Filmcensur

Den första filmvisningen i Sverige

Den första filmvisningen i Sverige ägde rum 1896 i en tillfällig sommarteater i Pilstorpsparken i Malmö. Harald Limkilde från danska Koncertpalæet arrangerade den första filmvisningen i Sverige. Han presenterade "Kinématographen från Paris" och dess "levande fotografier" för besökarna på utställningen och lokalbefolkningen i Malmö. Enligt Skånska Dagbladet beskrevs de rörliga bilderna som "inget mindre än ett av världens åttonde eller nionde underverk".

Lokala regler skapar problem

Från det att filmen kom till Sverige var det upp till de lokala myndigheterna i respektive stad att bestämma vad som fick visas och inte. Detta ansågs problematiskt eftersom det blev godtyckligt och svårt för de lokala myndigheterna att ta ställning till vad som ansågs okej och inte. Alltså kunde en film vara godkänd för visning i Malmö, men förbjuden i en annan kommun. Därför inrättades 1911 Statens biografbyrå, som första statliga filmcensur-myndighet i världen. Kort därefter följde bland annat Storbritannien och andra länder med liknande myndigheter.

Världens första statliga filmcensur

Sverige var alltså inte ensamma om detta, de flesta andra länder hade någon form av censur för spelfilmer, men Sverige var det sista av de nordiska länderna att avskaffa det. Statens biografbyrå var verksam mellan 1911 och 2010 och granskade under den tiden alla filmer som skulle visas på svenska biografer.

Statens biografbyrås roll och arbete

Om någon ville visa en film offentligt var de tvungna att skicka en kopia till biografbyrån för granskning. Byrån kunde antingen godkänna filmen, klippa i den (censurera) eller förbjuda den helt. Byrån ansvarade även för att sätta åldersgränser för filmerna. Myndighetens arbete var ständigt föremål för debatt och nådde kanske sin kulmen under den så kallade videovåldsdebatten på 1980-talet.

Censur i världen idag

Idag finns liknande myndigheter kvar i bland annat Indien och Kenya.
Utöver regelrätt censur från stater/myndigheter är det även vanligt förekommande runt om i världen att filmskapare drabbas av hot och våld, arresteras och fängslas eller tvingas gå i exil på grund av deras skapare.

1910-talet

Under 1910-talet får filmer ej bryta mot ”Allmän lag eller goda seder” och får heller inte verka ”förråande, upphetsande eller till förvillande av rättsbegreppen”. Den första filmen som kom att totalförbjudas i Sverige var filmen Tvänne grannar. Anledningen var en scen där en man ger en ledsen kvinna ett par damkalsonger att torka sina tårar med.

1914 införde man en riktlinje för filmer som kunde skada Sveriges förhållande till främmande makt. Denna paragraf nyttjades flitigt under första- och andra världskrigetBland annat klipptes scener bort ur utländska så kallade journalfilmer med ”tyskfientlig dialog” för att inte uppröra regimen i Tyskland.

1940-talet

Även en storfilm som Casablanca från 1943 råkade ut för saxen. En scen där Humphrey Bogart sparkar undan en flaska vichyvatten klipps bort. Flaskan kunde ses som en symbol för den tyskvänliga Vichyregimen. E Kalle Anka-film från samma år totalförbjöds, filmen Der Fuehrer’s face gjorde narr av Adolf Hitler.

1950-talet

Under 1950-talet hamnade större fokus på våld inom filmen och många gangsterfilmer eller westernfilmer kom att förbjudas eller censureras i Sverige.

1960-talet

Under 1960-talet kom sexualiteten att hamna under lupp. Filmer från svenska giganter som Ingmar Bergman och Vilgot Sjöman fick se sina filmer nedklippta av Statens Biografbyrå.

1970-talet

Under 1970-talet kom lagen att skrivas om vilket släppte pornografin fri i Sverige, och så även inom filmen. Därmed sagt blev det inte helt fritt fram med sexuellt innehåll i filmer på den svenska marknaden.

1980-talet

Från 1980-talet och fram genom 1990-talet kom filmvåldet att hamna i tydligt fokus. Skräckfilmer som Motorsågsmassakern totalförbjuds och fenomenet ”videovåld” debatteras friskt i TV och tidningar.

1990-talet

Den sista svenska filmen att drabbas av censursaxen är Sökarna från 1993, den sista utländska är filmen Casino av Martin Scorsese från 1995. Båda klipps ner på grund av sitt våldsamma innehåll och för att filmerna är ”förråande”. I samband med detta börjar det pratas om i svensk debatt att censur för vuxna har spelat ut sin roll.