Krav på drivmedelsanläggning

Alla som ska starta, bedriver, eller som ska göra ändringar i en miljöfarlig verksamhet, ska göra de skyddsåtgärder, följa de begränsningar och vidta de försiktighetsmått som behövs. Det ska göras för att förebygga, hindra eller motverka skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I lagen (miljöbalken) ingår också att bästa möjliga teknik ska användas när du bedriver en yrkesmässig verksamhet.

För de verksamheter som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt finns mer ingående krav på egenkontroll utöver de grundläggande krav på kontroll av verksamheten som finns i miljöbalken.

Lagar och regler avseende miljön gäller utöver de lagar och regler som finns för hantering och lagring av brandfarliga varor, gaser och vätskor.

Krav på egenkontroll

För de verksamheter som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt finns mer ingående krav på egenkontroll utöver de grundläggande krav på kontroll av verksamheten som regleras i miljöbalken.

Krav på spillzoner

Drivmedelsanläggningar ska ha täta och sprickfria spillzoner vid centralpåfyllnadsplatsen och mätarskåp. Vid centralpåfyllningsplatsen ska spillzonen täcka en yta som minst motsvarar tankfordonet som levererar drivmedel. Spillzonen vid mätarskåp ska minst täcka en yta som motsvarar tankningsslangenslängd plus en meter vd samtliga tre sidor av mätarskåpet. Det material som används vid spillzonen behöver vara varaktigt tät och ogenomtränglig för de produkter eller de drivmedel som hanteras på drivmedelsanläggningen. Enbart asfalt bedöms inte vara varaktigt tät och ogenomträngligt material för diesel eller petroleumprodukter.

Skarvar mellan betong och asfalt, samt mellan behandlad asfalt och enbart asfalt inom spillzonen ska vara täta. Detta gäller även skarvar mellan spillzon och mätarskåp.

Spillzonen ska ha fall mot en lågpunkt som är ansluten till en oljeavskiljare om anläggningen är anmälningspliktig.

Krav på rening av dagvatten från miljöfarlig verksamhet

För anmälningspliktiga verksamheter (hantering av mer än 1 000 kubikmeter flytande motorbränsle, eller mer än 1 miljon normalkubikmeter gas avsedd som motorbränsle per år) gör miljöförvaltningen bedömningen att bästa möjliga teknik för reningssystem för drivmedelsanläggning är en korrekt dimensionerad oljeavskiljare med ett utsläpp på maximalt 5 milligram olja per liter vatten.

Oljeavskiljarens kapacitet och reningsförmåga ska anpassas till verksamheten

För att oljeavskiljaren ska klara av att rena oljehaltigt vatten i tillräcklig omfattning är det viktigt att kapaciteten och reningsförmågan anpassas till verksamheten. Detta ska kunna presenteras genom en dimensioneringsberäkning.

Dimensioneringsberäkning ska kunna presenteras enligt följande formel

Avskiljaren ska ha följande komponenter

För att en oljeavskiljare ska uppfylla kraven ska det finnas:

• högnivålarm som varnar både optiskt och akustiskt
• dämningslarm som varnar både optiskt och akustiskt
• avskiljaren ska ha automatisk avstängningsventil
• avskiljaren ska ha provtagningsmöjlighet, vanligtvis en provtagningsbrunn

Sexmånaderskontroller och femårsbesiktningar

Oljeavskiljaren måste skötas på rätt sätt för att den ska fungera. För att uppfylla de krav som ställs behöver avskiljaren underhållas och kontrolleras löpande.

Oljeavskiljaren ska tömmas så ofta som det behövs, men minst en gång per år. Dokument från tömningen ska journalföras och sparas i minst två år. I samband med varje tömning ska sakkunnig person genomföra kontroll och underhåll av oljeavskiljaren, även kallad för 6-månaderskontroll. Vid kontrollen ska minst följande underhåll utföras:

• Kontroll av larm, den automatiska avstängningen och vattennivåskillnader mellan slam och oljeavskiljare.
• Rengöring av koalesator och provtagningsbrunn.

