$left
$middle

Översiktsbild vernissage. Foto: Fadi Nassar

"Vi var också rädda" - undersköterskornas broderier blir ett tidsdokument för pandemin

Under hösten 2021 samtalade och intervjuade konstnär Eva Persson personal från äldreomsorgen i Malmö. Under samtalen lärde sig vårdpersonalen att brodera och berättade samtidigt om utmaningarna de stött på under tiden med covid-19. ”Vi var universella soldater som gjorde allt”, säger undersköterskan Lolita Karimova.

Invigningen av utställningen ”Vi var också rädda” sker på Gyllebogårdens äldreboende i Malmö. Vårdpersonalens broderier är upphängda på vita vikväggar och ciderglasen klirrar medan besökarna kikar runt på konsten av bland annat en vit ängel, en sjuksköterske-clown med munskydd och ett broderi av ett gråtande öga och en text där det står: ”Kramar och pussar blir plötsligt ett vapen.”

Broderat gråtande öga.

Ett verk av Aynur Peker.

 – Broderandet fick oss att ta upp allt vi var varit med om gällande våra känslor i pandemin. Det som drabbade mig mest var hur anhöriga saknade sina närstående under nästan sex månader. Det var en svår tid och jag tyckte så synd om dem som inte fick träffas, säger undersköterskan Shirin Mahmoud som jobbar på demensboendet Trevnaden.

Hon är själv från irakiska delen av Kurdistan och berättar hur mycket hon saknade sin mamma när hon kom till Sverige. Det var bilden av längtan som kom till henne när konstnären Eva Persson frågade gruppen vad de fick för bilder när de tänkte på pandemin och vad som hade påverkat dem.

– Jag såg längtan och kärleken hos den anhörige när de äntligen fick träffa sina äldre, säger Shirin Mahmoud.

Fyra kvinnor.

(fr. v.) Eva Persson, Lolita Karimova, Shirin Mahmood, Anna Bednarska.

 För undersköterskan Anna Bednarska kom bilden av en sjuksköterskeclown med munskydd till henne.

– Det var så svårt i början av pandemin och jag visste inte hur skulle jag visa mina känslor. Jag började prata med kollegor och vi började dela våra berättelser kring situationen och hur vi mådde. Jag visste inte att jag hade fantasin för att göra dessa broderier, säger hon.

Lolita Karimova skrattar när hon berättar hur hon och hennes kollegor kämpade mot snö och regn för att ta sig till broderigruppen och träffa konstnären Eva Persson.

– Vi var stressade från jobbet i början och vi till och med googlade vad broderi var. Det kändes som metoden kom från då-tiden och jag såg inte mig själv som någon som broderade. Men när vi väl började ville vi inte sluta. Det var så avslappnande och visade oss hur man kan undvika stress, säger Lolita Karimova.

Lolita Karimova.

Lolita Karimova och hennes verk.

Konstnären Eva Persson som har en bakgrund från trä och metall säger att det handlat mycket om mod i detta projekt. Det är första gången som hon jobbar konstnärligt med vårdpersonal och även första gången hon jobbar med textil.

– Att vila i det kreativa och jobba långsamt med handen när hjärnan jobbar är viktigt, säger hon.

Flera av deltagarna i broderigruppen hade aldrig hållit i en nål och tråd innan, men i andrummet från det vanliga jobbet broderades berättelserna från pandemi fram.

– Vi undersköterskor var universella soldater under pandemin – vi gjorde allt. Tack för att du öppnat våra känslor och visade oss hur man kan undvika stress. Vi nästan grät när det var slut, säger Lolita Karimova och riktar sig till konstnären Eva Persson.

När förvaltningsdirektören Gisela Öst tar till orda för att inviga utställningen är det nästintill högsommarvärme i Gyllebosalen och doften av syrener letar sig in utifrån.

– Ingen visste något om detta virus när vi på hälsa-, vård- och omsorgsförvaltningen fick vårt första fall i april 2020. Alla har slutit upp på ett fantastiskt sätt och det fanns mycket rädsla under pandemin och mitt i den fanns ni – hjältarna, säger hon och riktar sig till undersköterskorna och de tillika nybakade konstnärer i rummet.

Hon säger till besökarna som är på invigningen av utställningen att det kändes självklart att säga ja till projektet när frågan kom och det här är berättelser som är viktig att föra vidare för framtiden.

– Ni ska vi hjälpas åt så att utställningen och era berättelser sprids.

Text: Moa Skimutis
Foto: Fadi Nassar

Vill du låna utställningen gratis?

Utställningen finns som vikskärmsutställning avsedd för boende, kurser eller konferenser. Den fungerar även för längre utställningsperioder i exempelvis foajéer och bibliotek.

Kontakt: Anette Grahn, anette.grahn@malmo.se, 0734-24 94 55