När muren föll

Malmös medeltida stadsmur uppfördes 1434 på order av kung Erik av Pommern. Skyddsmuren var tjock och gjorde det omöjligt för fienden att ta sig in. Men det blev också svårt att komma ut - och omöjligt för staden att växa. Muren blev till slut en tvångströja och i början av 1800-talet bestämde kung Gustav IV Adolf att de skulle rivas. Gustav Adolfs torg anlades, kanalen utmed Drottninggatan grävdes, Möllevången och Rörsjöstaden byggdes sakta upp.

Malmö öppnades upp, men saknade fortfarande en riktig hamn vilket försvårade handeln. Det var svårt att få ut varor till skeppen med häst och vagn då fartygen ibland låg så långt ut att hästarna inte nådde ner till den sandiga havsbottnen.

Av många avgörande epoker i Malmös historia var den när stadsmuren föll och hamnen byggdes kanske den viktigaste. De följande hundra åren tiofaldigade Malmös befolkning.  

Bland hästar, cyklar, spårvagnar och bussar

Kollektivtrafiken är inte så gammal i Malmö. På 1800-talet tog man sig runt med häst och vagn, men när staden växte och befolkningen ökade blev det trångt på de smala kullerstensgatorna. När de första hästdragna spårvagnarna konstruerades kunde fler människor samåka och runt 1906 ersatte elen klappret av hovar på Malmös gator. Eldrivna spårvagnar skulle sedan komma att bli det främsta kollektiva färdmedlet de närmsta 70 åren.

Bussar fanns också, men körde mest på landsbygden där det inte fanns några järnvägsspår. Efterhand rullade de in även i Malmö och när högertrafik infördes 1967 tog bussarna över helt och den sista spårvagnsrutten lades ner 1973. 

Och cykeln då? Jo, Malmös historia som cykelstad är lång och på 50-talet var cykeln varje Kockumsarbetares och strumpfabrikssömmerskas självklara transportmedel.

”Haur du sitt Malme så haur du sitt varden”

Det malmöitiska självförtroendet har aldrig sammanfattats bättre. Sydsvenska Dagbladets klassiska slogan, myntad redan på 80-talet, hänger med än. Och visst, det mesta finns i Malmö. Men inte allt. Europa ligger bara en bit bort och i framtiden går det snabbare än någonsin at ta sig dit. Jättesnabbt. Tre-timmar-till-Hamburg-snabbt.

Nu planeras en metro mellan Malmö och Köpenhamn som kommer halvera restiden till cirka 20 minuter. Med snabbare resor och tillgång till Köpenhamns metrosystem kan fler jobba i Danmark, vi stimulerar utbildning, möjliggör bättre forskning och mer turism.

Framtidens metropendlare avlastar bron och när Fehmarn Bält-tunneln öppnas 2029 är snabba tåg till och från Europa äntligen verklighet. Om du bor i Malmö bor du närmare världen.

Pilen, milen och bilen

Det finns hundra anledningar till hur du väljer att ta dig från en plats till en annan. Hur långt ska du just idag? Går det någon buss? Ska barnen med? Måste du köpa en lådcykel? Det beror på vart du ska. Ibland måste du ta bilen, är det nära till jobbet kan cykeln vara bättre och är det iskallt så går det kanske en lång grön buss precis utanför dörren.

Tänk om fler kunde hyra det färdmedel som passade bäst just där och då? Snart blir det verklighet. Målet är att du ska kunna hyra, parkera och växla mellan ett brett utbud av delningsfordon på en mängd olika platser i stan. Vi kallar samlingsplatserna för Pilen och två står redan färdiga. Den ena på Davidshalls torg och den andra i Mobilitetshuset Anna.

Med Pilen kan du välja mellan elbil, lådcykel eller spark. Som Malmö by bike, men du måste inte alltid trampa. Ju mer Malmö växer desto fler blir vi som ska samsas om samma yta. Därför vill vi göra det enklare att resa billigare, minska utsläpp och frigöra mer utrymme åt grönska och mötesplatser. Så besök Pilen och testa, vi utvecklar och förbättrar hela tiden. Pila lugnt.

