Malmö under jord – följ med ner i det okända

Det händer saker under våra fötter. Det händer saker med vårt vatten. Det grävs mycket och planeras ännu mer just nu för framtidens vatten- och avloppsnät. Vi passar på att följa med ner i underjorden, till ett av Malmös femtio underjordiska vattenmagasin för att få veta mer.

Text: Tobias Christoffersson, Vårt Malmö

Tänk att det bästa sättet att få nya perspektiv på saker och ting kan vara att klättra fem meter rakt ner i marken genom en brunn. Brunnen är trång, men väl nere öppnar ett rum upp sig, ett stort rum: hundratrettio gånger tjugo meter eller 2 500 kubikmeter. Inte många vet att det finns femtio sådana här underjordiska rum, i varierande storlek, på olika platser runtom i Malmö. Just detta är beläget rakt under Fosietorpsparken i Söderkulla.

– Det här är ett dagvattenmagasin. Det finns till för att samla upp regn- och smältvatten när det kommer i stora mängder och avlasta de vanliga ledningarna, berättar Stina Hall, VA Syd:s dagvattenexpert som vi har följt med ner under jord.

Vi traskar igenom ett av magasinets fem stora betongrör, två meter i diameter. Inte alls så drypande fuktigt eller unket som man skulle kunna tro. Det är också mycket sällan rören fylls ens halvvägs. Längst ner ett sedimentlager av lera, grus och annat som regnvattnet fört med sig. En och annan läskburk, ett par förlorade solglasögon och en turkos leksakshund sticker ut ur ”möget”.

Stadens blodomlopp

Som stadens eget blodomlopp – så breder Malmös vatten- och avloppsnät ut sig i marken under oss, stort och vitt förgrenat. Under våra fötter, under hus och hem, under gator, torg och parker löper dricksvattenledningarna som för rent vatten till oss, spillvattenledningarna som för avloppsvatten från oss till reningsverken, och så dagvattenledningarna som leder ut regn- och smältvatten i havet.

Totalt 2 467 000 meter ledningar av olika storlek och längd och slag finns härnere, helt nödvändiga för varje dag i våra liv.

Hur är det då med livet nere i dagvattenmagasinet? Inte mycket. Myggor, flugor, spindlar. Och så trädrötter, som letat sig ända ner hit och trängt in genom skarvarna i rören.

– Pilträd, popplar och plataner är värst! Deras rötter är obevekliga och tar sig in överallt. Dessa måste vi rensa med jämna mellanrum, annars hade rören växt igen helt, säger Mikael Hölttä, projektingenjör på VA Syd som har i uppdrag att se till att systemet fungerar.

– Vi arbetar ständigt med att rusta upp nätet, som ju har delar som är mer än hundra år gamla. Just nu gräver vi ovanligt mycket i stan. Vi passar på att renovera ledningar och lägga nya rör där de nya superbusslinjerna ska gå, berättar Stina Hall.

Gigantisk avloppstunnel

Två framtidsutmaningar står i fokus: klimatförändringar och växande befolkning. Malmö förväntas få 40 000 nya invånare de närmsta tio åren och kan nå en halv miljon innan 2050. Klimatförändringarna lär innebära mer extremväder oftare, likt det stora skyfallet 2014 som drabbade delar av staden hårt.

Dagvattenmagasinets nuvarande volym på 2 500 kubikmeter räcker med god marginal för de flesta regn – men inte då stormen Arvid den 31 augusti 2014 drog in med häftiga skyfall som orsakade många översvämningar. Stina Hall sätter regnmängderna då i perspektiv:

– Ledningsnätet som hanterar dagvatten i Malmö har, inklusive magasinen, en volym som motsvarar elva Turning Torso. Det är inte lite. Men när det hade regnat elva Turning Torso 2014 så regnade det 54 Turning Torso till! Det fanns alltså inte en chans för nätet att klara av regnmängderna.

En stor förnyelse av hela VA-systemet planeras, med ett nytt reningsverk i Sjölunda och en gigantisk avloppstunnel genom delar av centrala Malmö.

– Tunnelns huvuddel kommer att vara 5,6 kilometer lång, ha en diameter på som mest 5,5 meter och gå från Turbinen vid Tekniska Museet till Sjölunda på ett djup av mellan 17 och 30 meter. Genom att lägga tunneln så pass djupt så frigör vi mark i till exempel Nyhamnen för bygge. Precis som Citytunneln så kommer tunneln i huvudsak att borras, så vi behöver inte gräva upp halva stan för att få den på plats, säger Stina Hall.

