Politisk censur
Censur av tal och skrifter utifrån politiska skäl har varit vanligt genom historien. Det är oftast texterna i sig som väckt irritation eller rädsla för maktinnehavare när de försökt begränsa framförandet och spridandet av musik.
Denna typ av censur är vanligast inom auktoritära stater men inte obekant för demokratier heller, även om metoderna skiljt sig åt.
Två artister som blivit förföljda i sina respektive länder, men som i efterhand kommit att räknas som något av ikoner, är Pete Seeger och Victor Jara.
Både Seeger och Jara stod till vänster politiskt sett, men det finns åtskilliga exempel på musiker som kritiserat så kallade kommunistiska regimer också och blivit förföljda för det.
Pete Seeger - We shall overcome (1963)
Pete Seeger (1919-2014) verkade i ett USA som åtminstone på pappret hade fulla demokratiska rättigheter. Dock var situationen för den svarta delen av befolkningen långt därifrån, vilket genererade den så kallade medborgarrättsrörelsen på 1960-talet.
Pete Seegers politiska gärning
Seeger var som ung medlem i det amerikanska kommunistpartiet, men hans verkliga politiska gärning bestod i att vara med och skapa den nya våg för folkmusik som svepte över USA och som hade som ett av sina syften att lyfta fram sociala frågor med hjälp av musik. Redan under 1930-talet spelade han tillsammans med bland annat Woody Guthrie, en annan amerikansk ikon. Ännu större succé fick Seeger med gruppen The Weavers under 1940- och 50-talet.
Kommunistskräcken och kulturen
Den amerikanska efterkrigstiden kom dock att präglas av en omfattande kommunistskräck, inte minst inom kulturen och nöjesindustrin, där artister, skådespelar och författare hängdes ut av omfattande privata nätverk i tidningar och annat som kommunister. På så sätt satte man omfattande press på såväl sponsorer av tv- och radioshower som andra näringsidkare att inte anställa eller anlita eller ens publicera olika anklagade.
Man brukar tala om en omfattande svartlistningskampanj under 1950-talet som även understöddes av politiker som senatorn Joseph McCarthy och med FBI som en viktig aktör med ett system av angivare. Detta tvingade åtskilliga artister att lämna landet eller byta yrke, somliga drevs till och med till självmord.
Censuren av Pete Seeger
Även Seeger drabbades synnerligen hårt och han har kallats den mest censurerade musikern i USA:s historia. Han var inte formellt förbjuden att framföra eller spela in sin musik men förvägrades i praktiken tillträde till massmedia och utsattes för hård social press och bevakades av myndigheterna. Att framträda som musiker blev närmast omöjligt i USA och istället reste han i långa perioder runt om i världen och spelade.
Under 1960-talet bedarrade förföljelserna något och den folkscen han varit med att skapa växte sig stark, delvis som ett stöd till medborgarrättsrörelsen. Åtskilliga artister, som Bob Dylan, Phil Ochs och senare Bruce Springsteen, började lyfta fram Seeger som en av sina förebilder.
Under slutet av sitt liv belönades till sist Seeger med några av de finaste utmärkelserna man kan få i USA, inte minst National medal for the Arts som delades ut av president Clinton, och vid president Obamas installation uppträdde Seeger med bland annat Springsteen utanför Vita huset.
Victor Jara - Manfesto (1974)
En av dem som inspirerades av Seegers drivkraft att knyta ihop musik och politik var den chilenske läraren, teaterregissören, poeten och musikern Victor Jara (1932-1973).
Victor Jaras liv
Jara levde i Chile som haft en form av demokrati sedan sent 1890-tal, men som präglats av oroligheter under större delen av tiden. I ett alltmer polariserat land mellan höger och vänster segrade ledaren för det chilenska socialistpartiet Salvador Allende i presidentvalet 1970.
Jara som växt upp i en fattig bondefamilj, studerade under 1960-talet på universitetet där han kom i kontakt med den omfattande vänsterrörelse som samlade många unga och universitetsanställda. Jara debuterade med en skiva 1966 och skaffade sig snart ett omfattande rykte som livemusiker både i Chile om omkring i världen. Han gisslade gärna den ekonomiska överklassen, armén och inte minst kyrkan och skaffade sig snart många fiender, inte minst då han aktivt arbetade för Allende i valrörelsen 1970.
Victor Jaras död
Den 11 september år 1973 genomförde general Pinochet, med stöd från amerikanska CIA, en militärkupp där president Allende mördades och åtskilliga vänsteraktivister fängslades eller avrättades. En av dem var Victor Jara som, tillsammans med tusentals andra, spärrades in på dem lokala fotbollsstadion i Santiago där han, enligt vittnesmål från överlevande, torterades av sina vakter som bland annat krossade hans händer och fingrar för att han aldrig skulle kunna spela gitarr igen.
Den 16 september mördades slutligen Jara med 40 skott och dumpades utanför stadion. Hans fru lyckades dock fly landet med flera av hans outgivna inspelningar som sedan gavs ut postumt, däribland sången ”Manifesto” som var hans sista inspelning. Mordet på Jara chockade en hel värld och åtskilliga hyllningar gjordes, inte minst i Sverige av Malmöbandet Hoola Bandoola med sången “Victor Jara”.
Victor Jaras upprättelse
Med tiden föll Pinochets diktatur och Jara fick upprättelse. Trettio år efter mordet på honom döptes den fotbollsstadion han suttit fängslad på om till "Estadio Victor Jara".
42 år efter mordet ställdes slutligen flera av hans mördare inom militären till svars och fälldes i domstol.
Sidan senast uppdaterad: