Frågor och svar

För att en produkt ska kallas rättvist handlad krävs att den följer principerna för rättvis handel och ILO:s (International Labour Organization) kärnkonventioner för mänskliga rättigheter i arbetslivet. Detta innebär att avancerade krav ställs i upphandlingen, eller att den här skrivningen används: ”Odlaren garanteras en kostnadstäckande minimiersättning, premie på priset (påslag på världsmarknadspriset), långsiktiga handelsrelationer mellan producenten och importören samt förfinansiering.” Formuleringen är hämtad ifrån Max Havelaar-målet (C 368/10) i EU-domstolen.

Nej, rättvis handel är en märkesneutral term. Det finns andra märkningar som kan leva upp till kraven, exempelvis Fair for life. Utöver detta finns så kallade etiska certifieringar, exempelvis Rainforest Alliance och UTZ. Dessa möter dock inte kravet på en kostnadstäckande minimiersättning, och kallas därför inte rättvis handel. För att diplomeras som Fairtrade City är det alltså en ökad andel rättvist handlade produkter som ska nås, inte bara etiskt certifierade.

Malmö är sedan ett beslut i kommunstyrelsen från år 2006 en Fairtrade City. Att vara en Fairtrade City är ett sätt att ta ansvar för att kommunens inköp inte leder till brott mot mänskliga rättigheter. Dessutom är det ett effektivt verktyg för att arbeta Agenda 2030, då tredjepartscertifiering innebär att uppföljningen för de krav som ställs garanteras av tredje part.

För en större kommun (kommuner med över 100 000 invånare) som Malmö kostar det 25 000 kronor per år i diplomeringsavgift, som betalas till Föreningen för Fairtrade Sverige.

I Malmö har miljönämnden år 2021 anslagit en budget på 700 000 kronor. Denna summa täcker diplomeringsavgiften, en heltidstjänst fördelat på tre personer och samtliga material- och konsultkostnader kopplade till stadens arbete med Fairtrade City.