Det ärofyllda uppdraget som curator för den Nordiska Paviljongen på Venedigbiennalen gick i år till Malmö Konsthalls chef Mats Stjernstedt. Han är nu tillbaka i Sverige och Malmö.se har passat på att ställa några frågor om hur det gick.

I över hundra år har Venedigbiennalen stått i centrum för internationell konst av världsklass. Giardini-parken, som är en av utställningsplatserna, huserar ett 30-tal nationer som byggt sina egna utställningspaviljonger. Sedan 1962 har den nordiska paviljongen funnit på plats i en byggnad ritad av den norska arkitekten Sverre Fehn.

I en utställning med titeln Mirrored ställde sex konstnärer från Finland, Norge och Sverige ut i den Nordiska Paviljongen.

Mats Stjernstedt, hur kommer det sig att just du fick uppdraget?

– Curatorsuppdraget utses av de tre ländernas ansvariga organisationer: Moderna Museet, norska Office for Contemporary Art och finska Frame. Jag tror att min erfarenhet av att arbeta i både Sverige och Norge påverkade valet av mig.

Vad hade du för tankar bakom valet av konstnärer?

– Jag valde delvis konstnärer utan konventionella karriärer bakom för att det, åtminstone för mig, blev tydligt att de representerade sina konstnärliga övertygelser snarare än att vara nationella representanter i länder där deras verksamhet möjligen gått de flesta förbi radarn.

Jumana Manna från Palestina, känd från Malmö Konsthall, var ett oväntat namn.

– Konsten är global, det bör reflekteras i ett sådant här sammanhang. Jag träffade Jumana i Oslo där hon hade avslutat sin konstutbildning. Jumanas verk har också den tydligaste kopplingen till Norden. Kolonnerna har gjutits av byggnadselement från Høyblokka, regeringsbyggnaden i Oslo som attackerades den 22:a juli 2011. Høyblokka byggdes samma år som Sverre Fehns paviljong, 1962. Det var en bra upptakt: hur man förankrar utställningen i arkitekturen genom en indirekt nordisk nutidshistoria.

När startade processen som resulterade i årets utställning?

– Från och med februari 2016 utfördes research, samtal och besök. Besluten om konstnärliga samarbeten fattades under sommaren.

Hur var det att arbeta på plats i Venedig?

– Kallt och rått! Det kräver mycket planering, framförhållning och massa förarbete eftersom staden är så logistiskt komplicerad. Jag hade hjälp av Matilda Olof-Ors, projektledare för den Nordiska Paviljongen och intendent på Moderna Museet Stockholm. Jag uppskattade mycket att arbeta med konstnärerna och installera deras verk i nära dialog med arkitekturen, en utmaning eftersom paviljongen är en ikon som genererar lika mycket uppmärksamhet som utställningarna. Jag tycker vi klarade balansen riktigt bra.

Fastnade du för något annat i biennalen?

– Ja. Judith Scott, Hassan Sharif och Franz Erhard Walther som nu kommer till konsthallen. Venedig gav möjlighet att fortsätta arbetet i Malmö. Just nu visas digital grafik av Charlotte Johannesson som togs fram ur föråldrad teknik inför presentationen i maj. Sommaren 2018 följer en solo med nya verk av Siri Aurdal. Uppdraget i Venedig har inneburit god synergi för mig och konsthallen.