Malmöbornas berättelser

Jag bor i ett hus som har ett LSS-boende anslutet till gården. En dam från boendet älskar att kramas, och jag har kramat henne varje gång hon kommer förbi mig. Jag har sett henne gå omkring runt boendet och blicka runt, och plötsligt när hon ser mig ser jag hur hon lyser upp, vänder sig och går fram till mig och får sin efterlängtade kram.

Det krävs varken mycket tid eller energi, men en simpel kram gör hennes dag och kramar ska hon få så länge jag bor här.

När vi flyttade in i vår nuvarande lägenhet så märkte vi att familjen i lägenheten bredvid hade barn i samma ålder. Allt eftersom vi lärde känna dem och trivdes med att umgås med dem tänkte vi att vad perfekt om barnen blir bästa vänner och de kan springa fram och tillbaka och ha hur kul som helst med varandra!

Efter att ha bott här i 3 år är barnen fortfarande inte bästa vänner men de trivs ihop. Vi vuxna har fint umgänge och skönt att ha låga trösklar för att slänga ihop en pizzafredag tillsammans när inspirationen tryter.

Vi har också varit med och anordnat gårdsdagar för att rusta upp gården och alla växterna där vilket inneburit att det har blivit ännu bättre miljö på gården och man känner fler som bor i andra delar av huset.

När jag och min partner flyttade in i vår nya lägenhet märkte man direkt att det var bra stämning i huset. Grannarna välkomnade en och berättade direkt hur de brukar ha grillkvällar på innergården. De frågade oss om vi ville vara med och betala för den gemensamma grillen, den gamla var så skruttig. Så vi skaffade en ny alla tillsammans.

Samma morgon som jag som nyskild flyttade in i min lägenhet var min ena tvillingdotter inlagd på sjukhuset. Jag var helt slut, i sorg och väldigt orolig för min dotters hälsa. Då stötte jag på min granne i trappan för första gången och hon erbjöd sig direkt att åka och handla mat till mig. Jag kände mig trygg direkt.

Några dagar senare på innergården när jag var ute med mina katter stötte jag på min granne och hennes katt. Vänskap uppstod. Det dröjde inte länge förrän vi startade vår generationsbokklubb i grannskapet.

När jag bodde på Möllan brukade vi hänga upp lappar i hissen om man skulle ha fest. En av våra grannar klagade på oss en kväll, hon smsade mig. Så vi hade varandras telefonnummer.

Efter att jag hade bott där i nästan ett år så fick jag ett sms med frågan om jag kunde ta emot ett paket till henne eftersom hon va på jobbet. Jag skrev att det var inga problem. Hon var jättetrevligt och vi fick en god kontakt efter det!

Jag hälsar på alla grannar jag träffar, och bjuder ofta in till lite prat. Vi har en chatt för hela gården och en för vår trappuppgång. Trappchatten används för att låna ägg, vattna varandras blommor och sånt. Varje år är det en granne som bjuder in till bus eller godis-runda. Vi har även en lokal hyresgästförening! Det är toppen, för att skapa gemenskap. Vi håller på att fixa en verkstad, och så har vi en ta-och-ge-hylla!

Vi bor ganska centralt med våra två barn. I vår trappa brukar vi hjälpa varandra att passa husdjur och bära upp tunga möbler upp för trapporna och så vidare. Vi håller koll om någon är bortrest, vi hälsar och pratar med varandra. Jag har ibland lagt både julkort och påskkort i brevinkasten till alla grannar.

När jag flyttade in i min nya lägenheten kom grannarna som bor bredvid och plingade på efter en lång dags slit av flytt. Där stod de med bröd och salt och välkomnade mig. Var trött och sliten och blev så rörd att jag grät en skvätt.

(Bröd och salt är en gammal tradition. Man gav det till sina grannar för att önska dem välstånd och önska att de aldrig står utan mat på bordet.)

Jag hälsar alltid på alla grannar och ger dem tårta när jag fyller år. Flera av mina grannar har bjudit på arabisk, somalisk och balkan-mat. Vi hjälper varandra om det behövs något. Älskar dem!

