När storstäderna lär av varandra inom socialpsykiatrin
Hur kan storstäderna utveckla socialpsykiatrin tillsammans? Det är utgångspunkten för Storstadsnätverket som pågått i över 15 år, där Malmö, Göteborg och Stockholm möts för att dela erfarenheter och inspireras av varandra.
Den 5–6 november stod Malmö värd för årets träff, med fokus på samordnade insatser och brukarinflytande. För Liselott Bergström, utvecklingsledare i Göteborg, och Åsa Lindberg, sektionschef för FACT-teamen i Malmö, är det just erfarenhetsutbytet som gör nätverket värdefullt. Båda har varit med under många år och har sett hur städerna inspirerat varandra till nya arbetssätt.
Göteborg har bland annat hämtat inspiration från Malmö och Stockholm när de startade sitt samlarteam. Nu undersöker Göteborg också möjligheten att starta ett familjeorienterat boendestöd med Malmö som förebild. Det är exempel på hur erfarenhetsutbytet kan leda vidare till konkreta förändringar i verksamheterna.
– Det är mycket energi och utbyte på mötena. Men det viktigaste är att det faktiskt har påverkat våra insatser. Vi har tagit inspiration och hjälp av både Malmö och Stockholm, säger Liselott.
– Vi har plockat många delar från Göteborg till Malmö genom åren. Det är häftigt att se hur vi inspirerar varandra, säger Åsa.

Så hålls nätverket ihop
Storstadsnätverket hålls ihop av en styrgrupp med representanter från de tre städerna. Liselott Bergström från Göteborg ingår i gruppen tillsammans med Anna Kejmar, utvecklingssekreterare, från Malmö och Paulina Slazak, utredare, från Stockholm. De träffas regelbundet under året för att planera och samordna nätverkets träffar.
– Vi träffas på våren och planerar träffen tillsammans. Även om det är en stad som står värd hjälps vi åt med arrangemanget, berättar Liselott.
nnehållet formas utifrån aktuella frågor och önskemål från deltagarna, och värdskapet roterar mellan städerna.
Kontakterna är minst lika viktiga som föreläsningarna
För Mikael Eriksson, som tidigare arbetat som enhetschef inom socialpsykiatrin i Stockholm och nu deltar som brukarrepresentant för RSMH Stockholm, är mötena mellan människor en stor del av nätverkets värde.
– Det viktiga är ju minglet. Vi fikar, äter och hänger. Det är där man skapar kontakterna.
Han berättar hur en kontakt från en tidigare nätverksträff i Malmö ledde till att två boendestödsgrupper från Stockholm och Göteborg gjorde studiebesök hos varandra.
– Det är alltid bra föreläsningar, men det är mötena som är det viktigaste. Man får kontakter och kan följa upp dem efteråt.

Att lyssna på dem vi finns till för
Linda Gillgren är sektionschef inom öppenvården för vuxna på arbetsmarknads- och socialförvaltningen i Malmö och arbetar även 50 procent i ett samsjuklighetsprojekt. För henne var årets ena tema, samordnade insatser, särskilt relevant. I projektet arbetar hon med att förbereda kommunen inför samsjuklighetsreformen, där samverkan mellan olika verksamheter blir en viktig del.
Hon lyfter värdet av att samla flera kompetenser kring den enskilde.
– Den enskilde ska inte behöva ha tusen olika kontakter, olika adresser och olika telefontider eller behöva upprepa sin historia flera gånger. Vi behöver samla insatserna i ett team och samordna tillsammans.

Under träffens första dag fick deltagarna bland annat ta del av det skåneövergripande arbetet med FACT (Flexible Assertive Community Treatment) och ACT (Assertive Community Treatment). Det är arbetssätt där olika professioner samarbetar i team för att samordna vård och stöd till personer med omfattande och komplexa behov. Deltagarna fick också höra om erfarenheterna från FACT-arbetet i Malmö stad och Region Skåne.
Dag två låg fokus på brukarinflytande och erfarenhetsbaserad kunskap. Genom en workshop om kunskapsorättvisor och ett panelsamtal med peer supporters från de tre städerna diskuterades vems kunskap som får ta plats i verksamheterna.
Det var något som Linda särskilt tog med sig från dagarna.
– Vi är generellt ganska dåliga på att inhämta kunskap från dem som är experter, alltså Malmöborna själva. Vi behöver bli bättre på att fråga vad de tycker och sedan också göra något med det vi får veta.
Även Liselott och Åsa lyfter brukarinflytandet som en viktig fråga att arbeta vidare med.
– Vi måste börja jobba med brukarinflytandet mer systematiskt. Jag funderar också på hur jag själv kan bidra till det i min roll, säger Liselott.
Stafettpinnen går vidare
Efter två dagar av erfarenhetsutbyte, nya perspektiv och gemensamma diskussioner avslutades årets träff med att stafettpinnen lämnades över till Stockholm, som tar vid som värdstad nästa gång.
Förhoppningen är att samtalen inte stannar vid konferensbordet, utan fortsätter i kontakterna mellan kollegorna och i utvecklingen av verksamheterna.
För det är kanske just där Storstadsnätverkets största styrka ligger: att det är enkelt att höra av sig till någon i en annan stad som har stått inför samma utmaning, testat en ny idé eller hittat ett arbetssätt som fler kan ha nytta av