Censur i diktaturer: Generationsaspekten

Artist
Yanka Dyagileva - For a black day (Мы По Колено) (1992)

Var?
Sovjet

Att verka som musiker i totalitära samhällen där yttrandefriheten är kringskuren och all kultur kontrolleras av staten, eller kyrkan, tillhör de svåraste man kan ägna sig åt inom denna yrkesroll. I vissa samhällen har, och är, det inte ens tillåtet att utrycka sin tillhörighet till en viss subkultur, det vill säga att klä sig och uppträda på ett sätt som visar att man gillar en viss typ av musik, utan att myndigheterna lägger sig i.

Så var fallet med den tyska tonårstjejen Britta Bergmann som växte upp i Östberlin i det som då kallades DDR. År 1977 blev hon, 15 år gammal, den sannolikt första punkaren i östblocket. Det var vid denna tid helt förbjudet att ta del av populärkultur från väst, men i Östberlin kunde man utan problem lyssna på radiokanaler från Västberlin. Britta tog punknamnet ”Major” och började klä sig i den punkutstyrsel hon sett i insmugglade tidningar. Det blev starten för en mångårig förföljelse från myndigheternas sida, där hon regelbundet plockades in av polisen för förhör, relegerades från sin skola och slutligen, 19 år gammal, dömdes till ett år i arbetsläger, anklagad för en ”antisocial livsstil”.

I Sovjet, ett knappt decennium senare, verkade en annan tonårstjej inom den underjordiska musikscenen. Hon hette Yanka Dyagileva och var född 1966 i den sibiriska staden Novisibirsk. Nu fanns det sedan flera år en etablerad motkulturell subkultur runt om i Östeuropa och Sovjet. Men den hade alltjämt myndigheternas ögon på sig och hade svårt att få möjligheter att föra ut sin musik live eller på skiva.

Yanka var i ett par år vid mitten av 1980-talet med i det framträdande sovjetiska undergroundbandet Gr.Ob. Bandet var ständigt förföljda av den hemliga polisen KGB och dess grundare Yegor Letov dömdes flera gånger till tvångsvård på mentalsjukhus. Mellan 1988 och 1990 framträdde Yanka som soloartist och spelade ofta live runt om i landet, inte sällan i ockuperade hus eller på andra mer eller mindre hemliga ställen. Hon spelade även in flera kassetter med egen musik, framförallt Ne polozheno (Inte tillåtet) och Prodano! (Såld!).

Yanka Dyagileva fortsatta dock att motarbetas av myndigheterna och tidigt 1991 hittades hon drunknad i en flod i Sibirien. Huruvida hon begick självmord eller mördades har aldrig klarlagts, men hon blev snart en ikon inom den ryska musikscenen. Inte minst har det feministiska artistkollektivet Pussy Riot ofta angett henne som en av sina främsta förebilder och i hennes hemstad pågår en kampanj för att minnas henne med en plakett, något som myndigheter å det starkaste motsätter sig...

Ett mer nutida exempel på svårigheten med att agera inom en subkultur i en totalitär stat är det iranska hårdrocksbandet Confess. År 2014 fängslades de, anklagade för ”blasfemi, uppträdande mot regimen och grundandet av ett illegalt death metal- band”. Ursprungligen hotades bandet av dödsstraff men 2019 dömdes bandmedlemmarna istället till vardera 14,5 år i fängelse samt 74 piskslag.