Krister Bykvist är professor i praktisk filosofi och forskar om hur vi värderar framtida liv. Är det vårt ansvar att stoppa pågående klimatförändringar för att göra det bättre för människor som ännu inte finns. Och borde det finnas en ombudsman som försvarar deras intressen när viktiga politiska beslut fattas?

Varför bör vi ifrågasätta eller diskutera värdet av människans existens just nu?
– Det som gör att vi har extra skäl att diskutera värdet av människans existens just nu är att vi har kommit en bit in i den geologiska epok som kallas ”antropocen”, människans tidsålder. Epoken, som startade med den industriella revolutionen, kännetecknas av att människans påverkan på jorden är så stor att vi stör själva grundförutsättningarna för livet på vår jord. Det har nu gått så långt att våra koldioxidutsläpp, överutnyttjande av naturresurser, och utrotande av arter allvarligt påverkar jordens återhämtningsförmåga. Det är framförallt vår påverkan på klimatet som nu hotar de framtida livsförutsättningarna. Om vi inte bromsar klimatförändringen, så kommer havsnivån höjas och attvissa delar världen drabbas av extrem torka, som i sin tur har oerhörda konsekvenser både för framtida människor och djur. Missväxt och sjukdomar är en följdeffekt som kommer att göra det sämre för människor och djur. Men det är också så att människor kommer sakna resurserna eller viljan att skaffa barn. Frågan om värdet av mänsklighetens existens ställs därför på sin spets. Hur viktigt är det att undvika att framtida människor (och djur) missgynnas av klimatförändringen? Hur stora uppoffringar ska vi nu göra för att hjälpa framtida människor? Hur viktigt är det att inte förhindra att lyckliga liv kan skapas i framtiden? Hur viktigt är det att förhindra att olyckliga liv skapas i framtiden?

Hur bör vi då värdera mänsklighetens existens i relation till de förändringar vi ser?
– När vi resonerar i moral så antar vi ofta att det viktiga är att göra det bättre för människor och inte göra det sämre för dem.När vi till exempel talar om att hjälpa de nödställda så antar vi att vi bör göra det bättre för dem. Men detta inrotade tankemönster räcker inte för att värdera mänsklighetens framtida existens.

– Det är visserligen så att vissa av våra handlingar kommer att göra det sämre eller bättre för framtida människor. Till exempel så är det så att om vi struntar att ta hand om vårt kärnkraftsavfall på ett säkert sätt, så drabbar strålningen många framtida människor och de kommer att få det sämreän de skulle ha haft det annars. Men många av våra handlingar bestämmer istället vilkasom kommer att existera i framtiden. Om vi inte gör något åt klimatförändringen, så kommer temperaturen öka så mycket att den orsakar extrem torkai vissa delar av världen. De framtida människor som lever där får det mycket svårt att producera mat. Resultatet blir att de inte kan, eller vill, skaffa barn. Om vi istället åtgärdar klimatförändringen, så kommer dessa människor att både kunna och vilja skaffa barn - barn som i många fall skulle få bra liv. Men vi gör det inte bättre fördessa människor om vi ser till att de skapas, för de har det inte bättreom de existerar än om de inte existerar. Man ’har det ju inte alls’ om man inte existerar; man har det varken bra, dåligt, eller neutralt. Man måste existera för att ha någon välfärd överhuvudtaget. Men dessa extra liv räknas; det är bra om de får lyckliga liv, och dåligt om de får olyckliga liv. Vårt vanliga sätt att resonera i moral måste därför reviderasordentligt. Vi kan inte längre hålla fast vid idén att vi endast ska bry oss om att göra det bättre för människor och undvika att göra det sämre. Vi måste också bry oss om att det kommer att finnas lyckliga snarare än olyckliga liv i framtiden.

Vore det bra eller dåligt om färre människor (eller djur) existerade i framtiden?
– Om man håller sig till den inrotade vardagsmoralen som säger att vi ska gynna människor och djur och undvika att missgynna dem, så kan vi inte säga att det vore dåligt om det existerade färre människor och djur i framtiden. Om det existerade färre människor (och djur) så skulle detta inte vara sämre för dem, för det är inte meningsfullt att säga att man har det sämre om man inte existerar än om man existerar. Men det är ju ändå klart att det vore djupt tragiskt om livet på jorden tog slut i morgon istället för om en miljard år då solen blir för het. Åtminstone skulle det vara så om de framtida människorna och djuren levde, till en övervägande grad, lyckliga och meningsfulla liv. Vårt vanliga sätt att resonera i moral måste därför revideras. Vad vi kan göra istället är att värdesätta att det finns lyckliga och meningsfulla framtida liv. Det kan vi göra utan att hävda att dessa liv är bättre än icke-existensen för de som lever liven. Det räcker ju att bedöma hur lyckliga och meningsfulla liven är. Hur mycket lust finns i dem? Hur mycket vänskap, kärlek, och meningsfulla projekt? Om liven kommer att vara tillräckligt lyckliga och meningsfulla, så är det bättre att ha fler av dem, och därför bättre att mänskligheten fortsätter att existera än att den utrotas.

– Den amerikanske filosofen Samuel Scheffler har presenterat ett annat viktigt skäl för att värdesätta mänsklighetens fortsatta existens, nämligen att många av våra projekt inte skulle vara meningsfulla om mänskligheten slutade existera. Om du arbetar politiskt för rättvisa och jämlikhet, eller för djurens rättigheter, så värdesätter du att vara en del i ett projekt som sträcker sig över tiden. Du vet att ditt bidrag inte räcker till för att realisera målet, men du värdesätter att andra tar vi där du slutar – i slutändan när du dör – och fortsätter den politiska kampen in i framtiden. Om mänskligheten slutade existera, så skulle ditt projekt vara mindre meningsfullt, eftersom ingen skulle ta vid där du slutade. ’Stafettpinnen’ skulle stanna hos dig.

Borde människor idag tillsammans ansvara över framtida människors liv? Om så är fallet- hur?
– Ja, det är nu det gäller. Om vi inte tar tag i de utmaningar som klimatförändringen för med sig, så hotas mänsklighetens framtida existens. Det finns många sätt man göra detta på. I vår vardag kan vi göra mycket för att dra ned på våra koldioxidutsläpp. Men våra enskilda handlingar har en ganska begränsad påverkan. Det är därför ännu viktigare att påverka våra politiker så att de anammar viktiga klimatpolitiska mål och ser till att dessa mål återspeglas i lagstiftningen, både nationellt och internationellt (i EU till exempel).

– Ett mer konkret förslag är se till att framtida människors intressen alltid tas i beaktande vid politiska beslut. Problemet är att de inte finns än och därför inte kan försvara sina intressen. Men det problemet kan lösas. Man kan till exempel införa en ombudsman för framtida generationer som har till uppgift att försvara deras intressen när olika viktiga politiska beslut tas. Vi har ju redan en ombudsman för barn, som ju ofta inte heller kan försvara sina intressen när politiska beslut tas. En ombudsman för framtida generationer skulle kunna fungera på ett liknande sätt.

Intervjun är gjord av Sofia Landström, Intendent för förmedling och konstmuseets praktikant Olivia Denkiewicz. Samtalet ersätter det föredrag med Krister Bykvist som ställdes in på grund av spridningen av coronaviruset tidigare i april.

Mer om Krister Bykvist och hans forskning, hittar du här: https://www.iffs.se/forskning/forskare/krister-bykvist/