Ny forskning kring vikingatida skelett från Ljungbackagravfältet

1976 genomfördes en arkeologisk utgrävning i det vikingatida gravfältet Ljungbacka som är beläget i Lockarp i södra delen av Malmö. Ny DNA-forskning har utifrån tester från ett av skeletten därifrån påvisat att smittkoppor redan fanns under vikingatiden i norra Europa. Tidigare har man kunnat spåra smittkoppor till 15 - 1600-talet, 1000 år senare.

Fyra skelett från Sverige

Ett internationellt forskarlag har under drygt fem års tid arbetet och tagit dna-prover på över 1800 skelett och man har hittat spår av smittkoppor i 11 av dem, varav de flesta är daterade till vikingatiden. Fyra av dessa skelett är från Sverige, varav ett från Ljungbackagravfältet utanför Malmö. Resultatet av denna forskning är nu publicerad i tidskriften Science Vol 369, Issue 6502 den 24 juli 2020.

Fann smitta hos skelett i dubbelgrav

Den individ som nu har konstaterats ha varit smittad med smittkoppor fann man i en dubbelgrav. Graven bestod av två individer där den understa individen, en kvinna i 45 - 55 års åldern, ligger prydligt begravd på rygg med huvudet i väster. Hon var ca 155 cm lång och hade förlorat en stor del av sina tänder, kanske på grund av någon bristsjukdom.

Kvinnan har även lidit av diskbråck. Kroppen var gracil och hon hade ett extremt långsträckt kranium. Vilket kan tyda på att man låtit modifiera skallen när kvinnan varit spädbarn. I graven har hon fått med sig många gåvor bl.a. en kniv och bryne, en sländtrissa, hårnål och en pärla.

Skelettet visade sig tillhöra en kvinna

Det övre skelettet hade man tidigare tolkat som en man i 50 - 60 års åldern och med tanke på att kroppen var begravd på mage och att det eventuellt fanns en skada på skallen tolkades detta som en manlig slav som offrats för att följa sin härskarinna in i döden.

Med den nya forskningen visar på att det övre skelettet också är en kvinna och i en ålder av 55-75 år. Kvinna var begravd som tidigare nämnt på magen med huvudet i söder och ansiktet vänt mot väster och var ca 167 cm lång. Kvinnan har varit grovt byggd med friska men ganska nötta tänder. Ovan ögonbrynsbågen finns ett snedställt hack, men detta kan lika gärna vara en skada som skett vid utgrävningen som en huggskada.

Kroppen ser ut att ha tryckts ned i en för liten grav varvid huvud och ben låg högre än bålen. Invid höger armbåge hade en kniv och skifferbryne följt med som gravgåvor.

Snabb begravning av smittad kropp

Det är denna kvinna som forskarlaget har upptäckt har varit smittad med smittkoppor. Detta kan förklara den grunda graven, där det ser ut som om kroppen inte riktigt för plats. Kvinnan har varit sjuk i smittkoppor och de efterlevande har antagligen varit rädda för att bli smittade och föra smittan vidare, så det har varit bråttom att få kroppen i jorden så snabbt som möjligt för att förhindra smittspridning.

Man har helt enkelt inte tagit sig den tid man vanligtvis gör med att begrava den döda kroppen och då har både djupet på graven blivit för liten och man har snabbt ”dumpat” kroppen för att hölja den under ett skyddande jordlager.

Fakta om smittkoppor

Smittkoppor var en virussjukdom som tidigare drabbade människor i hela världen. Sjukdomen som i likhet med vattkoppor gav typiska hudutslag var mycket vanlig och hade hög dödlighet.

Smittkoppor var den första sjukdomen som man framgångsrikt kunde vaccinera mot. År 1980 förklarade Världshälsoorganisationen (WHO) världen vara fri från smittkoppor. Det sista land som förklarades fritt från sjukdomen var Somalia 1977.

Kuriosa om smittkoppor

Sjukdomen smittkoppor finns beskriven som ett människans gissel sedan årtusenden tillbaka. Fram till för cirka 1000 år sedan fanns sjukdomen framför allt i Ostasien. Därefter fick den fotfäste även i Europa, och smittkopporna blev under de kommande århundradena en fruktad ingrediens i människans vardag. Den drabbade framför allt barnen, och ett talesätt var: "Ett barn kan inte räknas till familjen förrän det med livet i bibehåll genomgått kopporna".

För Europas vidkommande verkar 1700-talet varit smittkoppornas århundrade framför andra, och man har beräknat att cirka 60 miljoner människor dog av sjukdomen, varav 90 procent barn.
Den första smittkoppsvaccinationen utfördes i Sverige år 1801, och 1816 blev det obligatoriskt att vaccinera alla barn mot smittkoppor.

Sjukligheten i smittkoppor i landet minskade i och med detta mycket påtagligt, även om epidemiska utbrott, framför allt drabbande äldre personer, inträffade under hela 1800-talet. I konsekvens med att smittkopporna var på väg att utrotas slutade man vaccinera allmänt i Sverige år 1976, och år 1979 upphörde slutligen vaccinationen av "viss personal inom karantänsväsendet samt hälso- och sjukvården".