Goda grannar är bryggan för tillit

De senaste åren har desinformationskampanjer i sociala medier blivit allt vanligare. Det skapar stor oro och rädsla, även för all hjälp som finns att få från socialtjänsten. Malmö stads svar är att sprida rätt kunskap genom ett nära samarbete med nyckelpersoner i civilsamhället.

Text: Tony Ernst, Vårt Malmö

Det är bitande kallt därute, men härinne i Yalla Trappans lokaler i Rosengård är det varmt och ombonat. Tre dialogsocionomer har precis träffat de lokala Yalla-­lotsarna. Dialogsocionomerna ska vara som en brygga mellan socialtjänsten och Malmöborna, för att lyssna på och möta oron som skapas av desinformationskampanjerna. Via nyckelpersoner i till exempel lokala föreningar och trossamfund ska korrekt information nå ut brett och tillit skapas.
Allt för att Malmös familjer som behöver det ska kunna få tillgång till och våga ta emot allt stöd som finns att få.

Amina Aweida är familjebehandlare, Kanzada Abra­ham och Lisa Stenström Lindberg är socialsekreterare. De har alla tre handplockats till rollen som dialogsocionomer. Ifraax Shire och Anna Lindhe arbetar båda för Yalla Trappan, Ifraax som Yalla-lots och Anna som projektledare för lotsarna.

– Nära dialog mellan socialtjänsten och medbor­garna har alltid funnits i olika former, konstaterar Kanzada Abraham. Men konceptet har nu utökats till detta projekt, där vi ännu mer strukturerat är ute och träffar olika föreningar och trossamfund i civilsamhället. Vi vill kunna nå ut och ha en levande dialog kring socialtjänsten.

Lisa Stenström Lindberg fyller i:
– Vi har sett att det finns ett behov. Det finns en större rädsla och fler frågor i dag. Och här har kommunen ett ansvar. En nära dialog mellan medborgarna och socialtjänsten, och inte bara ren information, är viktig.

Bemöta oro och rädsla

Oron och rädslan har ökat efter desinformationskampanjerna på sociala medier, det skriver alla samlade i rummet under på. Det handlar mycket om en kunskapsbrist, men också om att bygga förtroende.

– Vi möter en väldigt stor rädsla i dag, konstaterar Anna Lindhe.

– Mammor med barn är rädda att socialen ska ta deras barn och placera dem i fosterhem, fortsätter Ifraax Shire.

Alla runt bordet nickar. Det här är ett problem, att folk inte vågar söka sig till socialtjänsten, samtidigt som verksamhetens uppdrag är att hjälpa och stötta med olika typer av stöd och utbildning för barnens och familjens väl.

– Rädslan har ökat och bilden av socialtjänsten har förändrats, konstaterar Kanzada Abraham. Sedan får man inte glömma att det alltid har funnits en oro inför att möta socialtjänsten. Det här är ingenting som är nytt, men nu har det blivit mer av det.

– På grund av mobiltelefoner och sociala medier. Det har gjort det lättare att spä på den här rädslan än vad det har varit tidigare, tillägger Amina Aweida.

De nya dialogsocionomerna är alla handplockade. Lisa Stenström Lindberg berättar vad det innebär:

– Alla som är med i det här projektet har ett intresse för att komma ut och sprida kunskap, av att få träffa medborgarna och lyssna på vad de skulle vilja se för förändringar i socialtjänstens arbete. Inte bara för att det finns ett syfte med projektet, utan också för att vi tycker det är kul att göra det.

– Vi har kompetens inom vilka insatser som finns i kommunen och har fått ytterligare information om stödinsatser inom socialtjänsten för att kunna vara fullt rustade för det här, tillägger Kanzada Abraham.

Lisa Stenström Lindberg berättar att alla inblandade dialogsocionomer har jobbat i många år med liknande frågor:

– Vi har kompetens kring hur socialtjänsten jobbar och vilka stöd som finns. Sedan ändras det hela tiden med ny lagstiftning och nya stöd. Så det handlar också om att vi måste vara uppdaterade. Därför är det så bra att vi är en stor grupp som har bred kompetens.

Amina Aweida pekar på ännu en viktig sak:
– Vår flexibilitet. Vi arbetar såväl under ordinarie arbetstid som kvällstid och helger. Vi finns där när medborgarna vill och behöver.

Lokala nyckelpersoner

Yalla-lotsarna är en del av civilsamhället som dialogsocionomerna har kontakt med inom ramen för projektet.

– Vi här på Yalla Trappan har sju lotsar som sammanlagt pratar tolv språk och har en stor kulturell förståelse och kompetens, berättar Anna Lindhe.

– Vi jobbar uppsökande mot kvinnor som ofta befinner sig med små barn i isolerade situationer, där de har begränsad kontakt med samhället. Bara den situationen gör att rädslan tar fäste väldigt lätt. Speciellt om du inte pratar språket så bra eller förstår systemet. Här blir lotsarna en brygga mellan de insatser som redan finns. Lotsarna blir avsändare som redan har ett förtroende hos Malmöborna.

Ifraax Shire fortsätter:
– Vi hjälper mammor att komma ut ur hemmet. De sitter hemma och tror på det de hör. De har inte tillräckligt med kunskap. När vi berättar för dem så litar de på oss. De behöver någon som känner till deras bakgrund och situation. Men det tar tid, konstaterar Ifraax Shire.

Det börjar med att hon träffar mammor och informerar om råd och stöd som finns att få, sedan kommer de till Yalla Trappans lokal.

– Många berättar hela sin livshistoria direkt. Många har ett behov av att bara prata, för det finns ingen som lyssnar på dem. Därefter har vi regelbunden kontakt och förbereder dem inför möten med dialogsocionomerna.

Hittills i år har Yalla-lotsarna haft kontakt med strax över 1 000 unika kvinnor. Många av dessa kontakter är återkommande.

– Därför är det viktigt att lotsarna har kompetens kring hur socialtjänsten fungerar, för att de ska kunna möta oro, lugna och ge rätt information, säger Anna Lindhe.

Bidra och sprida kunskap

Yalla-lotsarna gör en stor insats och det märks. Ifraax Shire är lite av en kändis bland den somaliska diasporan i Malmö. Alla vill prata med henne och telefonen ringer hela tiden.

– Hon är otroligt eftersökt, säger Anna Lindhe och ler.

– Telefonen ringer hela tiden. Titta: den ringer nu!

Alla runt bordet på Yalla Trappan verkar gilla projektet. Känslan av en vilja att hjälpa andra är påtaglig och alla skiner upp när just detta förs på tal.

– Det är jätteroligt att få sprida kunskap, att få bidra, att få höra vad medborgarna tycker. Nästan alla vi träffar är genuint intresserade och nyfikna, säger Lisa Stenström Lindberg.

– Vi är så glada att vi får hjälpa kvinnor som känner rädsla inför socialtjänsten, säger Ifraax Shire. Vi vill att de ska få rätt information, få ta del av alla utbildningar som finns och komma ut i samhället.

Visionen är att minska rädslan och oron för social­tjänsten, så att familjer tidigt får del av allt stöd som finns.

– Vi vill att föräldrar ska söka sig till socialtjänsten innan problemen där hemma har blivit stora, för att vi ska ha en bättre chans att skapa en förändring genom frivilliga insatser. Vi vill kunna jobba ­förebyggande, inte bara när det blir akut, konstaterar Kanzada Abraham.