Använda vattnet bättre

Skyfallen 2014 visade att VA-systemet är känsligt för överbelastning. Torkan 2018 visade att dricksvatten inte är en oändlig resurs heller här i Sverige. Tillbaka vid brunnen kastar Stina Hall en sista ficklampeupplyst blick över magasinet och börjar sedan klättra upp igen.

– Jo, vi måste bygga om, förnya och öka kapaciteten. Men vi behöver också fundera över hur vi kan nyttja vårt vatten på ett annat sätt. Måste vi spola i toaletten med dricksvatten? Måste vi bada i dricksvatten, särskilt i våra pooler som vi ändå klorerar? Måste vi vattna gräsmattan med dricksvatten? Nej, det måste vi kanske inte. Kanske kan vi använda regnvatten till det? Då skulle vi ju samtidigt kunna spara på dricksvattnet och minska belastningen på dagvattennätet.

Dagsljuset bländar i Fosietorpparken. Över hålets mörker rullas brunnslocket. I dess järn är en dikt gjuten, av Mariam Naraghi. Sista raderna:

Paddelbladet, verkligare
under vattenytan
trycker båten framåt.
Du vet inte vart vi ska
och hjälper mig dit.

Skelett, sopor och skattkistor

Vad hittar man om man gräver i Malmös underjord? Guld och skatter? Eller bara den skånska myllan med maskar och insekter? Vi besöker en intendent på Malmö museum för att få svar.

Text: Tony Ernst, Vårt Malmö

Vi är under jorden, såväl bokstavligt som bildligt. Bokstavligt: vi har åkt hissen ner från markplan ett par våningar. Det är lite kallare härnere i Malmö museums centralmagasin ute i frihamnen. Och bildligt: museiintendent Yvonne Magnusson har plockat fram en dödskalle som hon håller upp framför oss. Under jorden, som sagt.

Dödskallen tittar uppfordrande på oss. Den är åtminstone 700–800 år gammal, kanske äldre. Uppgrävd på 1980-talet, när centrala kvarter i Malmö skulle rivas och renoveras. Yvonne Magnusson berättar:

– Man råkade på en gammal kyrkogård mittemot Åhléns-huset på Södergatan. En hel kyrkogård med 1 500 skelett från tidig medeltid, 1100- till 1400-tal. Den var känd som en spetälskekyrkogård, men när vi tog hit en benforskare från Max Planck-institutet i Tyskland så konstaterade hon att inga av skeletten hade tecken på spetälska.

Malmö är gammalt. Hur gammalt vet vi inte exakt, men det finns omnämnt i skrift sedan 1100-talet. Ursprungligen var det en liten kyrkby, som låg ungefär där Triangeln ligger i dag. Sedan växte det. Stadsprivilegierna fick vi 1353.

Skelett och sopor

Malmö är byggt på kalkberggrund och det är unikt för den här delen av Sverige. Och det är med största sannolikhet också en av anledningarna till att vi ofta hittar kvarlevor av forntida lik här när vi gräver: skelett bevaras bra i kalkberggrund.

Yvonne Magnusson ska alltså visa oss vad man hittar under jorden i Malmö. Och svaret är ganska enkelt. Förutom skelett, så är det sopor.

– Ja, man hittar vanligtvis 600–700 år gamla sopor. Man hade inte samma renhållningssystem förut. Man hittar massor av matrester: skelettdelar av gris- och nötkreatur, och liknande.

Sopor och lik, alltså. Och bruksföremål, oftast från köket. Yvonne Magnusson konstaterar att det mesta man har hittat är vardagsföremål, och lägger till:

– Man kommer den vanliga människan nära.

Hon håller upp ett antal bruksföremål för att illustrera: en trefotsgryta man använde i matlagningen, en pipa, gjord i krita, som nog var den tidens slit-och-släng-pryl, och en liten barnsko i läder. Att barnskon är så välbevarad förklarar Yvonne Magnusson så här:

– Läder behöver fuktiga miljöer för att vara så här välbevarade. Den hittades i en gammal brunn.

Skattkista

Men någon chans att hitta en glittrande skatt borde det väl ändå finnas? Jodå, 1888 hittade några arbetare en förmultnad träkista i en källare i kvarteret Druvan mitt i stan. Den visade sig innehålla det största jordfynd som någonsin gjorts i Malmö. Där fanns 3 516 mynt från olika länder, samt smycken, bägare, kedjor och dräktsilver.

– Man misstänker att någon gömt undan denna skatt under sitt hus. Troligen under 1600-talet då det var mycket oroligheter. Sedan har något hänt, man har glömt bort det eller dött. Och så låg den oupptäckt i drygt 200 år, säger Yvonne Magnusson.

