Censur på grund av kön

Artist
Turid Lundqvist: Selma, världserövrare (1977)

Var?
Sverige

Genom historiens gång har musicerande oftast varit förknippat med manlighet. Kvinnor ansågs inte vara kapabla att skapa egna musikaliska verk eller ens tolka musikstycken av berömda kompositörer. Det var inte förrän i slutet av 1800-talet som kvinnor ens accepterades framföra vissa instrument i den västerländska borgerliga offentligheten. Andra var förbjudna att framföra långt in på 1900-talet. Musikkritiker har, ända fram i modern tid, sällan tagit kvinnor på allvar, och i pressen förvandlades kvinnor ofta till skämt eller förolämpades utifrån sexistiska utgångspunkter. Det finns åtskilliga exempel på hur detta yttrat sig, även i vår tid. Vissa är värre än andra, men alla upprätthåller en historisk strukturell censur av kvinnliga musiker.

Den svenska sångerskan Turid Lundqvist började uppträda i slutet av 1960-talet och kom snart i kontakt med den svenska proggrörelsen. Här ansåg man ofta att det yttersta syftet med musik var att gagna den politiska utvecklingen. Turid i sin tur uppskattade både jazz och folkmusik och skrev gärna sånger om andra ämnen än politik, inte minst kärlek.

Trycket på henne, när hennes berömmelse växte i början av 1970-talet, kom från två olika håll. Dels pressades hon att tacka nej till ett kontrakt med ett internationellt skivbolag av risk för at hamna i händerna på ”kapitalister” och dels anklagades hon för att inte vara politisk nog i sina texter.

Efter att Turid 1976 bytt skivbolag från proggbolaget Silence till det mer kommersiellt inriktade Metronom vände delar av proggrörelsen henne ryggen och hon anklagades bland annat i den mest framträdande musiktidningen Musikens makt för att ha förrått hela rörelsen. Anklagelserna tog hårt på Turid som snart tröttnade på hela sammanhanget. I början av 1980-talet avslutade hon sin musikkarriär och tog ett jobb på Posten. Turids musik blev aldrig formellt censurerad men genom sociala påtryckningar tystades hon istället och avslutade sin karriär redan i 30-årsåldern. Hade samma press satts på en man inom samma rörelse?

Även i vår nutid finns det flera exempel på hur kvinnor förbjuds att spela, eller ens ta del av, musik. Några av vår tids hårdaste religiöst präglade diktaturer är Iran och Afghanistan. I Iran började möjligheterna för kvinnliga musiker att verka att försämras drastiskt redan efter den islamska revolutionen 1979. Denna process kulminerade i ett officiellt beslut 1997 som förbjöd kvinnlig dans och solosång i offentliga sammanhang. Kvinnor är sedan dess bara tillåtna att uppträda i körer då det blir svårt att särskilja specifika röster.

På senare har kvinnor dock börjat kämpa allt hårdare för möjligheterna att uppträda. Här har könssegrerade föreställningar spelat en stor roll, eftersom lagstiftningen inte explicit förbjuder uppträdanden för andra kvinnor. Att hitta vägar runt myndighetsbeslut är på så sätt lika gammalt som musikcensur i sig.