Dennis Loods favoritplats i Malmö, Galateas hage i Pildammsparken: ”Jag älskar de hemliga korridorerna i häcken. Det ser ut som att man är mitt inne i en saga, som Alice i underlandet. Nu på vintern är det också fint, de krokiga grenarna bildar black metal-loggor.” Foto: MIRIAM PREIS

 ”Jag ska ha en stor fest för alla som hjälpt mig”

Jag, Malmöbo • Dennis Lood, skivbutiksägare och nominerad musiker

Text: Gustav Sigala Haggren, Vårt Malmö

Det går inte att prata om Malmös musikliv utan att nämna Dennis Lood. Många lokala band har börjat sin bana med att spela i eller utanför hans skivbutik Rundgång, och i skivbackarna står alltid det senaste från den lokala musikscenen.
Hans eget band, Abu Nein, är nominerat till Manifestgalan. De sista mixarna på nya skivan ”Secular psalms" gjorde han från sjukhussängen efter att ha blivit svårt sjuk i covid-19.

Minns du den första skivan du köpte?
– Det var en singel med Videokids. Jag var tolv år. Vi åkte de tre milen in till Kalmar från Påryd där jag kommer ifrån. Jag hade varken skivspelare eller pengar. Jag fick låna till singeln av min kompis. Min mamma blev så himla arg på mig. Men det spelade ingen roll för jag var så glad. Det var ett extremt glädjerus.

Du har stått i din skivbutik sedan 2004 och kallas i folkmun ”Rundgång-Dennis”. Hur tycker du att Malmö är som musikstad?
– Jag älskar Malmömusik. Malmö är inte Stockholm. Det är en ganska liten stad med ett väldigt stort musikliv. Alla känner alla, folk går på var-
andras spelningar oavsett vad det är för genre.

Förra året blev du sjuk i covid-19. I dag är du tillbaka i din butik. Hur har vägen hit sett ut?

– 2020 var ett riktigt svårt år. Det började redan i februari med att min pappa dog. När pandemin slog till var jag inte riktigt med. Jag och syrran höll på att fixa med hans begravning. Sedan blev jag väldigt sjuk. Jag tyckte jag hade varit så duktig med att hålla avstånd. Men personalen på sjukhuset sa att jag hade kunnat bli smittad precis var som helst.

Vad hände sedan?
– Jag var hemma i åtta dagar med jättehög feber och kunde inte ta mig ur sängen utan att kräkas. Sedan fick jag ligga i karantän på sjukhuset i tio dagar. Mina barn tittade upp på mig när jag vinkade bakom ett fönster, som ett spöke. Men jag försökte koppla av. Jag lyssnade på musik och mixade klart låtarna på Abu Nein-skivan. Rätt sjukt egentligen att de sista mixarna gjordes där.

Jag minns en kampanj på sociala medier för att stötta dig och din butik när du var sjuk.
– Ja, min sambo och hennes vänner bad folk att handla i butiken eller swisha pengar. Sedan fick jag hjälp av alla som kom hit och stod i butiken när jag inte kunde göra det själv. Jag ska ha en stor fest för alla som hjälpt mig.