Tidigare tips

I Bästa boktipset bjuder Corina på tre böcker som på olika sätt tar sig an att beskriva tid som fenomen och upplevelse:

"En årstid har övergått i en annan och dagarnas ljus har lämnat plats för mörkare kvällar. För vissa kanske sommarens ledighet allt för snabbt tycktes återgå till vardag. För andra upptogs ledigheten av en lång väntan på allt nytt som ska börja.

Sällan känns den objektiva tideräkningen i sekunder, timmar och dagar likadant för alla. Gemensamt är dock att tiden är någonting som vi alla måste förhålla oss till. Någonting som tillika styr våra liv som formas av hur vi lever."

Hitom himlen av Stina Aronson

I den lilla byn Mäntyjärvi i Norrbotten lever byns befolkning avsides från staden och dess etablerade mönster. När en buss börjar komma innebär det inte bara möjlighet att handla med utsocknes varor så som cyklar från glansiga postorderkataloger. Plötsligt uppstår även ett behov av linjär tid med fasta klockslag. Dessförinnan har den gamla cirkulära tiden styrt livet i bygden. Årstiderna har kommit och gått, och de liksom dagarnas skifte från ljus till mörker har avgjort arbetets form och längd.

I sin genombrottsroman från 1946 illustrerar Aronson konflikten mellan land-stad och historia-framtid, vilket senare kom att bli ett genomgående tema i hennes författarskap.

Låna ”Hitom himlen”

Detaljerna av Ia Genberg

Under ett feberrus tänker en kvinna tillbaka på sitt liv och människorna som hon delat sin tid med innan de av olika anledningar försvunnit. Berättelsen är uppdelad i fyra fragmentartade porträtt över dessa människor. Liksom en febertankes logik faller övergripande händelser bort medan detaljerna framträder desto starkare. Små ögonblick brer ut sig, skiftar fokus och läggs på varandra.

Tiden går ibland långsamt, för att plötsligt skynda förbi eller återvända till scenen innan. I dessa uppbrutna händelseförlopp skrivs en ny helhet fram av ett liv i all sin förlust av tid, människor och konsekvens.

Låna ”Detaljerna”

Merleaus mamma av Maria Törnqvist

Allt eftersom en ensamstående mamma träder in i sitt föräldraskap läser hon och ser på sitt liv genom den franska fenomenologen Maurice Merleau-Ponty. Merleau-Ponty skriver om kroppen i världen, hur våra kroppar både samlar på kunskap om och utgör vår kontaktyta gentemot omvärlden.

När Törnqvist låter moderskapet blandas med filosofi föds reflektioner över att bära en annan människa. Dåtid möter nutid när förälderns uppväxt speglas mot barnets perspektiv. Den linjära tiden bryts på så sätt upp. Tidsperspektivet formas i stället av barnets och moderns möte med rummet och tingen.

Boken som helhet blir en meditation över om tiden någonsin kan ses som ett fenomen frikopplat våra kroppar (-s upplevelser).

Låna ”Merleaus mamma”

Elisabet på Husiebiblioteket tipsar om fyra berättelser som slungar dig tillbaka i tiden när de med absolut gehör fångar barndomens rytm.

Vi röstar om vi saknar mamma av Nina Pascoal

Den här boken drabbade mig hårt. Nina Pascoal måste ha jobbat länge och väl med att hitta tonen som tillhör berättarjaget, den tolvåriga mellandottern Kornelia.

Det handlar om en mamma och hennes tre döttrar som åker på charterresa till ett varmt land. Känslan av att vi har att göra med en dysfunktionell familj växer för varje sida. Mamman är opålitlig och omogen och rätt som det är – försvunnen. Barnen brukar rösta om olika saker, vem som ska handla, vad de ska äta till middag, när de ska gå och lägga sig. När de lämnas ensamma i lägenheten i det varma landet så röstar de om de saknar sin mamma. Svaret blir nej.

