Malmös vatten berättar hur staden mår

När man pratar om vattenkvalitet i Malmö börjar berättelsen ofta i Öresund. Här finns något ovanligt: ett havsområde som mår betydligt bättre än många andra i Europa.

”Öresund är faktiskt ett av de mest välmående havsområdena i Europa. Havsbotten har inte skadats av fiske i samma utsträckning som i Östersjön eller Kattegatt,” säger Rasmus Fredriksson, miljöstrateg på Malmö stad.

Redan 1932 förbjöds trålfiske i sundet – inte av miljöskäl utan av sjösäkerhetsskäl. Men effekten blev densamma: bottnarna skadades aldrig av trålar.

Det märks än i dag:

• Bottenmiljöerna är intakta.
• Ålgräset breder ut sig.
• Musselbankarna är stora och livskraftiga.
• Artrikedomen är hög.

Men även ett friskt hav påverkas av en växande stad. Malmö har tre stora källor till utsläpp i vattenmiljöerna som förändrar livsmiljöer för till exempel fisk och växtlighet:

1. Dagvattnet

När det regnar rinner stora mängder vatten från gator och tak rakt ut i kanaler och vidare till havet. Det vattnet är inte renat.

”Dagvatten är regnvatten som tar med sig allt från vägarna: metaller, näringsämnen, gummirester, oljerester. Det går i princip orenat ut i Öresund,” säger Rasmus.

2. Avloppsvattnet

Avloppsvattnet renas – men aldrig till noll. ”Allt avloppsvatten, även från hushåll, industri och toaletter, renas. Men det blir alltid lite föroreningar kvar, och en hel del näringsämnen följer med ut,” förklarar han.

Malmö har två reningsverk, där Sjölunda är störst. Båda närmar sig sin tekniska livslängd, och ett nytt, mycket större reningsverk planeras. ”Det är en av de största investeringarna i Malmös historia,” säger Rasmus.

3. Jordbruket och vattendragen

Stora mängder näringsämnen kommer från jordbruksmarken söder om Malmö. ”På Söderslätt har vi intensivt jordbruk. Mycket av det vatten som rinner av åkrarna hamnar i Sege å och sedan rakt ut i havet”, säger han.

Det beror på att 90 procent av våtmarkerna torrlagts historiskt och att diken rätats och mark frigjorts för odling.

Ett ord som ibland är vanligt förekommande i vattenfrågor är bräddning. Rasmus förklarar: ”Bräddning fungerar som en säkerhetsventil. När ledningsnätet blir fullt släpper vi ut vatten blandat med avloppsvatten för att det inte ska rinna baklänges in i husen.”

Vid bräddning är det till allra största del regnvatten som släpps ut, inte rent avloppsvatten. ”Det är fortfarande dåligt att brädda, men för att avdramatisera: ungefär 90–95 procent av vattnet är regnvatten vid de tillfällena.”

Trots det är bräddningar en viktig utmaning. Därför bygger Malmö en stor underjordisk avloppstunnel som ska fånga upp vattenmassor som annars hade bräddats.

För att minska näringsläckaget arbetar Malmö med naturbaserade lösningar, framför allt våtmarker. Våtmarker fungerar genom att bromsa upp vattnet så att partiklar och näringsämnen hinner sedimentera, samtidigt som växter tar upp delar av näringen. På så sätt fångas föroreningar innan de når havet. Problemet är att våtmarker tar plats – ofta på åkermark som är dyrbar och efterfrågad.

Flera satsningar är på gång för att förbättra vattenkvaliteten:

• Nytt reningsverk i Sjölunda – betydligt bättre rening och regional samverkan.
• Ny avloppstunnel – minskar bräddningar kraftigt.
• Arbete i Risebergabäcken – förbättrar vattenkvalitet, ökar biologisk mångfald och hanterar översvämningar.
• Utvidgning av naturreservatet Bunkeflo strandängar – skyddar värdefulla kustmiljöer.

Arbetet med vattenkvalitet är långsiktigt. Men målet är tydligt: Malmöbor och besökare ska ha tillgång till rena badvatten, starka ekosystem och välmående kust- och vattenmiljöer.

Det är arbetet som sker i dag – i reningsverken, i stadsplaneringen, i våtmarkerna och under markytan – som avgör hur framtidens vatten känns, ser ut och mår.

”Allt vi gör landar i vattnet till slut. Ju bättre vi blir uppströms i systemet, desto renare blir havet som Malmö möter,” säger Rasmus.