Stanken i Malmö

Axel Danielsson grundade en gång tidningen Arbetet och 1894 skrev han så här om Malmös kanaler: ”Vattnet är svart och tranglänsande, men efterhand som fabrikerna börjar uttömma sitt slamvatten uppstå olikfärgade fläckar kring kloaktrummornas mynningar, och var och en av dessa fläckar lukta på sitt sätt.   Det hade då hunnit gå 90 år sedan kanalen grävdes för att dränera sankmarker och förbättra den allmänna samhällshygienen. Men det var inte bara fabrikspillet som luktade. En brun sörja från Malmöbornas toabesök rann långsamt ner i kanalernas stillastående vatten. Det stank fruktansvärt.

Och det var inte bara kanalerna som luktade illa, värdelös hygien och dåliga bostäder utan ventilation gjorde att tuberkulos, kolera och dysenteri spred sig lavinartat bland de fattiga i Malmö. Under hela 1800-talet muddrade, breddade och byggde man för att få ordning på kanalerna och hygienen. Men det gick inget vidare. Först några år in på sekelskiftet minskade utsläppen i och med att avloppspumpstationen på Rosendal färdigställdes. Sakta började kanalerna klarna.

Den gröna staden

Kanske har du aldrig hört talas om Erik Bülow Hübe, men utan honom hade Malmö förmodligen sett helt annorlunda ut. Han var både arkitekt och stadsplanerare och mellan 1921 och 1946 formade han dagens Malmö. Han planerade Lönngården, Dammfri, Ribersborg, Pildammsparken och Friluftsstaden.

Visionen var att varje stadsdel skulle vara en harmonisk blandning av bostäder, grönområden och arbetsplatser. Det var en motreaktion mot den snabba industrialisering som pågick, som istället ledde till trångboddhet, dåliga sanitära förhållanden och brist på grönska. Han kallade det för Den gröna staden.

Funktion och estetik var lika viktiga, att skilja bostäder och industrier åt, och han älskade varierade bostadsområden med olika byggstilar. Men kanske viktigast var trädgårdarna, parkerna, träden och grönskan i allt han gjorde.

Erik Bülow Hübe visste det inte själv, men hans tankar om grönska, stadsplanering och hur en hållbar stad kan se ut skulle växa sig starkare långt in i nästa årtusende.

Drömmen om kanalbadet

En gång i tiden var Malmös kanaler mer trögflytande och mycket skitigare än idag. Nu är de i bättre skick. Fiskare står på Malmös broar och hoppas på fångst, kanotister glider ljudlöst fram under Davidshallsbron och kompisgäng trampar trampbåt genom Kungsparken.

Malmö har länge velat tillgängliggöra kanalerna för alla Malmöbor och längs med kanalerna planeras promenadstråk och parker som inramning till stadens vattendrag. Men även om vattnet i kanalerna är mycket klarare idag än för 100 år sedan så är det ännu inget badvatten, resan mot helt rena kanaler är lång. Åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten genom avrinning och föroreningar görs hela tiden och vattenkvaliteten ökar sakta men säkert.

Visionen om lokala bryggor i centrum kan mycket väl bli verklighet, men än så länge rekommenderas någon av Malmös många andra fina badplatser. Men kanaldrömmen i Malmö lever.

Arvid, Gudrun och Dagmar

För tio år sedan översvämmades Malmö av ovädret Arvid. Kommer ni ihåg? Skyfallet som lamslog oss den 31 augusti 2014 gav mer än 100 millimeter regn på bara några timmar. Viadukter vattenfylldes, källare översvämmades och bilar simmade runt i underjordiska garage.

En mängd vägar fick stängas av och regnet, som aldrig ville sluta, orsakade skador för miljoner på tusentals fastigheter. Arvid var ett så kallat hundraårsregn och de kommer med stor säkerhet bli fler och komma oftare. Därför har Malmö stad arbetat hårt för en lösning som minskar risken för liknande skador i framtiden.

Vår skyfallsplan innehåller både effektiva och smarta lösningar som uppdaterade ledningssystem, bättre genomrinning på allmänna ytor och fler träd. Att låta grönskan fånga upp stora mängder vatten är ett naturligt och smart sätt att lösa ovanligt elaka skyfall. Dagvattenparken i Hyllie är ett exempel på en plats som är byggd för att kunna översvämmas, precis som den kommande Hydrodromen i Amiralsstaden. Och så planeras ett nytt avloppssystem i Malmö med en tunnel som kan forsla enorma mängder vatten rakt ut i Öresund vid behov.

Så nästa gång Arvid, Gudrun, Dagmar eller någon kusin till dem drar förbi här är vi bättre förberedda.