Den ansvarstagande och duktiga mellansystern Kornelia vill vara vacker som storasystern, hon som får alla mäns blickar. Men hon vill också vara ett barn och leka med lillasyster. Hur är det att leva med en förälder som inte alltid är den vuxna? Med ett poetiskt språk, oväntade grepp och ibland hög obehagskänsla, stannar denna tunna bok kvar i mig långt efter dess läsning.

Låna ”Vi röstar om vi saknar mamma”

Femton år: den revolutionära våren av Vigdis Hjorth

15-åriga Paula växer upp i ett strängt religiöst sammanhang i 1970-talets norska landsbygd. Det är så mycket som är förbjudet, det är så mycket som det aldrig talas öppet om.

Paula ser storasysterns kamp i skolan, det maniska studerandet för att klara gymnasiet. Pappan arbetar och vantrivs med chefen. Paulas mor är hemmafru och lever ett inrutat liv styrt av dagliga rutiner och måsten. Paulas lillebror tar mycket tid. I all monoton vardag vill Paula leva sant och fritt.

Det är en lågmäld berättelse samtidigt som den är intensiv och kryper under skinnet på mig som läsare. Vi får följa den norska familjen under deras somrar på landet, under måltiderna runt bordet och besöken hos mormor. Sen händer plötsligt något som förändrar allt. Paula hittar en korg med brev som hennes mamma har skrivit till sin mamma, Paulas mormor. Allt ställs på sin spets.

Vigdis Hjorth gör det som ingen annan när hon skildrar Paulas uppvaknande om sanningen och att den inte är ett absolut värde. Om kampen att bli sin egen genom att först våga bli ensam.

Låna ”15 år: den revolutionära våren”

Häng City av Mikael Yvesand

Det här är läsfest! Mikael Yvesand är aktuell med boken ”Våran pojke” och jag har längtat efter en uppföljare ända sen jag först läste debuten ”Häng city” 2022. Vad är det som gör "Häng city" till en så speciell bok då? Ja, jag erkänner att den nog inte är för alla men är du född på 80- eller 90-talet så är det stor chans att du charmas av den här berättelsen om ett gäng kufiska 13-åringar i ett villakvarter i Luleå, sommaren 1999.

Yvesand känner och älskar sina karaktärer och kärleken till dem hamnar hos mig som läsare. Det händer inte så mycket, historien finns i detaljerna men dessa är tillräckliga för att ge bränsle åt varenda sida. Det är humoristiskt och det är spot on i det här märkliga gränslandet mellan att vara pojke och förvandlas till tonåring.

Samtidigt mitt i dessa pojkars oändliga sommarlov: ett bestialiskt mord mitt i villaidyllen. Mordet är en bihistoria och Yvesand väver fiffigt in det här sidospåret i romanen. Killarnas jargong är hela behållningen och jag använder än idag uttrycket ”det där skiter man inte så lite i”.

Låna ”Häng City”

Korparna av Tomas Bannerhed

Ännu en debutroman om en uppväxt med en dysfunktionell förälder. På gården Undantaget i Småland bor 12-åriga Klas med sin far, mor och bror. Världen är liten och inrutad och styrs av faderns humör som hela tiden pendlar mellan depression och vanföreställningar. Låter det tungt? Ja. Det är skitigt och tröstlöst. Ett evigt november.

Men Klas är desto mer älskvärd och han håller oss hårt i handen, berättelsen igenom. Vi går med honom i skogen, fågelskådar och observerar. Klas är en stjärna i skolan och har en mor som verkligen försöker kompensera för faderns brist på kärlek. Och så en dag. En ny flicka i klassen. Veronika. Hon och Klas blir vänner och delar samma fantasi och förundran inför världen.

Det som gör att man inte vill släppa den här boken är språket. Det är så spännande och kittlande att få följa livet på Undantaget i Småland. Klas unga men erfarna blick går rakt in i hjärtat på mig.

Låna "Korparna"

Kerstin tipsar om sommarläsning:

"Först två böcker förankrade i konstvärlden, en roman och en biografi. Gemensamt med dessa båda böcker är ett gräsrotsperspektiv. Det är två udda existenser som skildras och båda böckerna belyser konstens och kreativitetens inneboende och okuvliga kraft."

