Ester Almqvist

Ester Almqvist var under sin livstid en central gestalt i svenskt konstliv, men trots det har hon för sin eftervärld länge varit relativt okänd. Hon har själv beskrivit sitt liv som att hon levde i två världar. Den ena världen var livsbejakande och bohemisk, där var hon tillsammans med sina konstnärsvänner. I den andra världen levde hon tillsammans med sin gamla mor på föräldragården i Småland.

I konstvärlden stod det modernistiska genombrottet för dörren, men på gården stod tiden stilla. Hon skriver i ett brev till en vän ”Kan du förstå att jag lefver liksom i två världar: Den ena är med mina älskade kamrater, konstnärer och solmänniskor – den tillvaron återknyts alltid där den slutade, om än åratal gått emellan. Och så den andra tillvaron: den är tung och förhistorisk skulle jag vilja säga, svensk och bondsk”.

Nationalromantik och modernism

Almqvist målade ofta motiv från gården och människorna som stod henne nära. Sekelskiftets många spänningar mellan industri–hantverk och stad–landsbygd är framträdande i hennes konstnärskap. Hennes konstnärliga uttryck och ambition speglade den dubbelhet som var vanlig omkring sekelskiftet 1900. Å ena sidan det starka nationalromantiska och realistiska måleriet, å andra sidan anas den gryende modernismen med form och färg.

Almqvist verkade som konstnär från omkring 1890 fram till sin död 1934. Tre större perioder kan skönjas: Den första är de trevande åren som student då hon påverkades av de strömningar som rådde vid tiden och som succesivt övergick till ett mer självständigt skapande. Den andra är åren strax efter moderns död, 1913–1918. Här märks mer av en frigörelse, hennes egen lyskraft, och hur hon övergav nationalromantiken och utvecklade en personlig expressiv stil. Den tredje ses i de sena åren som präglas av inspiration från utlandsresor och innehåller motiv med arbetande människor – verk präglade av en kamp mellan expressiv frigörelse och formfast säkerhet.

Nätverk av kvinnligakonstnärer

Almqvist ingick i ett nätverk av kvinnliga svenska konstnärer, med Tora Vega Holmström, Agnes Wieslander och Maja Fjæstad, som reste, arbetade, ställde ut och tidvis levde tillsammans. Hennes nära relation till dessa kvinnor påverkade och inspirerade henne både privat och som konstnär.

En stor del av Ester Almqvists kvarlåtenskap förvaltas av Malmö Konstmuseum. Samlingen består av ett 30-tal målningar och drygt 2000 teckningar och akvareller.