Weronica Stanislavczyk

"Jag var ung, jag ville leva och jag ville se världen."

  • 1919

Weronica skrev en gång ett brev till sin syster som kom att få förödande konsekvenser. I brevet beskrev Weronica nazisternas plundringar i hennes hemby utanför Krakow. Brevet kom aldrig fram utan beslagtogs av nazisterna. Weronica blev förhörd och dömdes som politisk fånge och fördes till koncentrationslägret Ravensbrück.

Under fem långa år flyttades Weronica runt bland flera olika arbetsläger. I en vapenfabrik försökte hon konsekvent sabotera mekaniken till de bomber som tillverkades.

Weronica tänkte att någon gång måste kriget ta slut. Hon drabbades av tuberkolos men bestämde sig ändå för att överleva. Räddningen kom till slut.
En lägervakt meddelade att alla fångar skulle åka till ett annat land. Ingen trodde att det kunde vara sant men utanför koncentrationslägrets portar stod de Vita bussarna.

När bussarna kom till Sverige kände Weronica en ofattbar glädje. Det var som himmelriket. Hon var fri och fick fortsätta leva.

När Weronica blev pensionär började hon besöka skolor för att berätta för elever om sitt liv. Weronica lever i Ryssby, 2015.