Shy creatures av Clare Chambers

Helen jobbar som konstpedagog på en psykiatrisk klinik. En dag får man in en ny patient, William, 37 år, långt hår och skägg, stum. Han är en duktig tecknare och intresserad av djur, uppväxt i ett gammalt hus med tre fastrar. Helen försöker ta reda på mer om hans historia. Hur blev det så här? Vilka trauman ligger bakom?

Precis som flera av författarens andra berättelser finns det här en verklighetsbakgrund. På en elegant prosa och med en medkänsla för karaktärerna skildrar hon konstens läkande kraft.

Låna ”Shy creatures”

The secret painter av Joe Tucker

Det här är en ömsint biografi om en udda figur som visar sig vara amatörkonstnär. Författarens farbror Eric är en okonventionell man som lever tillsammans med sin mor. Han jobbar inom byggbranschen och målar på fritiden med motiv från pubar och andra arbetarklassmiljöer. Eric är också en flitig besökare på den närliggande större stadens konstmuseum, ett intresse odlat i största hemlighet.

På ålderns höst uttrycker Eric till familjen en önskan om att få ha en konstutställning innan han dör. Då uppdagas det för de anhöriga vilka mängder av tavlor som finns i huset. Det blir en slags upptäcktsfärd och på sitt sätt en spännande skildring. Jag tänker inte avslöja slutet…
Det är en skildring av klass och ambition, ensamhet och gemenskap, succé och misslyckande. Boken är en påminnelse att man kan hitta det extraordinära på det mest oväntade ställe.

Låna ”The secret painter”

Nästa bok är en liten pärla på 150 sidor, som man läser på ett par dagar.

Three days in June av Anne Tyler

Det frånskilda paret Gail och Max, båda lärare i 60-årsåldern, träffas igen i samband med att deras dotter Debbie ska gifta sig. Gail är ängslig, lite kantig, inte så bra på att kommunicera. Max är bullrig, impulsiv, har en positiv inställning till människor.

En otrohetsaffär komplicerar det blivande äktenskapet. Det väcker också minnen till liv hur Gails och Max äktenskap slutade.

Tyler har en fin iakttagelseförmåga, en empati för sina karaktärer och en kombination av lätthet och djup.

Låna ”Three days in June”

Apropå det här med sommarläsning. Ibland vill man kanske läsa klassiker. Men man kan också läsa om böcker som man verkligen tyckte om. Här är två favoriter som jag gärna delar med mig av:

Liv efter liv av Kate Atkinson

Tänk om du fick chansen att börja om ditt liv! Om du fick prova om och om igen och för varje gång gick det lite bättre. Kate Atkinson leker med detta tema i sin nya bok.

I februari 1910 föds en flicka som dör innan hon hinner ta sitt första andetag. Samma flicka föds igen i samma snöstorm och får berätta sin historia om och om igen. För varje gång berättelsen börjar om klarar hon sig lite bättre än förra gången. Vi får följa Ursula Todd och hennes brokiga, bråkiga familj genom 1900-talets turbulenta historia. Det börjar med en mycket engelsk barndom på landet. Vid sidan av idyllen lurar faror som drunkningsolyckor, pedofiler och spanska sjukan. För varje gång Ursula återföds försöker hon undvika de trauman som funnits i hennes tidigare liv.

Kate Atkinson kan med sin medkänsla och värme väcka liv både i de mest alldagliga händelserna och i de mest avgörande ögonblicken. Hon lyfter fram både det bästa och det sämsta hos människan. Stora delar av berättelsen äger rum i krigstid. Samtidigt genomsyras boken av en härligt torr brittisk humor.

Låna "Liv efter liv"

Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell

London juli 1976 – det råder en olidlig värmebölja sedan flera veckor tillbaka. Robert, nybliven pensionär, går som vanligt ut för att köpa tidningen på morgonen. Men han kommer inte hem igen. Hans fru Gretta, något av en matriark, kontaktar de tre barnen. Sökandet efter pappan tvingar samman de tre vuxna barnen. Var och en har sina problem att kämpa med. Livet blev inte som de hade tänkt sig.

