Bästa boktipset

Tema: Tid och temporalitet

I Bästa boktipset bjuder Corina på tre böcker som på olika sätt tar sig an att beskriva tid som fenomen och upplevelse:

"En årstid har övergått i en annan och dagarnas ljus har lämnat plats för mörkare kvällar. För vissa kanske sommarens ledighet allt för snabbt tycktes återgå till vardag. För andra upptogs ledigheten av en lång väntan på allt nytt som ska börja.

Sällan känns den objektiva tideräkningen i sekunder, timmar och dagar likadant för alla. Gemensamt är dock att tiden är någonting som vi alla måste förhålla oss till. Någonting som tillika styr våra liv som formas av hur vi lever."

Hitom himlen av Stina Aronson

I den lilla byn Mäntyjärvi i Norrbotten lever byns befolkning avsides från staden och dess etablerade mönster. När en buss börjar komma innebär det inte bara möjlighet att handla med utsocknes varor så som cyklar från glansiga postorderkataloger. Plötsligt uppstår även ett behov av linjär tid med fasta klockslag. Dessförinnan har den gamla cirkulära tiden styrt livet i bygden. Årstiderna har kommit och gått, och de liksom dagarnas skifte från ljus till mörker har avgjort arbetets form och längd.

I sin genombrottsroman från 1946 illustrerar Aronson konflikten mellan land-stad och historia-framtid, vilket senare kom att bli ett genomgående tema i hennes författarskap.

Detaljerna av Ia Genberg

Under ett feberrus tänker en kvinna tillbaka på sitt liv och människorna som hon delat sin tid med innan de av olika anledningar försvunnit. Berättelsen är uppdelad i fyra fragmentartade porträtt över dessa människor. Liksom en febertankes logik faller övergripande händelser bort medan detaljerna framträder desto starkare. Små ögonblick brer ut sig, skiftar fokus och läggs på varandra.

Tiden går ibland långsamt, för att plötsligt skynda förbi eller återvända till scenen innan. I dessa uppbrutna händelseförlopp skrivs en ny helhet fram av ett liv i all sin förlust av tid, människor och konsekvens.

Merleaus mamma av Maria Törnqvist

Allt eftersom en ensamstående mamma träder in i sitt föräldraskap läser hon och ser på sitt liv genom den franska fenomenologen Maurice Merleau-Ponty. Merleau-Ponty skriver om kroppen i världen, hur våra kroppar både samlar på kunskap om och utgör vår kontaktyta gentemot omvärlden.

När Törnqvist låter moderskapet blandas med filosofi föds reflektioner över att bära en annan människa. Dåtid möter nutid när förälderns uppväxt speglas mot barnets perspektiv. Den linjära tiden bryts på så sätt upp. Tidsperspektivet formas i stället av barnets och moderns möte med rummet och tingen.

Boken som helhet blir en meditation över om tiden någonsin kan ses som ett fenomen frikopplat våra kroppar (-s upplevelser).