Javed Sherzai, Anna Björkbacka och John Björkhem

Ett år av kohortvård – en tuff och lärorik resa

Under ett års tid har korttidsboendet på Lundavägen varit kohortvårdsboende för patienter med covid-19. För Anna, Javed och John som jobbar på kohortvårdsboendet har året varit väldigt annorlunda. Men tillsammans har de över 40 års erfarenhet och är vana vid att ställa om efter behov.

I takt med att smittan kom allt närmare under april 2020, gjorde personalen på Lundavägen sig redo för att kunna ta emot covidsmittade äldre som behövde vård och omsorg dygnet runt i det som kallas kohortvård.

Kohortvård innebär att patienter som behandlats på sjukhus för covid-19 vid behov kan komma en tid till korttidsboendet på Lundavägen för ytterligare vård och rehabilitering. Personer med covid-19 som har hemtjänst eller hemsjukvård kan också få komma till kohortvården, om de inte klarar av att bo ensamma hemma, men inte är så pass sjuka att de behöver sjukhusvård. Ett korttidsboende med kohortvård innebär att patienter med covid-19 vårdas avskilt från andra patienter i separata lokaler för att förebygga smittspridning.

John Björkhem, som är sektionschef på korttidsboendet på Lundavägen förklarar hur det kom sig att just deras korttidsboende blev tillfälligt hem för flera covidsmittade patienter.

– Vi har bra förutsättningar här att bedriva barriärvård, det vill säga vård där man har en barriär mellan smittade och friska patienter. Vi har stora rum där patienterna kan vara och duktiga medarbetare med lång erfarenhet. Några få medarbetare som av olika skäl inte kunde jobba med smittade äldre blev omplacerade till andra boenden, men annars är det samma personal som har jobbat här på korttiden som nu jobbar med kohortvård.

En nödvändig omställning

Anna Björkbacka och Javed Sherzai har jobbat på korttidsboendet länge och har tillsammans över 40 års erfarenhet av att jobba med kommunal äldreomsorg. Båda beskriver omställningen som en nödvändig utmaning.

– Det var tufft att gå över till kohortvård i början. Eftersom vi visste lite om sjukdomen var man orolig för att bli smittad och kanske föra det vidare till patienter och sin familj. Men sen har det blivit väldigt bra. Här känner vi oss som tryggast eftersom vi vet att patienterna är smittade och vi använder alltid skyddsutrustning utifrån det. Det är läskigare att gå till mataffären eftersom man inte vet vem som kan vara smittad där och man har inte samma skyddsutrustning på sig, säger Javed.

– I början var det också en stor fysisk omställning. Vi fick anpassa varje rum efter kohortvård, till exempel plocka bort tavlor och en del möbler på rummet för att underlätta städning. Vi fick också bygga upp ett nytt arbetssätt och se till att vi har skyddsutrustning nära till hands alltid. De patienter som inte var smittade blev med hjälp av biståndshandläggarna omplacerade till andra korttidboenden, säger Anna.

Under året har antalet patienter som har vårdats på kohortvården varierat i samma takt som smittspridningen i samhället har gått upp och ner. När det har varit lugnare perioder har personalen kunnat repetera och utöka sin kunskap med utbildning i allt från basala hygienrutiner, och förflyttningsteknik till hjärt- och lungräddning och mycket annat. Vissa medarbetare har kunnat hjälpa till i covidteamet som går hem till covidsmittade patienter som bor hemma och får hjälp av hemtjänst.

– Under de lugnare perioderna har vi också kunnat ta emot patienter med postcovid, det vill säga de patienter som har haft covid-19 men inte smittar längre. Men när det har varit högt tryck, så som under jul och nyår, har vi inte haft tid över alls för det. Då har vi ibland fått ta in hjälp från covidteamet istället, säger John.

Medmänsklighet bakom skyddsutrustning

Dagarna skiljer sig mycket åt från när avdelningen var ett vanligt korttidsboende. Besöken tar längre tid och patienterna är i större behov av hjälp och en stunds sällskap.

– De patienter som har covid-19 är mycket tröttare och har ofta problem med andningen. Vi samlar inte patienter i dagrum eller matsal längre, alla finns ensamma på sina rum. Det tar också mycket längre tid att hjälpa patienterna eftersom vi ska ta på oss skyddsutrustning innan vi går in till patienten och ta av den när vi är klara, förklarar Anna.

Skyddsutrustning och avskilda patienter gör att medmänskligheten blir allt viktigare. Att lyckas med den utmaningen har blivit avgörande för Anna och Javed.

– Skyddsutrustningen gör ju att patienterna inte alltid kan skilja oss åt, man ser inte våra ansiktsuttryck ordentligt och en del patienter med demens känner inte alls igen oss. Så vi får jobba på ett annat sätt när en patient är orolig. Sitta kvar och prata lite längre, klappa på axeln och hålla handen. Och byta av varandra oftare eftersom skyddsutrustningen ibland är varm och påfrestande, säger Javed.

– Vi har också fått hjälpa till mer i kontakten med anhöriga eftersom patienterna är ensamma på sina rum och inte kan ta emot besök. Till exempel hjälper vi till att starta ett videosamtal och ibland hålla i telefonerna om de inte själva orkar eller kan. Och gärna stanna lite längre och bara prata, eftersom vi är de enda personer de träffar om dagarna, fyller Anna i.

Framtiden för kohortvården

Hur länge korttidsboendet blir kvar som kohortvård är ännu inte bestämt. Det beror på hur smittspridningen fortlöper kommande veckor och månader.

– Vi kommer att bli kvar som kohortvård så länge det behövs, just nu vet vi bara att vi är kvar minst över sommaren. Jag vet att många har känt att de kan sova lite lugnare med vetskap om att vi är beredda att ta emot patienter som behöver oss när de behöver oss. Men vi ser ljuset i tunneln, även om det inte är över än, säger John.

Anna fyller i med en uppmaning till alla Malmöbor.

– Det är så viktigt nu att alla håller i och håller avstånd även framöver, så klarar vi oss igenom det här!