Dorian Gray

När man ska läsa förbjudna böcker med elever så kan man välja när man vill berättar om anledningen till att boken varit förbjuden, innan, under eller efter läsningen.

Det finns poänger med alla tre sätten. Om man vet anledningen innan man börjar läsa kan det väcka intresse för boken och sätta in den i ett sammanhang direkt. Väljer man att berätta varför under läsningen, tex i samband med att man läser vissa passager, kan det också bli bra diskussioner och ge en ökad förståelse för den fortsatta läsningen.

Väntar man till efter läsningen kan det också ge ytterliga perspektiv på boken hos eleverna.

Anledningen till att boken varit förbjuden kan vara avgörande för vilket sätt man väljer. På samma sätt spelar anledningen till att man läser boken med klassen också roll. Är huvudanledningen är att den varit förbjuden? Eller finns det andra anledningar?

Det spelar också roll om alla elever i klassen läser samma bok eller inte.

I dessa podcastavsnitt och artiklar kan du lära dig mer om förbjudna böcker

• Yttrandefrihetspodden, Svenska PEN, avsnitt 31 2023: Roald Dahl, yttrandefriheten och rätten att ändra i böcker.
• Yttrandefrihetspodden, Svenska PEN, avsnitt 36 2023, Banned books in Sweden and the US.
• Gräv bort Skåne, Sydsvenskan, avsnitt 9 2023, Förbjudna barnböcker.
• Bildningspodden, avsnitt 56, Yttrandefrihet.
• Sydsvenskan artikelserie Förbjudna böcker.
• Ölmedal, Ida, ”Låtsas inte att det inte finns farliga böcker”, Sydsvenskan 2023-10-01.

Lärarhandledningarna är uppbyggda med följande rubriker:

1. Om boken. En kort sammanfattning av bokens innehåll och dess centrala teman.
2. Varför har boken varit förbjuden. Förklaring av var, när och varför boken varit förbjuden.
3. Innan läsningen. Vad behöver eleverna veta innan de börjar läsa? Behövs det en introduktion av författaren och dennes samtid, eller kanske av den tidsperiod boken skildrar? Behöver genren introduceras? Har boken en uppbyggnad eller berättarperspektiv som behöver förklaras i förväg?
4. Under läsningen. I dessa lärarhandledningar finn sett antal frågor som man kan jobba med under tiden man läser boken. Här finns också ett par utvalda citat med som belyser teman eller viktiga händelser. Dessa kan man välja att delge eleverna innan man läser, eller i samband med att man bearbetar de aktuella sidorna.
5. Efter läsningen. I dessa lärarhandledningar finns ett antal frågor som kan användas till såväl skriftliga som muntliga uppgifter. Frågorna kan också användas såväl innan som under läsningen för diskussioner och bearbetning av det lästa.
6. Bonusruta. I bonusrutan finns tips på andra böcker, både från vårt skolutbud men även andra böcker, som till exempel har samma tematik. Här finns också tips på artiklar, hemsidor, poddar och filmer som kan vara användbara i undervisningen om boken.

Dessa frågor kan användas som diskussionsunderlag under tiden som eleverna arbetar med en bok.

• Ta reda på anledningarna till att boken blivit förbjuden eller utmanad?. Vem, var, när? Kan du förstå varför?
• Om ni läser flera olika böcker i klassen: Vilka mönster finns mellan anledningarna? Vad tror du det är och vilket samhälle tror du det är man vill uppnå? Finns det andra förklaringar än de officiella?
• Är litteratur så viktig eller farlig att man blir påverkad? Hur blev du påverkad av boken? Av bokens "förbjudna” innehåll?
• Tycker du att det finns någon bok eller kultur som borde förbjudas, och i så fall i vilka sammanhang? Varför eller varför inte? Vem ska i så fall bestämma det?
• Kan du förstå att denna bok har blivit förbjuden?

Alla citat hänvisar till sidor i Sjösala förlags pocketutgåva från 2018, tryckår 2022.

