Funka på fritidsgårdarna finns idag på Limhamns fritidsgård och är en fritidsgård som är mer anpassad för ungdomar med funktionsnedsättningar. Idag jobbar Hilding Axelsson och Sofia Björup heltid som fritidsledare på Funka på fritidsgårdarna och vi bad dem berätta lite mer om hur det är att jobba på fritidsgården.

Det som skiljer Funka på fritidsgårdarna från andra fritidsgårdar är att det inte kommer lika många besökare. De som kommer till Funka behöver en lugnare miljö, personalens vägledning och uppmärksamhet på ett annat sätt. Hilding Axelsson och Sofia Björup är medvetna om hur de bemöter ungdomarna och har en tillåtande inställning till att alla är olika och försöker tillgodose allas olikheter på bästa möjliga sätt. Varje vecka är det ungefär 10-15 ungdomar som besöker Funka och många av dem har uttryckt att de länge har saknat en plats som denna.

–Tillsammans vill vi bidra till en mer meningsfull fritid och skapa en fritidsgård som är mer tillåtande och inkluderande. På Funka på fritidsgårdarna kan våra besökare vara sin egen person själva, utan någon annan vuxen eller familj. Precis som på andra fritidsgårdar ska vi vara en trygg plats. Kärnan är att Funka ska vara en fritidsgård och inte skilja sig jättemycket från andra fritidsgårdar, här får man vara precis som alla andra och göra allt som alla får göra på fritidsgårdar men i en lite lugnare miljö, berättar Sofia. 

–När det kommer en ny besökare hit frågar vi vilka behov den personen har och på vilket sätt vi kan hjälpa och vara ett stöd när de är hos oss. Ibland kan funktionsnedsättningen förhindra att man kan vara lika självständig, därför jobbar vi mycket med att ungdomarna ska bli mer självständiga, berättar Hilding.

Funka på fritidsgårdarna är en mötesplats där ungdomarna får möjlighet att träffa nya kompisar och ha en egen plats att träffas på utanför skolan. Till Funka är det också okej att ta med sig föräldrar, stödpersoner, personlig assistent eller en kompis om det behövs för att det känns tryggt. För den som känner sig lite osäker går det bra att komma och hälsa på innan.

–Det ska vara kravlöst att hänga här, man behöver inte prestera eller vara någon annan. Man får komma som man är och göra vad man vill, rita, pyssla, laga mat eller bara hänga. Ibland kanske det handlar om att bara komma hemifrån och för vissa kan det vara ett stort steg att lösgöra sig från hemmet en stund, säger Hilding.

–För många av våra ungdomar är det att komma till en neutral plats när de kommer hit. Funka är en plats för dem och de får äga den här platsen. De är på ett annat sätt beroende av sin omgivning än vad andra ungdomar är, säger Sofia.

–Det är viktigt att kontinuerligt jobba med tydlighet för att besökarna ska känna sig trygga och veta vad som förväntas innan de kommer till fritidsgården. Att det alltid är Hilding och Sofia är ett sätt att skapa en trygg miljö där ungdomarna alltid vet vem de möter när de kommer fritidsgården. Det har tagit lång tid att jobba upp relationerna, men de är oerhört värdefulla både för ungdomarna och Hilding och Sofia.

En annan sak som skiljer Funka på fritidsgårdarna från Malmös andra fritidsgårdar är Hilding och Sofias kompetens och kunskap om barn och unga med funktionsnedsättningar. I grund och botten är Hilding och Sofia fritidsledare men de har båda tidigare erfarenheter av att jobba med ungdomar och specialpedagogik. Hilding har tidigare jobbat på LSS-boenden och har en utbildning i pedagogisk musikproduktion. Sofia är folkhälsopedagog och kock sedan tidigare men har även pluggat specialpedagogik och andra relaterade kurser. Båda två har gått olika kompetensutvecklande utbildningar och vill hela tiden jobba med sin egen kompetensutveckling.

–Något av det bästa är att se hur taggade våra ungdomar är på att komma hit och hur taggade de är av att se varandra. Det är också härligt att se att de redan har bestämt sig vad de ska göra när de kommer hit, i vilken ordning. Då vet man att de har suttit hemma och funderat på vad de ska göra när de kommer hit. Det är också fint att se att de kan vara vänligt anti till vissa aktiviteter, men sen en dag utan press från oss eller någon annan provar de på det. Att se deras utvecklig och se att de utmanar sig själva är väldigt fint, berättar Hilding.