Erdal Rakip är bara 24 år men ändå något av en veteran i Malmö FF. Han är inne på sin sjunde säsong i A-laget och har hunnit med att bärga fyra SM-guld. Nu går han för det femte, men i år sker det utan publik på allsvenskans matcher.

Hur känns det egentligen att spela utan publik?
– Det är tråkigt. Man vill ha trycket som publiken skapar. Det är en helt annan känsla med fotboll utan publik. Nu har det pågått ett tag så man har kanske vant sig lite. De första fem omgångarna var värst, då kändes allt som träning. Så visst saknar man supportrarna.

När saknar man publiken som mest?
– När väl matchen är igång så är man i sin egen bubbla. Då har man fokus på sitt eget spel. Så det är värst innan matcherna. På uppvärmningen, till exempel. Vi är vana vid att alla är där och stöttar laget, sjunger och peppar. Då får man en annan kick och blir redo för match. Det försvinner nu.

Hur är det när man gör mål och det inte finns någon på läktaren att jubla med?
– Det känns jättekonstigt. Normalt sett hade hela Stadion applåderat och jublat. Man hade firat målet tillsammans. Nu är det tyst. Det känns som en träningsmatch. Samtidigt vet man att målet är lika mycket värt, så man blir ju glad ändå.

Jag har Malmö i blodet

Du är Malmöbo i själ och hjärta, född och uppvuxen i Rosengård?
– Ja, jag har bott där hela livet. Familjen bor fortfarande kvar. Jag har nyligen flyttat men är fortfarande därute mycket.

Rosengård är en stadsdel som ofta får massor av negativa kommentarer i media. Vad är din bild av Rosengård?
– Rosengård är underbart. Det är det bästa i mitt liv: att jag har fått växa upp i Rosengård. Det är ren kärlek. Att media skriver så mycket om Rosengård? Det händer grejer på andra ställen också, men det blir aldrig samma rubriker. Minsta lilla som händer i Rosengård så blir det löpsedlar. Man kan gå ut när som helst på dygnet i Rosengård och det finns folk ute som umgås. Det är liv och rörelse. Jag älskar det.

Du är Malmöbo i själ och hjärta, född och uppvuxen i Rosengård?
– Ja, jag har bott där hela livet. Familjen bor fortfarande kvar. Jag har nyligen flyttat men är fortfarande därute mycket.

Rosengård är en stadsdel som ofta får massor av negativa kommentarer i media. Vad är din bild av Rosengård?
– Rosengård är underbart. Det är det bästa i mitt liv: att jag har fått växa upp i Rosengård. Det är ren kärlek. Att media skriver så mycket om Rosengård? Det händer grejer på andra ställen också, men det blir aldrig samma rubriker. Minsta lilla som händer i Rosengård så blir det löpsedlar. Man kan gå ut när som helst på dygnet i Rosengård och det finns folk ute som umgås. Det är liv och rörelse. Jag älskar det.

Rosengård var ju i nyheterna nyligen när danska högerextrema krafter försökte provocera fram bråk. Vad kände du då?
– Tråkigt, mycket tråkigt. Folk som inte kan respektera varandra. Man skulle kunna lösa det här på annat vis. Men jag tror inte att det har så mycket med Rosengård att göra, det hade blivit bråk även om det hänt i en annan stadsdel.

Du känns väldigt mycket Malmö, du är verkligen en stadens son!
– Absolut. Jag är en Malmöpåg. Född och uppvuxen här, har spelat i Malmö FF hela livet. Jag har Malmö i blodet.

TEXT: TONY ERNST, Vårt Malmö
FOTO: MIRIAM PREIS, Vårt Malmö