• Sida 13, citat 1: ”Din mystiske unge vän, vars namn du ännu inte har anförtrott mig men vars porträtt verkligen fascinerar mig – han tänker aldrig. Det är jag alldeles säker på. Han är en vacker varelse utan hjärna och han borde finnas till hands om vintern då vi inte har några blommor att vila ögonen på och om sommaren då vi behöver något att svalka vår intelligens med.”
• Sida 13, citat 2: ”Du med din börd och rikedom, Henry – jag med min intelligens sådan den nu är och min konst för vad den kan vara värd – Dorian Gray med sin skönhet – vi kommer alla att få lida för gudarnas gåvor, lida ohyggligt.”
• Sida 21: ”Vi lever i en tidsålder, då man behandlar konsten som att den måste vara någon slags självbiografi. Vi har mist den abstrakta skönhetskänslan. En dag ska jag visa världen vad den innebär och just därför kommer världen aldrig att få se mitt porträtt av Dorian Gray.”
• Sida 26: ”Lord Henry såg på honom. Ja, han var verkligen underbart vacker, med sina fint skurna röda läppar, sina troskyldigt blå ögon, sitt lockiga guldhår. Det var något med hans ansikte som genast ingav förtroende. Här fanns all ungdomens öppenhet lika väl som dess lidelsefulla renhet. Man kände att han hållit sig obefläckad av världen. Inte underligt att Basil Hallward dyrkade honom.”
• Sida 32–33: ”Därför att ni har underbara ungdom och ungdom är det enda som är värt att äga.” + allt därefter
• Sida 35: ”Sedan hade lord Henry Wotton kommit med sin sällsamma lovsång till ungdomen och sin kusliga varning. Det hade gjort intryck på honom och nu när han betraktade bilden av sin egen skönhet, stod plötsligt den verkliga innebörden klar för honom. Ja, en dag skulle hans ansikte vara rynkigt och vissnat, hans ögon skumma och färglösa, gestalten böjd och vanställd. Livet skulle forma hans själ och ödelägga hans kropp. Han skulle bli hemsk, ful och otymplig.”
• Sida 35f: ”Tragiskt! Jag kommer att bli gammal och hemsk och avskyvärd. Men tavlan kommer alltid att förbli ung. den bli aldrig äldre än denna junidag… Ack, att det ändå vore tvärtom! Jag skulle ge allt för det. Det finns ingenting i världen som jag inte skulle ge. Jag skulle ge min själ för det.”
• Sida 58: ”Jag mindes vad du hade sagt den underbara kvällen, då vi första gången åt middag tillsammans, att sökandet efter skönhet var livets väsentligaste hemlighet.
• Sida 100: ”Ja, han kom mycket väl ihåg det. Han hade uttalat en vanvettig önskan om att själv få förbli ung medan porträttet åldrades. En önskan att hans egen skönhet skulle få vara obefläckad, medan ansiktet på duken bar bördan av hans lidelser och synder.”
• Sida 129: ”Den kärlek Basil hyste till honom – ty det var sann kärlek – var ren och okroppslig. Det var inte den fysiska skönhetsdyrkan som föds av sinnena och dör när sinnena tröttnar.
• Sida 138: ”Han blev alltmer förälskad i sin egen skönhet, mer och mer fängslad av sin egen själs förfall. Med minutiös noggrannhet och ibland med abnorm och ohygglig skadeglädje studerade han de motbjudande linjer som vanställde pannan och den fylliga, sensuella munnen. Ibland undrade han vilka spår som var mest ohyggliga, syndens eller ålderdomens.
• Sida 229: ”Ungdom! Det finns inget som den. Det är löjligt att tala om ungdomens okunnighet. De enda, vilkas åsikter jag nu lyssnar till med respekt, är mycket yngre än jag själv. Det tycks vara framom mig. Livet har avslöjat för dem sina senaste under.”
• Sida 233: ”Sedan greps han av avsky för sin egen skönhet, slungade spegeln i golvet och krossade den till silverfragment under klacken. Det var hans skönhet som ödelagt hans liv, hans skönhet och den ungdom han tiggt om. Om det inte varit för dessa båda, skulle hans liv varit utan vank.”

Alla citat hänvisar till sidor i Sjösala förlags pocketutgåva från 2018, tryckår 2022.

