Från fartygsvarv till levande innerstadsmiljö
Malmö fick en hamn i slutet av 1700-talet. Då grävdes hamnbassänger och kanaler ut och vattenfylldes så att fartyg och varor kunde komma närmare staden. Södra varvsbassängen och Varvskanalen med sina kajer är ett arv från 1870-talet och intimt förknippat med Kockumsvarvet. Här skulle större fartyg kunna byggas och sjöättas, vilket ställde krav på rejäla vattendjup. Oftast 8 meter, med en variation mellan 6 och 11 meters djup. När varvet lades ner i slutet av 1900-talet var vattnet i bassängen kolsvart, dels på grund av djupet, dels av virvlande bottensediment som dessutom var kraftigt förorenat. Solljuset nådde inte ner till botten, vilket är en förutsättning för liv.
På båda sidor om Södra varvsbassängen har bostäder och verksamheter ersatt tidigare industrier och upplagsområden. Uppgrundningen av bassängen har gjorts för att höja kvaliteten på vattnet och att öka den biologiska mångfalden under ytan, men också för att det ska vara säkrare att vistas i området kring vattnet.