Sommarpraktik som stärker självkänslan

Att vara del av ett sammanhang, göra något meningsfullt och våga utmana sig själv. Kort sagt, att få vara något annat än sin funktionsnedsättning. En sommarpraktik kan göra mycket för självkänslan.

Solen står högt över huslängan. I trädens skugga känns luften mild och porös mot huden men invid den vitrappade väggen är läget ett annat. Leo står med krökt rygg över plantorna utanför sin lägenhet, det ser både slitsamt och välgörande ut. Han delar ut några hallon och slår sedan armarna kring sina kontaktpersoner Maria och Mostafa. De har följt Leo alltsedan första dagen han klev in på boendet. Idag får de vara hans språkrör.

– Praktiken väcker så många känslor hos honom. Han ska vara modig, ta ansvar och kunna planera sitt arbete så självständigt som möjligt. Han säger själv hur mycket det får honom att växa, säger Mostafa, som är stödpedagog och utbildad TERMA-instruktör i förebyggande arbete mot hot och våld på barnenheten.Leo är inne på sin andra av fyra veckor och stortrivs. Han gillar att arbeta med kroppen och bär riktiga arbetskläder från Malmö stad.

– Leo mår bäst av att göra sin praktik utanför boendet för då blir han inte hela tiden påmind om att han bor här. Så han har varit på ett annat boende och målat, städat och klippt gräsmattan. Och sett när jag håller på med jord och vill göra samma sak. Han gillar när händerna är i kontakt med det levande, säger Maria.

Leo har fått en praktikplats inom programmet Ung i sommar, en satsning som ger ungdomar värdefulla erfarenheter av arbetslivet. Han är den första ungdom någonsin i funktionstödsförvaltningens verksamhet som har fått en plats. Det är många som har varit med och gjort det möjligt, inte minst arbetslaget som är Leos stöd i vardagen.

– När Leo fick sin praktikplats blev han överlycklig! På första arbetspasset började de med att fika tillsammans. Där var han inte Leo som bor på ett barnboende. Han var en i gänget. Du förstår ju hur viktig den känslan är, säger Maria, som är stödpedagog och har arbetat hela sitt yrkesliv inom psykiatrin.

Vid sidan av praktiska sysslor har Leo också övat på simning, lärt sig hjärt-lungräddning och att bärga en docka, tung som en människa, ur vattnet. Han har varit ute och orienterat och fått pröva på att överleva av det skogen ger. Men lika viktigt som att plocka upp nya förmågor är det att lära sig det sociala samspelet för att klara vuxenlivet.

– Från första början har vi utgått från det han faktiskt kan och vill jobba med i stället för att fastna i hans begränsningar. Det är lätt eftersom det annars är den enkla vägen, både för honom och oss. Han känner mer och mer att han kan lyckas och det förändrar självbilden. Han behöver liksom programmera om sin hjärna, säger Maria.

En utmaning för Leo är att kontrollera sina impulser. Därför ägnar Maria och Mostafa mycket tid åt planering, samtal och stöttning i allt från stora frågor om sex och relationer till hur de ska få ihop en dag på stranden. Allt handlar om vägledning och förberedelser för ett framtida vuxenliv. Precis som för andra tonåringar gäller det att hitta balansen mellan frihet och trygghet.

– Vi måste absolut ta hänsyn till vilka risker det finns med att möta samhället men det är jätteviktigt att han inte blir fast här på boendet i något slags förvar, säger Maria.

– Samtidigt behöver varje barn jättemycket stöd och tydliga ramar för att sätta leda in dem på rätt bana. Återigen handlar det om struktur, tydlighet och planering. För att inte hamna i stress som bryter ner självförtroendet, säger Mostafa.

En annan utmaning är att inte jaga upp sig med tankar om att misslyckas; att förstå att han inte är en sämre person om något går fel.

– Vi jobbar mycket med att Leo ska våga lita på sig själv. Att han faktiskt klarar sina uppgifter. Det är vad vi har sagt till honom alla år och nu har han fått möjlighet att visa det, säger Maria.

Solen vrider mot syd och dagen är så varm att himlen vitnar vid kanterna. Den avslutande gruppbilden ser ut som en semesterbild men mer än något annat utstrålar den stolthet. En sommarpraktik kan vara det som gör skillnaden.

Text: Kaj Svensson/funktionsstödsförvaltningen
Foto: privat