Stadsmätaren Jöns Olsson köpte fastigheten 1873. Då var huset nästan hundra år gammalt. Delar av byggnaden är från 1700-talet men tomten har varit bebyggd sedan medeltiden. Jöns bodde här med sin familj till sin död då fastigheten övertogs av sonen Olof som flyttade hit 1911 tillsammans med hustru och barnen Ebba och Ture. Ebba skulle bli kvar i nästan hela sitt liv. Byggnaden har inte moderniserats sedan 1910-talet då Ebbas pappa Olof drog in el och kallvatten.

Huset

Husets planlösning är från 1867. Hela hemmet ryms på två små våningsplan förenade med en smal trappa. På bottenplan samsas kök och hall med matrum och salong, möblerade med möbler i gediget mörkt trä och med virkade spetsdukar på borden. Köket är långsmalt och skafferiet inbyggt i vinklar och vrår under vindstrappan. Uppe på andra våningen ligger vinden med ett vint tak och sluttande golv, och sovrummet där hela familjen sov. Sovrummet har återställts till hur det såg ut när Ebba och hennes bror Ture var små på 1910-talet.

Området

Området kring Snapperupsgatan ser annorlunda ut idag, mot vad det en gång gjorde. Fram till 1960-talet ansågs kvarteret förslummat och nedgånget och drogs med problem som fylleri och prostitution. Concordiaträdgården på granntomten, var ursprungligen ett "syndens näste", men när godtemplarorden köpte trädgården, bytte den karaktär. Mitt emot Ebbas hus låg fram till 1935 Asylen, eller ”tosingaanstalten”, som man sa då.

Donation till Malmö stad 1984

Husets siste ägare fröken Ebba Olsson donerade byggnaden till Malmö stad 1984. Syftet var att huset skulle bevaras för framtiden, och användas för att ge barn kunskap om hur man levde i äldre tider.

På 1980-talet restaurerades huset varsamt för att bevara originaldetaljerna från början av seklet. Tapeterna är tidstypiska och köksluckorna målades med så kallad drickafärg, en gammal metod för att tillverka en tunn lasyr där öl eller svagdricka utgör bindemedlet.

Många av Ebbas personliga ägodelar, möbler, porslin, linne och prydnadssaker finns kvar. I det lilla köket med sin vedspis, inhandlad i Heimers järnaffär vid Lilla Torg, har tiden stannat. I skåp och lådor hittar man köksredskap som Ebba själv använde till matlagning och bakning. Ebbas tanke var att barnen skulle få prova på att koka gröt på vedspisen, hugga ved, eller skura golv för att förstå hur livet levdes i början av 1900-talet. Tack vare Ebba Olsson har malmöborna fått tillgång till ett stycke levande historia.

Ebbas hus blev museum 1991

När Ebba Olsson dog 1989, köpte museet hennes möbler och placerade dem på sina ursprungliga platser och 1991 öppnades Ebbas hus för besökare.

Museets ambition är, att ett besök i Ebbas hus ska kännas precis som att man hälsar på hos familjen Olsson. Den intima stämningen, det lilla formatet och alla föremålen blir nycklar till ett igenkännande och en förståelse för hur många familjer en gång levde i Malmö.