot Södertull. Mitt i centrum ligger en liten, stilla oas, Gamla kyrkogården där stadens sorl plötsligt känns avlägset. Här vilar stoft från flera av de personer och familjer som på olika sätt lade grunden för det ”moderna” Malmö, som industrimagnaten Frans Henrik Kockum (1802–1875) och grosshandlaren Johan Peter Bager (1818–1888). Men även kulturpersonligheter som gjort stora avtryck inom sina fält: mästarfotografen Georg Oddner, radiorösten Leif ”Smoke Rings” Anderson, musikjournalisten Lennart Persson, fotbollsspelaren Åke Larsson och författaren Herta Wirén, född 1899, som debuterade vid 76 års ålder med en hyllad självbiografisk roman om uppväxtåren i en arbetarfamilj vid Möllevångstorget.

Nu är vi nära Carolikvarteren som revs i slutet av 1960-talet. Då bestod de av enkla låga gatuhus, byggda på samma ställe där det har bott folk sedan medeltiden. Men efter andra världskriget kom det här området att förknippas med trångboddhet, fattigdom och dåliga sanitära förhållanden. Man ville modernisera och de gamla stadskärnorna ansågs uttjänta. Det mesta revs. Stadsantikvarie Olof Martinsson förklarar: ”Det var extremt drastiska metoder. Den politiska tron då var att det var så här man gjorde. Ett modernistiskt planeringsideal. I dag jobbar vi inte så. Miljonprogramsidén lever inte kvar längre. Numera tar man hänsyn till det som redan finns på platsen. Vi tror att vi kan få större kvalitet om vi ser till att våra byggen är förankrade.”

Tusenåringens nya drakskepp

Vad är det där som tronar som ett stort drakskepp? Jo, det är Malmös nya domstol, alldeles nyss färdigställd och invigd. Det här är Nordens största domstol, 14 våningar hög och samtidigt ett komplext inredningsprojekt med återbruk i stor skala. Därefter passerar vi Centralstationen som stod färdig 1858, två år efter att järnvägen mellan Malmö och Lund invigts. Självklart var Oscar II nere för att inviga även den, och lika självklart åkte han hem till Stockholm direkt efter förrättat värv. Här står vattnet i kanalen stilla och ser inte så trevligt ut. Sydsvenskan skrev redan på 1960-talet efter att man åkt med Rundan: ”En lusttur bland illaluktande öar av rutten växtlighet, bland korvpapper, burkar, cigarrettaskar, upprört bottenslam och i värsta fall döda råttor, låter det lockande?” Det pågår ett stort arbete för att få vattenkvaliteten bättre i kanalerna, men det är på lång sikt. Kan man bada här? Nej, det är inte lämpligt.

Det sista vi ser innan vi är framme där vi startade för 45 minuter sedan på den här vattenturen i då-, nu- och framtid, är passande nog en av Malmös äldsta byggnader, Sankt Petri kyrka. Den invigdes i början av 1300-talet, men här har på samma plats stått en mindre tegelkyrka sedan mitten av 1200-talet. Den var då Danmarks största stadskyrka. Ja, vi tillhörde ju Danmark med några få undantagsår, från slutet av 900-talet fram till och med freden i Roskilde 1658. Vi har således varit danskar betydligt längre än vi varit svenskar här i Malmö. Och försvenskningen av skåningarna var ingen enkel sak. Den kände historikern Herman Lindqvist har kallat det för en ”brutal etnisk rensning”. Folk vägrade överge sin danska identitet och det tog århundraden innan alla härnere kände sig svenska.

Men Malmö står kvar. Den här tusenåringen har överlevt det mesta, solen skiner och vår historielektion är över för den här gången.