$left
$middle

Svagare anknytning till arbetsmarknaden för flyktingar i Malmö

Det tar längre tid för flyktingar och deras anhöriga att etablera sig på arbetsmarknaden i Malmö än i Stockholm och Göteborg. Det visar ett nytt kunskapsunderlag för Malmö Tillväxtkommission skrivet av Mattias Engdahl och Linus Liljeberg vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU).

Rapportförfattarna har följt flyktingar och flyktinganhöriga som invandrade i vuxen ålder mellan åren 2000–2017 och beskriver etableringsprocessen i Sveriges tre största kommuner till och med 2019.

Två av tre flyktingar har inkomster från arbete eller egenföretagande tio år efter invandringen till i Sverige. Skillnaderna mellan storstadskommunerna är betydande. Långt fler av de flyktingar och flyktinganhöriga som bosatt sig i Stockholm har arbetsinkomster än de som bor i Göteborg och Malmö.

- I Malmö arbetade ungefär hälften av de som invandrade pga. flyktingskäl 10 år efter invandringstillfället vilket kan jämföras med runt 60 procent i Göteborg och strax under 70 procent i Stockholm, säger Mattias Engdahl

Vägen till en mer stabil ställning på arbetsmarknaden är också lång, och även i det här perspektivet står Malmö ut. Tre av fyra flyktingar i Malmö har en relativt svag ställning på arbetsmarknaden 10 år efter invandringen. I Sverige har runt 45 procent av gruppen inkomster som är så pass höga att de reflekterar en relativt stabil ställning på arbetsmarknaden, i Stockholm är andelen än högre.

Rapporten visar även att det finns stora skillnader mellan olika grupper.

- Särskilt svag anknytning till arbetsmarknaden har kvinnor, personer med enbart förgymnasial utbildning och de som invandrar vid högre åldrar. Våra beskrivningar visar även att etableringen går något snabbare för de som invandrade under 2010-talet eller senare jämfört med de som anlände tidigare, vilket är positivt, säger Mattias Engdahl.

Även i ett nationellt perspektiv står Malmö ut.

- Malmö hör till de 10 procent av Sveriges kommuner där etableringsprocessen tar särskilt lång tid. För flyktingar i Göteborg är situationen bättre. Flyktingar i Stockholm har däremot en relativt stark koppling till arbetsmarknaden i ett nationellt perspektiv. Det är dock i jämförelse med flyktingar och flyktinganhöriga. Jämför vi med de som är födda i Sverige har flyktingar generellt en betydligt svagare ställning på arbetsmarknaden i hela landet, säger Linus Liljeberg.

Rapporten visar också det är vanligt förekommande att flyktingar i de tre kommunerna jobbar inom parti- och detaljhandeln, hotell- och restaurang, finansiella tjänster och företagstjänster samt hälso- och sjukvården. I jämförelse med inrikes födda är överrepresentationen särskilt påtaglig inom hotell- och restaurang. I Malmö hittar närmare 40 procent av flyktingarna sina första jobb på små företag med några få anställda. Dessutom jobbar flyktingar och deras anhöriga i Malmö i större utsträckning än i de andra städerna på företag med relativt låga löneutbetalningar.

Rapportförfattarna menar att det är svårt att peka på konkreta orsaker till att Malmö sticker ut.

- Demografiska skillnader mellan städerna som exempelvis andelen av befolkningen som är 20–29 år eller 55–64 år, utbildningsnivån, antalet personer födda i olika landsgrupper och lokala arbetsmarknadsförutsättningar på lokal nivå påverkar gapet mellan städerna men en stor del av gapet består. Därmed är det uppenbart att det finns mycket kvar att lära om man till fullo vill förstå varför skillnaderna i etableringsgraden mellan städerna är så pass stora, säger Mattias Engdahl.

Länk till hela rapporten hittar du här.