From finding love in Kingston to

sminkinspiratör i Malmö

Like a child. That’s what I felt like during the first period of time in Sweden. Not finding the rights words, not knowing the grammar. Depending on others to help me get through daily life. I couldn’t even read my own mail. I felt like I had lost my independence.

Som ett barn. Så kände jag mig under den första tiden i Sverige. Att inte hitta rätt ord, inte kunna grammatiken. Att vara beroende av andra för att klara vardagen. Jag kunde inte ens läsa min egen post. Det kändes som jag förlorat min självständighet.

I always joke that I’m a love immigrant. My husband, who’s also from Jamaica, was already living in Sweden so I moved here to be with him. I arrived in April 2015, and I remember seeing all these people with their faces turned towards the sun, and I asked my husband “What’s with all the sun worshippers?” and he just replied, “After your first winter, you’ll understand”.

But that first winter was hard. That was my first real bout of depression. Back in Jamaica, I’d had the blues, but this was something else. It was the darkness, the lack of sun. And so quiet. I didn’t have a job, or any friends. I didn’t have anything to do. I had so much time alone with my thoughts… All the things you’re able to push to the back of your mind catches up with you. I didn’t recognize myself. My husband felt like he’d taken me to Sweden and stolen my smile.

Jag brukar skoja om att jag är en kärleksinvandrare. Min man, som också kommer från Jamaica, bodde redan i Sverige så jag flyttade hit för att vara med honom. Jag kom i april 2015, och minns alla människor som stod med ansiktena vända mot solen. Jag frågade min man vad grejen var med soldyrkandet, och han svarade ”Efter din första vinter kommer du att förstå”.

Men den där första vintern var svår. Det var mitt första möte med depression. Jag hade känt mig låg tidigare, men det här var något nytt. Mörkret, bristen på sol. Och tystnaden. Jag hade inget jobb, inga vänner. Ingenting att göra. Jag spenderade så mycket tid ensam med mina tankar, och det var svårt att glädjas åt någonting. Jag kände inte igen mig själv. Min man kände att han hade tagit mig till Sverige och stulit mitt leende.

Growing up, I was taught that education is the way to lift yourself. Before moving here, my husband had told me about sfi. I was never hesitant about studying Swedish, but it took me a while to get started. After a few months of living here, when my son got a spot in daycare, I finally started my sfi class. But learning a language as an adult was a huge struggle for me. I’ve always considered myself an intelligent person in English, but in Swedish I just felt stupid. And because of that, I refused to speak. I confided that in my friends back home, who told me to just say the words, that children don’t care if they make mistakes, to just try. I had a teacher who really drilled me to speak, who was really encouraging. She made all the difference for me.

Even though my Swedish was getting better, I felt like I wasn’t living my life. The only friends I had were my husband’s. Back in Jamaica, I was always busy. I had my friends, my clubs, my work. Here, I really only had my husband and my children. Everything I did, I did for somebody else. But I needed to do something for me, something that made me feel good. I believe happiness is an inside job. So, I took the steps I could to bring my smile back. That’s when I started vlogging about beauty. It became my therapy.

Under min uppväxt fick jag lära mig att det är genom utbildning man tar sig framåt. Min man berättade för mig om sfi innan flytten till Sverige. Jag tvekade aldrig på att läsa svenska, men det tog mig ett tag att komma igång med det. Efter några månader, när min son fått plats på förskola, kunde jag äntligen börja på sfi. Men att lära sig ett språk i vuxen ålder var en jättestor utmaning för mig. Jag har alltid sett mig själv som en intelligent människa, men när det kom till svenskan kände jag mig dum. Och på grund av det, vägrade jag att prata. Mina vänner hemma i Jamaica uppmuntrade mig till att prata, att barn bryr sig inte om dom säger fel, att bara försöka. Jag hade en lärare som verkligen peppade mig, vilket gjorde all skillnad i världen.

Även fast min svenska blev bättre, kändes det inte som att jag levde mitt liv. De enda vännerna jag hade var min mans. I Jamaica var jag alltid igång. Jag hade mina vänner, mina sammanhang, min karriär. Här hade jag egentligen bara min man och mina barn. Allt jag gjorde, gjorde jag för någon annans skull. Men jag behövde göra något för mig själv, något som fick mig att må bra. Jag tror verkligen att lycka kommer inifrån. Så jag gjorde vad jag kunde för att ta tillbaka mitt leende. Det var så jag började vlogga om skönhet. Det blev min terapi.