Konstnären som gick under jord

Mjukt slipade tegelstenar från ett svunnet Malmö, räddade ur havet efter årtionden, kanske århundraden, som utfyllnadsmassa när staden växte ut i havet. Nu har de fått nytt liv.

Text: Tont Ernst, Vårt Malmö

Joakim Sandqvist är konstnären som bland annat har undersökt vad som finns under jorden i Malmö.

– Det började som ett sätt att försöka förstå staden och dess historia. Hur Malmös identitet skiftade från arbetarstaden till kunskapsstaden. En tid under 1990- och 2000-talen verkade det som att staden skämdes över vad den en gång varit, men numera försöker även nybyggda lägenhetshus i Västra hamnen skapa en industriell look, konstaterar Joakim Sandqvist.

– Den industriella eran har fått ett slags kommersiellt nostalgiskt skimmer över sig. Men det är glädjande att se att de äldsta Kockumshallarna till slut tas om hand. Jag tror att man måste minnas för att kunna göra något bra framåt.

Utfyllnadsmaterial

Det här specifika konstnärsprojektet tog sin början med att Joakim Sandqvist hittade tegelstenar på stranden vid Ribersborg.

– Jag tog med några av dem till min ateljé. De hade en spännande form, havet hade gjort dem nästan runda. Men man såg fortfarande att det var byggnadsmaterial. Så jag ville undersöka var de kommer ifrån och förstå sammanhanget.

Joakim Sandqvist gick till fastighets- och gatukontorets arkiv. Han visste att Malmö till stor del bestod av utfyllnadsmaterial. Innan Västra hamnen skulle byggas ville staden veta vad som fanns i marken. Man grävde provgropar på en massa ställen och allt detta finns dokumenterat. Vad fanns i marken då? Joakim ler:

– Tegelstenar, tjära, olja. Det gav en tydlig bild av en industriell era. Man dumpade allt möjligt här, och ovanpå byggde man senare det som skulle ge plats åt Västra hamnen.

Olika eror

Joakim Sandqvist samlade in fler tegelstenar från stranden och havet och murade sedan skulpturer av dem. Han beskriver det som en komposit av historien, där flera saker existerar parallellt:

– Tegelstenarna jag hittade kom från olika eror, alla med blandad historia. Man kunde se hur de skiljde sig åt. Vi har haft olika standardiserade mått på tegelstenar genom tiderna.

Samtidigt berättar de en historia om en industriell utveckling med lokal tillverkning av bland annat tegel, från början mer hantverksmässigt sedan mer industriellt.

– Sedan upphör det då mycket tillverkning centraliseras och globaliseras.

Det blev som en sorts kretslopp:
– Man skulle kunna säga att skulpturerna är en bild av hur en stad kannibaliserar på sig själv och de egna berättelserna. Lera blir till tegel som blir till hus som rivs och åter blir till land när staden växer ut i havet. Vi människor plockar upp spår från det förflutna och lappar ihop historien i hopp om att finna vägen framåt.

Underjordisk skrattscen i Malmös humormylla

I åtta år har komediklubben ”Under Jord” roat Malmöborna. Man började, passande nog, nere i en källare. Vi tog ett snack med en av de tre ansvariga för att höra om hur det är att befinna sig under jord i Malmö: Petrina Solange – årets kvinnliga komiker.

Text: Tony Ernst, Vårt Malmö

Ja, varför heter klubben egentligen ”Under Jord”?
– För att det är Underground Comedy!

Det här numret av Vårt Malmö berättar om vad som finns under jorden i vår stad. Vad är era tankar kring vad som finns därnere?
– En muterad jätteråtta med morgonrock. Som Splinter i Ninja Turtles fast utan sköldpaddskompisar.

Klubben har funnits i åtta år nu, vad är ni mest stolta över?
– Att vi har lyckats skapa en klubb som komiker verkar gilla, samt att publiken kommer för att de gillar stand up och inte för att se utannonserade kändisar.

– Vårt koncept är att vi aldrig går ut med namn i förväg. Vi bokar komiker som vi vet är roliga oavsett kändisskap och publiken litar på oss.

Berätta om den kommande säsongen. Vad kan publiken förvänta sig?
– Klubben drivs av mig, Johannes Finnlaugsson och Armann Hreinsson. Vi gästas av komiker från hela landet. Det blir slipade och lite mer etablerade favoriter, någon som uppträder hos oss för första gången och kanske en och annan comeback. Det blir kul och utsålt.

Varför finns det så många bra humorklubbar och komiker i Malmö? Är det något i myllan härnere?
– Jag tror det beror på att Skåne och framför allt Malmö och Lund har en lång och stark tradition av att producera humor. Både i radio och tv, och nu på senare tid även podcaster och inte minst stand up. Det finns många skånska humorförebilder.