Det finns gott om hemligheter i den här familjen. Därför är det ingen som anar att Gretta kanske vet vart fadern tagit vägen. Syskonen har också komplicerade relationer till varandra och till modern. Det irländska katolska arvet vilar tungt över alltsammans.

Maggie O’Farrell är en mycket duktig berättare och skildrar denna familj i kris på ett ypperligt sätt. Gestalterna får liv och djup efterhand som berättelsen byggs upp, lager för lager. Det finns en komplexitet och psykologisk träffsäkerhet som gör det hela till en mycket trovärdig historia.

Låna "Sommaren utan regn"

I Bästa boktipset denna gång vill Karin på Kirsebergsbiblioteket få dig att skratta – med tips på roliga böcker att läsa i sommar:

"Humor är verkligen en smaksak. Vissa tycker att den tyska filmen ”Min pappa Toni Erdman” (2016) är en två timmars skrattfest (jag). Andra skruvade otåligt på sig i biosalongerna och undrade när den skulle ta slut. Min pappa brukade få tårar i ögonen av skratt åt artisten Spike Jones (1911–1965) ljudmässiga upptåg med visselpipor, nysningar och koskälla, men själv blev jag bara trött i huvudet.
Och med litteratur är det ju samma sak.

Denna gång vill jag tipsa om tre romaner som får åtminstone mig att allt från eftertänksamt dra på smilbanden till att utbrista i gapskratt."

Lyckliga Jim av Kingsley Amis

Här träffar vi James ”Jim” Dixon. Han har en osäker anställning på ett anonymt universitet på landsbygden. För Jim gäller det att hålla sig väl med de andra universitetsanställda, för att han ska få en fast tjänst. Om det blott vore så enkelt. Jim tycker att kollegorna är ingrodda, löjliga, fjantiga och påfrestande. Speciellt svårt har han för sin handledare, den smått världsfrånvände professor Welch.

Jim skulle kanske med modernt språkbruk kallas för ”passivt aggressiv”. Han gör på grund av sin uppgivenhet och ilska miner bakom ryggen, allt från ”sur citron” till ”att dra upp överläppen till pannan.” Han har det svettigt värre, för dels måste han förbereda en föreläsning om det tråkigaste han vet (”handelsseder under medeltiden i norra Europa”). Dels måste han ta sig ur ett förhållande med Margaret, som mycket subtilt ger honom både skuldkänslor och kritik om vartannat.

Romanen är skriven med bitande brittiskt torr ironi.

Jessica tipsar om tre japanska litterära pärlor:

"I vår bokcirkel på Husiebiblioteket läste vi för ett tag sen "Senseis portfölj" som jag tyckte mycket om. Titeln till boken "Days at the Morisaki Bookshop" lockade mig till läsning och likaså boken "Hur mår fröken Furukura?" Den sistnämnda har jämförts med en annan bok som jag har läst och tyckt om, nämligen "Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt" av Gail Honeyman. Det är dock en brittisk bok. Åter till dessa böcker som jag tipsar om som har som gemensam nämnare – att författarna är från Japan."

Senseis portfölj av Hiromi Kawakami

Tsukiko stöter på sin gamle gymnasielärare i japanska på en izakaya – en bar. Det är början på en vänskap i vuxen ålder och hon kallar honom alltjämt Sensei. Vi får följa den långsamma utvecklingen av deras vänskap som med tiden utvecklas till något mer. Det är trevande möten, svampplockning och ett äventyr och ett liv tillsammans. Alltid med en lågmäld stämning.

Den latinamerikanska romanen slog igenom i hela världen under 1960-70-talet, med en berättarstil som kom att kallas magisk realism. Med ett rikt bildspråk där folkets mytologi är lika verklig som faktiska händelser, där levande och döda existerar i samma verklighet.