Life is funny sometimes. The beauty content I created led to me getting a job at an Yves Rocher store.

By then I had completed 6 months of sfi and worked at a dry cleaner, so I really felt I could take care of myself. I could go to the store, I could ask for directions, I could introduce myself. I got the basics, a foundation. So, when I started working at Yves Rocher, I had that to build on. One of the store’s customers was a sfi teacher. We’d always practice speaking Swedish when she was there, and then after not seeing her for three months, she came back and was so like “Wow! Your Swedish has gotten so good!”. All that interaction with people really helped me get better.

Back in Jamaica, I worked in Communications. I’ve had my own cable shows, worked at a news agency, and in PR. All that experience together with creating my beauty content led to me getting the opportunity to do community management for Yves Rocher Nordic’s social media. I love managing a virtual community, from answering DMs, to initiating collaborations, to sparking conversation. I’ve always been that way – building communities. That’s why I started my Jamaican community here in Skåne. There wasn’t anything of the sort when I came here, so I gathered all the Jamaicans I could find and invited them to my home to celebrate our Independence Day. We cooked traditional food, with jerk chicken, festivals, rice and peas… All that stuff we eat back home. I think we were around 10 people the first time in 2017. Last year, I had over 100 people in my backyard. If you can’t find what you want – create it.

Livet kan vara lustigt ibland. Innehållet jag skapade för min vlogg ledde till att jag fick ett jobb i en Yves Rocher-butik. Vid den tidpunkten hade jag läst sfi i sex månader och jobbat på en kemtvätt, så jag kände verkligen att jag kunde klara mig på egen hand. Jag kunde handla, fråga efter vägen, introducera mig för andra. Jag hade fått grunden, ett fundament att bygga på. En av kunderna i butiken var lärare på sfi. Vi brukade alltid öva på att prata svenska tillsammans, och efter att inte ha sett henne på tre månader kom hon tillbaka en dag och sa ”Wow! Din svenska har blivit så bra!”. All den interaktionen med andra kunder hjälpte mig verkligen.

I Jamaica jobbade jag med kommunikation. Jag har haft mina egna program på kabel-TV, jobbat på en nyhetsbyrå, och även med PR. All den erfarenheten tillsammans med mitt skönhetsvloggande ledde till att jag fick möjligheten att sköta den virtuella gemenskapen för Yves Rocher Nordics sociala medier. Jag älskar att ta hand om en virtuell gemenskap, från att svara på meddelanden, att hitta nya samarbetspartners, till att få igång ett samtal. Jag har alltid varit så – jag bygger gemenskaper. Det är därför jag startade min jamaicanska klubb här i Skåne. Det fanns inget liknande när jag flyttade hit, så jag samlade ihop alla jamaicaner jag kunde hitta och bjöd hem dom till mig för att fira vår självständighetsdag. Vi lagade traditionell mat, med jerk chicken, festival, ris och ärtor… Allt det vi äter där hemma. Jag tror vi var runt tio personer första gången 2017. Förra året hade jag över 100 personer i min trädgård. Om du inte kan hitta det du vill ha – se till att skapa det.

There comes a time in your Swedish journey where you feel, “Ah. I’m okay”. It took me a while to get there. Especially dealing with how I was perceived here – as being black. Back in Jamaica, I had just existed as a human. From never giving it much thought before, I was suddenly reduced to being a black woman. Not a person.

I believe Sweden is what you make it. You just have to hold tight, and try to create the life you want, even in the smallest of ways. I went to sfi because I knew it would open doors for me. It was the best start to my Swedish journey.

Det kommer en punkt i din språkresa då du känner ”Ah, jag är okej”. Det tog mig ett tag att komma dit. Framförallt att hantera hur jag uppfattades här – som att vara svart. I Jamaica existerade jag som en människa. Från att aldrig ha reflekterat över min hudfärg, blev jag plötsligt reducerad till att bara vara svart. Inte en människa.

Jag tror att Sverige blir vad du gör det till. Du behöver bara fortsätta försöka, försöka skapa livet du vill ha, även på de minsta sätten. Jag läste sfi för jag visste att det skulle öppna dörrar för mig. Det var den bästa tänkbara starten på min resa i Sverige.