• Sida 99: ”föreföll honom porträttets ansikte på något sätt förändrat. Ansiktsuttrycket var annorlunda. Det var som om det hade kommit ett drag av grymhet över munnen.”
• Sida 101: ”Men tavlan? Hur skulle han förklara det? Den rymde hans livs hemlighet och berättade om hans öden. Den hade lärt honom älska sin egen skönhet. Skulle den lära honom att avsky sin egen själ? Skulle han någonsin kunna se på den mer?”
• Sida 132: ”Varför skulle han bevittna sin själs hemska förfall? Han bevarade sin ungdom – det var tillräckligt. Kanske skulle han trots allt bli en bättre människa. Kanske skulle kärleken komma in i hans liv och rena honom, skydda honom från de synder som redan tycktes gro i hans själ och kropp – dessa osedda synder, vars själva hemlighetsfullhet gav dem deras raffinemang och tjusning.”
• Sida 135: ”Det var den egendomligaste bok han någonsin läst. Han hade ett intryck av att all världens synder drog förbi i förföriska klädnader och till flöjters spröda musik. Sådant som han vagt drömt om gjordes plötsligt till verklighet. Sådant som han aldrig ens drömt om uppenbarades undan för undan för honom.”
• Sida 160: ”Man har rätt att bedöma en människa efter det inflytande hon utövar på sina vänner. Dina tycks förlora allt sinne för heder, godhet och anständighet. Du ingjuter i dem en vanvettig nöjeslystnad. De har gått under och det är ditt verk.”
• Sida 185: ”Ingen som såg Dorian Gray den kvällen kunde ha trott att han just genomgått den ohyggligaste av tragedier. Dessa smidiga fingrar kunde aldrig gripit om en kniv i brottsligt syfte, dessa leende läppar kunde aldrig ha hädat Gud och godheten. Han var själv häpen över sitt lugn och för ett ögonblick intensivt medveten om njutningen i ett dubbelspel.”

Alla citat hänvisar till sidor i Sjösala förlags pocketutgåva från 2018, tryckår 2022.

• Sida 61, citat 1: ”Nu önskar jag att jag aldrig hade berättat för dig om Sibyl Vane.”
• Sida 61, citat 2: ”Du skulle inte kunnat låta bli, Dorian. I hela ditt liv kommer du att berätta för mig allt du företar dig.”
• Sida 61, citat 3: ”Ja, Harry, jag tror det är sant. Jag kan inte låta bli att anförtro dig allt. Du har ett förunderligt inflytande på mig. Om jag någonsin beginge ett brott, skulle jag bekänna det för dig. Du skulle förstå mig.”
• Sida 90, citat 1: ”Ja, Dorian, du kommer alltid att tycka om mig. Jag personifierat för dig alla de synder du aldrig har haft modet att begå.”
• Sida 90, citat 2: ”En egendomlig känsla av att ha förlorat något kom över honom. Han kände, att Dorian Gray aldrig mer skulle betyda detsamma för honom, som han gjort hittills. Livet hade kommit emellan dem. (…) kände han sig många år äldre.
• Sida 20: ”Det finns ingenting som inte konsten kan uttrycka, och jag vet att det jag skapat sedan jag träffade Dorian Gray är värdefullt, det bästa jag gjort i mitt liv. Men på något egendomligt sätt – jag undrar om du kommer att förstå mig – har hans personlighet visat mig något helt nytt i konsten, en helt ny stil. Jag ser annorlunda, jag tänker annorlunda. Jag kan u återge livet på ett sätt som tidigare var mig förmenat.”
• Sida 46f: ”Ja, han skull försöka bli för Dorian Gray vad pojken sig själv ovetande var för målaren som skapat det underbara porträttet. Han skulle försöka besitta honom – han gjorde det redan till hälften. Han skulle göra denna underbara själ till sin. Det var något förtrollande över denna son av kärleken och döden.”

Alla citat hänvisar till sidor i Sjösala förlags pocketutgåva från 2018, tryckår 2022.

