Järnåldersgården i Lockarp

För nästan 2 000 år sedan låg en inhägnad gård med långhus och uthus i dagens Lockarp. Just där motorvägen mot Öresundsbron idag passerar söder om Lindängen i Malmö.

I Malmö Museers utställning Ledtrådar finns en nygjord modell av ett långhus från järnålder. Men det är inte vilket hus som helst som modellen baseras på, utan ett hus som har funnits i verkligheten. Modellen är gjord efter spåren av en järnåldersgård som arkeologerna undersökte i Lockarp 1997.

Långhus i Malmöområdet

Inför att Yttre ringvägen skulle byggas, undersökte arkeologer stora delar av vägens sträckning runt Malmö. Åkerjorden på de aktuella ytorna togs bort med hjälp av grävmaskin. I moränen som då blev synlig syntes spår efter de människor som levt här under forntiden.

En vanlig typ av forntida spår i Malmöområdet är stolphål, de igenfyllda hål där långhusens vägg– och takstolpar en gång stått. Långhus förekom från slutet av stenåldern fram till början av medeltiden och var byggda på en stomme av resta trästolpar. Hundratals forntida långhus registrerats i området.

En järnåldersgård

Under utgrävningarna i Lockarp framträdde stolphålen efter ett nästan 40 meter långt hus med ett mindre hus intill och en inhägnad runtom. Arkeologerna insåg att de funnit rester efter en gård, troligen från järnålder med tanke på husets storlek och inhägnaden. Jorden i stolphålen och markytan inuti huset undersöktes extra noggrant. Tanken var att försöka ta reda på hur olika delar av huset använts. Gården kunde senare dateras till ungefär 100-talet efter Kristus, en tidsperiod som kallas romersk järnålder.

Rumsindelning

Människorna och djuren som en gång bodde i huset lämnade spår efter sig. Efter arkeologiskt detektivarbete har man kunnat fastställa vad husets olika delar använts till.

Matrester, som djurben, hamnade på köksgolvet. I stallet innebar djurens avföring att mängden av det kemiska ämnet fosfat ökade i marken. I det lilla rummet med två ingångar intill förrådet fanns en del skalrester från sädeskorn. Det kan betyda att man hanterat säden här, och skiljt korn från skal i vinddraget. I husets båda ändar fanns spår av matlagning i form av bland annat matrester och sot och kol från en härd. Ett utrymme intill köket som saknade spår efter matrester, sädeskorn och annat kan ha varit det välstädade sovrummet.

Gårdsplanen

Under järnåldern blev det vanligare att hägna in bostadshus och uthus. Uthuset på den här gården hade en ovanligt bred öppning, vilket stolphålens placering visade. Ett teori var därför att uthuset använts som vagnsförråd. Trävagnar med kompakta hjul hade använts ända sedan slutet av stenåldern.

På gårdsplanen i modellen finns också en inhägnad köksträdgård. Arkeologerna hittade inga tydliga spår efter en köksodling när området kring husen undersöktes. Men köksträdgårdar förekom vid den här tiden, vilket pollen och fröer från olika köksväxter visat. Man kunde till exempel odla betor, rovor, selleri, dill och lök. Köksträdgårdarna hägnades in för att förhindra att gårdens lösgående djur tog sig in.

Djuren i stallet under järnåldern

En del av långhuset användes troligen som stall för gårdens djur. En del av djuren blev mat, vilket framgår av de slaktrester i form av ben från får eller get, gris och ko som hittades i stolphålen.

Sedan tidigare vet man att just kor, grisar, får, getter och hästar förekom på järnåldersgårdarna. Men inspiration från det romerska imperiet längre ner i Europa gjorde att även gäss, ankor och katter blev en del av djurbeståndet. Katter kunde vara bra till att hålla efter sorkar och möss.

Landskapet

I Lockarp fanns många andra gårdar vid den här tiden. På vissa håll låg husen så tätt att det nästan går att tala om en by.

En ganska ny studie av landskapet runt Malmö under järnåldern har visat att nästan all mark var åker eller betesmark. Det motsvarar i stora drag landskapet som det ser ut idag, där det är ont om större skogar. En skillnad är däremot att marken var betydligt blötare under järnåldern. Åar och bäckar svämmade över under vår och höst, och låglänta områden hamnade tidvis under vatten. Av den anledningen placerades de flesta gårdarna under järnåldern på de små höjder som trots allt finns i det flacka landskapet, vilket även gällde den här gården. Idag leds överflödigt vatten undan från åkrarna med hjälp av diken och nergrävda rör.

Litteratur

Eliasson, Laila & Kishonti, Ingela. Öresundsförbindelsen, Lockarp 7B. Malmö Kulturmiljö. 2003.