En föregångare är Pedro Páramo, en kort, koncentrerad berättelse av den mexikanske författaren Juan Rulfo. Romanen inspirerade Gabriel Garcia Marquez att skriva sin berömda Hundra år av ensamhet. Båda romanerna är typiska exempel på magisk realism och båda är aktuella på Netflix.

Andra exempel på författare som skriver i den magiska realismens stil är Alejo Carpentier, Miguel Ángel Asturias, Isabel Allende, Mario Vargas Llosa, Jorge Luis Borges, Julio Cortázar med fler.

Den samtida romanen från latinamerika har, i takt med samhällets allt grymmare villkor, utvecklat en mer hårdkokt stil. Den mexikanska författaren Fernanda Melchors sätt att skriva kallas just därför mardrömslik realism.

Orkansäsong av Fernanda Melchor

I en fattig mexikansk by ute i periferin hittas en dag en illa tilltygad kropp som visar sig tillhöra en välkänd gestalt, av byborna kallad Häxan. I varsitt kapitel berättar fyra olika personer från trakten om sin relation till mordoffret och om den mardrömslika tillvaro de alla lever i. En brutal verklighet skildras på ett flödande vackert språk. Samtidigt som omständigheterna kring mordet börjar klarna, slår orkanen till med full kraft.

Maria har läst fem böcker om krig och dess förödande följder:

"Krig har följt människan genom hela hennes historia. Konsekvenserna är alltid förödande i flera generationer framåt – för individer och familjer, för nationer och stater och för naturen och ekosystemet. Varför blir det så? Gång efter gång? Lär vi oss aldrig? Och finns det något slut på eländet? Jag vill tipsa om en fackbok och fyra romaner på temat "I krigets spår". De handlar om följder av krig, som skiljer sig åt, men ändå liknar varandra."

En månad på landet av J.L. Carr

Tom Birkin har överlevt första världskriget som soldat men han har själsliga sår. Nu är det sommaren 1920 och Birkin tillbringar en månad i en liten by på den engelska landsbygden, där han har i uppgift att restaurera en kyrkomålning. ”Tror du på helvetet” frågar någon honom, och ja, det gör han ju, han har varit där och vänt.

I byn går livet sin gilla gång med arbete i lantbruket, gudstjänster och tebjudningar. Birkin blir god vän med Mr Moon, som också har erfarenheter från kriget, och med den vackra Alice Keach. Månaden på landet blir som ett utsnitt ur tiden – fylld av idyll och vemod, men också av ett spirande framtidshopp – om en tillvaro långt från kriget.

Anna ger sina bästa boktips på temat novellsamlingar:

Det fina med novellen är själva koncentrationen. Du får en hel berättelse med början och ett slut på få sidor. Noveller är bra att läsa högt för varandra – vi behöver inte vänta så länge på att få veta hur det ska gå och kan prata direkt om vad vi varit med om. Eller så läser vi tyst för oss själva, smälter det vi läst en stund innan vi ger oss in i nästa historia. Kanske har en hel novellsamling ett tydligt tema, kanske spretar den som livet självt, med somligt du verkligen fastnar för och annat som bara passerar förbi.

Hur som helst är bibliotekshyllorna fulla av riktigt bra samlingar och novellförfattare. Det är bara att prova dig fram till en egen favorit. Här är några av mina.

Historien om Fru Berg av Ingvild H. Rishøi

Norska Ingvild Rishøis senast översatta bok innehåller fem noveller som kretsar kring drömmar, svek och starka känslor. Fru Berg i titelnovellen är Emelies mjuka vita hamster som mamma har hemma hos sig och som hon inte träffar så ofta. Nu väntar Emelie på mamma, för hon har ju lovat att komma på hennes födelsedag. I novellen ”Trolla bort människor” övergår leken i ett tält till förtvivlat allvar för berättarens lillasyster. I en annan novell upptäcker en tonårsflicka Janis Joplin och efter det blir allting liksom upplyst.

Rishøi brukar kallas ”en ny Astrid Lindgren”. Det stämmer bra, för hennes berättelser är alltid på de utsattas sida, oftast ur barnets perspektiv. Och de träffar som pilar i hjärtat.