• Sida 56: ”Gift dig aldrig överhuvudtaget, Dorian. Männen gifter sig därför att de är trötta, kvinnorna därför att de är nyfikna. Bägge bli besvikna.”
• Sida 57: ”Käre vän, ingen kvinna är ett snille. Kvinnorna är det dekorativa könet. De har aldrig något att säga men de säger det förtjusande. Kvinnorna representerar köttets seger över intellektet, precis som männen representerar intellektets seger över moralen.”

Alla citat hänvisar till sidor i Sjösala förlags pocketutgåva från 2018, tryckår 2022.

• Sida 28, citat 1: ”Målet i livet är självutveckling. Att utveckla sin natur till fulländning – det är därför var och en av oss är här. Nuförtiden är människorna rädda för sig själva. De har glömt den högsta av alla plikter, den mot det egna jaget.”
• Sida 28, citat 2: ”Ändå tror jag att om en människa skulle leva ut sitt liv helt och fullt, ge utlopp åt varje känsla, uttryck för varje tanke, verklighet åt varje dröm – då tror jag världen skulle få en sådan injektion av frisk glädje att vi skulle glömma vår unkna medeltida föreställningsvärld och återgå till det hellenistiska idealet – måhända till något ännu mer förfinat och rikt.”
• Sida 59: ”Kära vän, de som älskar endast en gång i sitt liv, det är de verkligt ytliga. Det de kallar lojalitet och trohet, det kallar jag slöhet eller brist på fantasi. Trohet är för känslolivet vad rätlinjighet är för intellektet – helt enkelt ett misslyckande.”
• Sida 84, citat 1: ”Jag gillar eller ogillar aldrig någonting numera. Det är en löjlig attityd. Vi har inte kommit tillvärlden för att vädra våra moraliska fördomar.”
• Sida 84, citat 2: ”Du vet, att jag inte är någon äktenskapets förkämpe. Den verkliga nackdelen med äktenskapet är att den gör en så osjälvisk. Och osjälviska människor är färglösa. De saknar individualitet.”
• Sida 88: ”Disharmoni är att tvingas till harmoni med andra. Ens eget liv – det är det betydelsefullaste. Vad andras liv beträffar, kan man – om man vill vara farisé eller puritan – frossa i moraliska omdömen om dem, men det angår oss inte. Dessutom syftar individualismen högre. Modern moral innebär ett accepterande av vår egen tid. För varje människa med kultur innebär detta en form av störta omoral.”
• Sida 226: ”Alla brott är tarvliga, liksom all tarvlighet är brottslig. Du är inte den som begår mord, Dorian. Förlåt om jag sårar din fåfänga genom att säga det, men jag försäkrar dig att det är sant. Brott är förbehållet de lägra klasserna. Jag klandrar dem inte det minsta. Jag skulle tänka mig att brottet för dem är vad konsten är för oss, helt enkelt ett sätt att skaffa sig ovanliga upplevelser.”

Alla citat hänvisar till sidor i Sjösala förlags pocketutgåva från 2018, tryckår 2022.

• Om Sybil Vane, sida 95f: ”Innan jag lärde känna dig var teatern det enda verkliga i mitt liv. Det var bara här jag kevde. Jag trodde att allt detta var sant. (…) Då kom du – oh min älskade! – och släppte ut min själ ur fängelset. Du lärde mig vilken den sanna verkligheten var. I kväll såg jag för första gången ihåligheten, hyckleriet, prålet. (…) Jag kan spela en lidelse som jag inte känner, men jag kan inte spela en som bränner mig likt eld.”
• Om Sybil Vane, sida 97: ”Jag älskade dig, därför att du var underbar, därför att du hade talang och intelligens, därför att du gav verklighet åt de stora skaldernas drömmar och form och gestalt åt konstens skuggor. (…) Du har ödeläget det vackraste i mitt liv. Vad vet du om kärleken, om du påstår att den fördärvar din konst?”
• Om Konstens betydelse, sida 50: ”Jag kan hysa medkänsla med allt utom lidandet” sade lord Henry med en axelryckning. ”Det är för fult, för vidrigt, för plågsamt. Det finns ett otäckt drag av morbiditet i moderna daltet med lidandet. Man ska känna för livets färg, skönhet och glädje. Ju mindre det talas om livets dystra sidor, desto bättre.”