”Det kan göra stor skillnad att ha någon som hälsar på”

Önskan att hjälpa människor har styrt Ana Calins bana både jobbmässigt och privat. Till vardags är hon biståndshandläggare inom ordinärt boende och på fritiden engagerar hon sig som god man åt människor som är i behov av stöd i tillvaron.

– Det känns meningsfullt att kunna göra skillnad för andra, att faktiskt underlätta för människor som har utmaningar i livet, säger hon.

Hon utbildade sig tidigt till undersköterska och jobbade under många år med äldre och personer med demenssjukdomar. Sedan vidareutbildade hon sig till socionom och började jobba som biståndshandläggare. Under resans gång blev hon varse om det stora behov av ställföreträdare som finns i samhället.

– Då kände jag att jag både ville och kunde göra mer och med alla mina erfarenheter så var det ett naturligt steg. Jag tycker om att det är frivilliga uppdrag och att huvudmannens självbestämmande står i fokus, säger Ana Calin.

Uppdragen varierar utifrån huvudmännens behov. För vissa handlar det om hjälp med privatekonomin och att betala räkningar, andra kan behöva stöd i myndighetskontakter, till exempel i ärenden med Försäkringskassan eller Kronofogden. Ofta har huvudmännen någon sjukdom som gör det svårt att hantera vardagen, till exempel demenssjukdom eller beroendeproblematik.

– Jag tycker det är viktigt att välja uppdrag där jag vet att jag kan hjälpa huvudmannen på ett så effektivt sätt som möjligt. Under årens lopp har jag blivit bra på tacka nej till uppdrag där jag vet att jag inte kommer att kunna ge den tid som behövs. Jag väljer uppdrag som fungerar ihop med mitt arbete och mitt privata liv. Det är viktigt att komma ihåg att man har möjlighet att välja uppdrag som passar ens egen situation.

Men att vara god man handlar inte bara om att hjälpa till med praktiska utmaningar, menar Ana Calin. Det finns en social, medmänsklig dimension som också är viktig.

– Jag ser till att besöka mina huvudmän en gång i månaden. Det kan vara en snabb titt på tio minuter eller ett timmeslångt möte, helt beroende på hur huvudmannens situation ser ut. Om huvudmannen lider av en demenssjukdom och kanske inte minns mig, då handlar det om att helt enkelt se till att de har det bra på sitt boende, prata med personalen och säkerställa att min huvudman får den omsorg hen har rätt till, säger hon.

Samtidigt är uppdragen som god man inte befriade från utmaningar. Ibland uppstår friktion mellan huvudman och ställföreträdare och det gäller att kunna navigera svåra situationer.

– Jag minns till exempel att jag vid ett tillfälle hade en huvudman som led svårt av sitt alkoholberoende. Han var mycket ensam och ansökte själv om att få en god man. Men vi hade svårt att komma överens – det tog nog ett år innan vi kunde klicka. Han skällde på mig och var missnöjd. Men så småningom vände det. Han började ta till sig mina förslag. Han började gå på behandling för sitt missbruk. Han började visa uppskattning för mig och fick även en ny kontakt med en granne i huset och kände sig plötsligt mindre ensam, han hade två personer, både mig och grannen som brydde oss om honom, säga Ana Calin och fortsätter:

– Just ensamheten kan vi gode män hjälpa till att motverka. Det kan göra stor skillnad att ha någon som hälsar på och som ser en.

Utöver egna uppdrag som god man är Ana Calin också mentor– både åt helt nya gode män eller för erfarna som stöter på komplexa uppdrag.

– Att vara god man är en unik men ibland lite ensam roll. Och alla gode män, såväl ny som erfaren, hamnar ibland i svåra situationer. Som mentor finns jag som ett stöd. Det kan vara allt från tillfällen då man ställs inför en komplicerad uppgift, till exempel att hjälpa sin huvudman att sälja sin bostad, till att man behöver hjälp när det uppstått konflikt eller missförstånd.

Vad skulle du säga till någon som funderar på att bli god man?

– Jag tycker att alla som vill hjälpa andra människor ska ta steget. Det behöver inte vara komplicerat; klarar man att sköta sin egen ekonomi så klarar man att sköta någon annans. Se till att du har en mentor som kan hjälpa dig i början. Behovet är stort och tacksamheten från huvudmän och anhöriga är en fin belöning, säger Ana Calin.