Introduktion

På den platsen där Malmöhus slott ligger idag har det präglats mynt i stora mängder under nästan 100 år. De danska kungarna som härskade då hade ett omåttligt behov av pengar. Krigen avlöste varandra och de som stred, legosoldater från alla möjliga länder, krävde sin betalning i klingande mynt.

Ekonomin var aldrig i balans, underskotten avlöste varandra, likaså strategierna hur kassakistorna skulle fyllas. Öresundstullen var ett givande medel – utländska fartyg som passerade Öresund, var tvungna att betala tull i just mynt. Dessa utländska mynt blev sedan grunden för de inhemska mynten. De smältes ned och präglades till nya mynt med den aktuelle kungens porträtt.

Makt och rikedom

Silvergruvor var under 1400- och 1500-talen arbetsplatser, som attraherade många människor. Män, kvinnor och barn flyttade dit silvret fanns. Den största silvergruvan i Europa var Schwaz i Tyrolen. Här levde och arbetade upp till 20 000 människor och under många år var det den näst största stad i Österrike. Allt som behövdes för det dagliga livet fick transporteras dit.

Gruvdriften hade gjort att det varken fanns skog eller jordbruksmark i närheten. Anledningen var allt slagg som dumpades runtomkring berget. Det var på vattenvägar och gamla handelsvägar över land som silvret transporterades på pråmar och vagnar till mynttillverkningsorter i hela Europa. Den som hade fått rätten att bryta silver blev mycket rik. Allra rikast var familjen Fugger som behärskade silverbrytningen under närmast 100 år.

Jörgen Kock – Malmös starke man

Än i dag finns Jörgen Kocks anda närvarande i staden, till exempel restaurangen i Kockska huset, hotellet Hotell Jörgen Kock och Jörgen Kocks gata. Men vem var denne Jörgen Kock egentligen?

Han levde mellan 1488 och 1556 och kom ursprungligen från Tyskland. Redan 1519 blev han av Kristian II utsedd till myntmästare och utnämndes även till borgmästare i Malmö. Kristian II låg oavbrutet låg i krig och behövde stora mängder kontanta pengar för att avlönasina legoknektar.

Myntmästare

De flesta myntmästarna som var verksamma i Malmö under 1400- och 1500-talen kom ursprungligen från Tyskland. Flera var utbildade guldsmeder, medan andra kom från myntmästarsläkter. Myntmästare var ett mycket eftersträvansvärt och ansvarsfullt yrke. Det krävde stor kunskap om hanteringen av den dyrbara råvaran – silvret och även stor noggrannhet vad gäller räkenskaper. 

Silverbrytning

Silver är ett metalliskt grundämne och förekommer i föreningar med svavel och andra metaller. När tillräckligt mycket metaller ansamlas på samma ställe bildas en malm. Den äldsta silvergruvan i Sverige är Silvberget i Dalarna. Här bröt man silver från 1400-talet. Malmen in Silvberget finns i malmådror tillsammans med bly. Man eldade på klippan så att stenen sprack och bröt sig på det viset in i berget.

Brott

Falskmynteri ansågs under många århundraden vara ett allvarligt brott som gav stränga straff. Ett vanligt straff var att den dömde kokades levande i en gryta, som en spegling av metoden att smälta metall vid myntframställning.

Att slå ett mynt

Under 1400- och 1500-talen var myntslagning ett hantverk. Metoden som användes kallas för hammarpräglingsteknik. Det gick till så här: Metallbiten som skulle bli myntet, den som kallas plants, placerades på en understamp. I denna var ena sidans motiv inskuret spegelvänt. Därefter sattes den andra stampen med andra sidans motiv ovanpå. Myntsvennen, hantverkaren som gjorde mynt, slog till hårt med en hammare. Färdigt! Men blev det fel gick det inte att göra om.

Korsvid, vanligt mynt under 1400-talet, präglat i Malmö. Längre bildtext om myntet (samma som i filmen)