När vi flyttade in i vår nya lägenhet var det lite svårt i början att lära känna grannarna – ingen kom och hälsade. Men vid en högtid bestämde jag mig för att ta första steget. Jag delade ut lite sötsaker och mat till grannarna i huset, och även vid lekplatsen mellan byggnaderna. Min son fick hjälpa till att ge godis till de andra barnen – det var så fint!

Efter det började folk hälsa och prata, och nu känner de flesta igen oss, speciellt min son. Vi har inte direkt blivit nära vänner, men vi har en fin och respektfull kontakt. Det är alltid ett leende och ett hej i trappan!

Då vi bott i samma lägenhet i 15 år har vi väldigt god kontakt med de flesta i vårt hus, men även i husen runt omkring. Ibland ringer det på dörren och där står en granne med jackor som blivit för små för hennes barn men som passar några av mina.

Många gånger fattas det en eller två ingredienser till pannkakorna eller kycklinggrytan och då finns det flera man kan knacka på och få av. Likaså knackas det på min dörr när någon saknar socker eller mjölk. Vi finns för varandra.

En dag satt det uppe en fin liten lapp i hissen, illustrerad och snirkligt handskriven på både svenska och engelska: välkomna på adventsmys på våning 5.

Vår familj, som bott i huset i 9 år, trodde inte det var sant. Vi tog mod till oss, barnen bakade småkakor, och ringde på.

Jag känner de flesta grannar i mitt hus. Den närmaste grannen & jag ger varandra en kram ibland. Jag vet att han har det tufft så det känns viktigt att kolla han är okej då & då.

Jag flyttade in i en nyproduktion, så vi var alla nya samtidigt. I boendeappen visade det sig att vi var flera stycken som hade katter. Då skapades en gruppchatt där vi nu kan höra av oss när vi behöver hjälp med vaktning av katt och andra husdjur.

Min mamma är rätt social så när vi flyttade lärde hon känna våra grannar bara genom att hälsa på dem. Nu har det utvecklats till att hon frågar efter något vid behov nu och de hjälper varandra jättemycket.

Under sommaren brukar vi nu alltid fika tillsammans på gården medan min lillebror och deras små barn leker vilket är så mysigt och trevligt.

Flyttade till Malmö 2020. Gick på en vanlig tinderdejt (fika i området) som sedan skulle följa mig en bit hem. Vi insåg då att vi bodde i husen brevid varandra.

Vi började gå över till varandra för att kolla på film/laga tacos - 4 månader senare gick mitt kontakt ut och jag flyttade in hos honom. Idag har vi varit sambos i drygt 5 år. Still going strong i hans lägenhet på vår gata.

När jag och min sambo var nyinflyttade i vår lägenhet hade vi fått tag på ett marmorbord. Bordet var i två delar; bänkskiva och ben. Bänkskivan var riktigt tung, och känsliga som de är kunde vi inte ställa ner den i marken.

När vi var på väg till entrédörren till byggnaden knackade plötsligt grannen på första plan på fönstret och gestikulerade mot oss att vänta. Kort därefter kom han rusande till entrédörren, öppnade upp den och hjälpte mig och min fru att lyfta upp bordet genom hela trappen upp till plan tre.

Där och då satte han ribban för en god grannsamverkan och sedan dess har vi alltid haft små trevliga samtal i trappen, tvättstugan eller utanför byggnaden. Hans gest uppskattades mycket av oss och sedan dess har vi försökt bidra till grannkänslan genom att småprata, stötta och hälsa på andra i huset.

När jag flyttade in i min lägenhet kom en granndam och presenterade sig och hälsade mig välkommen till huset. Dagen därefter kom nästa granne och gjorde samma sak.

Jag har alltid sagt hej till mina grannar och när vi var nyinflyttade brukade det lätt bli att man presenterade sig på grund av detta. Jag har även blivit vän med restaurangen som jag delar innergård med och blir alltid bemött med glatt humör! Mycket tacksam för en bra vibe på gården!

Vi är jättenära våra grannar. Vi har som tradition att ge varandra mat eller presenter genom att lägga det utanför dörren, plinga på ordentligt och mycket för att sedan springa in i vår egen lägenhet för att kika ut i kikhålet och se hur glada grannarna blir. Det är alltid lika kul!