Gamla kyrkogården

Gamla kyrkogården i Malmö invigdes 1822 och är kulturmärkt, vilket innebär att alla stenar, staket och kedjor så långt det är möjligt ska bevaras och renoveras varsamt.

Vallarna rivs och begravningsplatsen planeras

I början av 1800-talet rev man fästningsvallarna och bastionerna som tidigare utgjort en del av Malmös försvar. När områdena rensats upp kom nya markområden väl till användning. Två torg anlades. Gustav Adolfs torg som är namngivet efter den svenske kungen Gustav IV Adolf och Drottningtorget efter hans hustru Fredrika av Baden.

Behov av ny begravningsplats

Utöver torgen planerade man också en helt ny begravningsplats. Detta var dels en önskan från statsmakten som uppmuntrat städerna att anlägga begravningsplatser utanför stadskärnan, dels en följd av att Malmö som stad växte invånarmässigt. De kyrkogårdar som fanns var dessutom nära nog fullbelagda.

Malmöborna hjälpte till

Fältet väster om Gustav Adolfs torg ansågs väl ursprungligen inte riktigt ligga utom staden, men regeringen tillstyrkte ändå anläggandet. När denna nya begravningsplats anlades fick Malmöborna vara med och göra frivilliga dagsverken. Man hade bildat ett fastighetsbolag som på fem år skulle rasera alla befästningsvallarna och dessutom iordningställa hela den nya begravningsplatsen. Runtom satte man stängsel, i öster bestående av ett dyrbart järnstaket försett med några mindre portar.

Biskop Faxe förrättade invigningen

24 november 1822, efter två års anläggningsarbeten, invigde biskop Wilhelm Faxe Nya Begravningsplatsen, ett namn som levde kvar ända till 1870 då en annan kyrkogård fick namnet, den som vi idag kallar S:t Pauli norra kyrkogård. Därefter fick kyrkogården vid Gustav Adolfs torg heta Gamla Begravningsplatsen fram till 1921 då en namnreform infördes. Sedan dess har den kallats Gamla kyrkogården.

Regler och bevakning

Redan vid invigningen instiftades regler för gravstenarnas utseende och ingen inskription fick göras utan att kyrkoherden i församlingen hade godkänt den. 1843 anställdes en väktare som dagligen från tidig morgon till sen kväll skulle hålla vakt och se till att ingen förstörde vare sig gravstenar eller dess utsmyckningar.

Första begravningen

Den första att begravas på den nya begravningsplatsen, samtidigt med invigningen, var en av stadens rådmän, Isak Malmborg. Malmborg avled av sjukdomen häcktik - lungtuberkulos. Efter att man hållit en begravningsgudtjänst över honom i S:t Petri kyrka ringde man i båda klockorna och förde hans stoft till begravningsplatsen. Utanför portarna stod en kör. När begravningsföljet närmade sig stämde den upp i psalm 452 och tågade mot begravningsplatsens mitt där ett uppfört kor med altare fanns på plats.

Begravningsplatsen utökades flera gånger

Begravningsplatsen delades in i sju kvarter. Fyra kvarters ytterområden var avsedda för försäljning av gravplatser medan innerområdena skulle vara för allmänt begagnande. Det femte kvarteret reserverade man för stadens fattiga, det sjätte avsattes för hospitalet och det sjunde för självmördare som genom en lag från 1864 givits rätt att bli begravda inne på kyrkogårdar.

Liken blev fler

Över tid utvidgades begravningsplatsen ytterligare. Utmed Stora Nygatan, Gustav Adolfs torg och Lilla Nygatan anlades flera gravplatser som avskildes från den övriga delen av kyrkogården genom sina breda gångar. Sju år efter invigningen noterade man att området för fattiglik behövde bli större och då använde man sig av den yttre södra delen av det fjärde kvarteret.

Vid ytterligare fyra tillfällen utökade man begravningsplatsen. 1832 då man tog över ett område mellan begravningsplatsen och södra kanalen, samt 1848, 1858 och 1859. Den 16 oktober 1859 invigdes den sista utvidgade delen av Gamla Begravningsplatsen.

Överlevt nya stadsplaner

När Slottsgatan förlängdes 1912 inför Baltiska utställningen som skulle hållas två år senare försvann en bit av begravningsplatsen. Enligt samtida dokumentation lyfte man upp kvarlevor efter där begravda och återbegravde dem inne på begravningsplatsen, allt på ett värdigt sätt.

Olika planer har över tid funnits för kyrkogårdens framtid. Än har man velat bredda Stora Nygatan på dess bekostnad, än har man velat bygga bostäder. Redan 1928 var man framsynt och Sammansatta kyrkorådets protokoll värnar om ”lämpligheten av att Gamla kyrkogården alltfort brukades såsom begravningsplats”.

Här vilar kända Malmösläkter

Gamla kyrkogården är intressant utifrån ett socialhistoriskt perspektiv. Här finns stadens uppburna borgerliga släkter som Kockum, Dieden, Beijer, Faxe och Flensburg men också muraregesäller, trotjänarinnor och hattmakare. Samt i återtagna gamla gravställen, inom smidda staket, moderna urngravar med plats för ett flertal personer. Här är stenarna mer modesta, ofta små naturstenar som smyckats med unika symboler. Minneslunden anlades 1988.