Minst vart femte år ska sakkunnig person genomföra en besiktning av oljeavskiljaren. Den som utför besiktningen ska vara ackrediterad av SWEDAC eller ha genomgått motsvarande utbildning och kunna visa upp utbildningsintyg. Femårskontrollen ska omfatta undersökning av:

• Systemets täthet, täthet på rör, anslutningar, slam- och oljeavskiljare. Om en avskiljare är nedgrävd krävs mer än enbart en okulär besiktning av systemets täthet (oklulär = att se, titta).
• Hållfasthetsmässigt skick. Har materialet i avskiljaren vittrat eller uppvisar det ålderssvagheter?
• Inre beläggningar: finns avlagringar på ingående delar?
• Skick på inbyggda delar: sitter rör och andra delar fast?
• Skick på elektriska enheter och installationer.
• Kontroll av inställning för automatisk avstängningsenhet.

Alla kontroller/underhållsåtgärder ska dokumenteras och dokumenten ska finnas tillgängliga så att ni kan visa dem för miljöförvaltningen när vi begär det.

Utför täthetskontroll när oljeavskiljaren ska ersättas

Det förekommer att oljeavskiljare läcker. Vanliga orsaker till läckage är marksättningar eller att packningar i och runt avskiljaren vittrat sönder. Det innebär att förorenat vatten riskerar att infiltreras i marken runt oljeavskiljaren. Eventuellt läckage är svårt att upptäcka och uppdagas först när en täthetskontroll genomförs. Därför ställer miljöförvaltningen alltid krav på en täthetskontroll när en avskiljare ska ersättas eller en verksamhet ska upphöra. I de fall en förorening identifieras kan det bli aktuellt med en sanering av marken på platsen.

Byt ut äldre oljeavskiljare som inte uppfyller dagens krav

Verksamheter med oljeavskiljare som installerades före år 2003 har troligen en anläggning som inte klarar dagens utsläppskrav. För att uppfylla kraven ska äldre oljeavskiljare bytas ut till en som uppfyller dagens krav. Det krävs att oljeavskiljaren har ett utsläpp av olja på maximalt 5 milligram per liter vatten.

Krav på kemikaliehantering

Förutom de krav som gäller skyddsåtgärder och försiktighetsmått som finns i miljöbalkens hänsynsregler, ska du som har en drivmedelsanläggning undvika att använda eller sälja kemiska produkter eller biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med produkter eller organismer som kan antas vara mindre farliga.

Förvaring av kemikalier

Kemikalier som förvaras inom verksamheten ska alltid förvaras med ett sekundärt skydd (invallning). En invallning kan vara ett särskilt förråd, container eller uppsamlingstråg av plåt eller plast. Grundkravet är att invallningen ska rymma den största behållarens volym plus tio procent av övriga behållares volym.

Absorberingsmedel ska finnas lättillgängligt i händelse av spill av kemikalier. Spill och läckage som sker i verksamheten ska omhändertas, till exempel genom att samla upp det med absorberingsmedel. Använt absorberingsmedel får inte slängas i soptunnan tillsammans med brännbart avfall eftersom det är farligt avfall. Därför ska separata behållare finnas för använt absorberingsmedel. I de fall det finns risk för att spill och läckage når dagvattenbrunnar, ska det även finnas utrustning för att täta brunnar (exempelvis tätting, tätningsmattor eller avspärrningsbarriär). Utrustningen ska förvaras lättillgängligt i verksamheten.

Säkerhetsdatablad

Du ska ha kunskap och kontroll över de kemikalier som ni hanterar i verksamheten. Ett sätt att uppfylla kunskapskravet i miljöbalken - om hur kemikalier ska hanteras och förvaras - är att aktuella säkerhetsdatablad ska finnas för de kemikalier som används i verksamheten. Dessa ska vara lättillgängliga för de som hanterar produkterna. I säkerhetsdatabladen finns bland annat information om vilka åtgärder som ska göras för att minimera skador på hälsa och/eller miljö i händelse av spill eller annan olycka. Säkerhetsdatabladen ska uppdateras minst vart tredje år eller vid behov, till exempel om produkten förändras.

Kemikalieförteckning

Det ska finnas en kemikalieförteckning över samtliga kemikalier som din verksamhet använder.

Förteckningen ska innehålla information om:

• vilka produkter som används
• vad de används till
• när och hur de är farliga
• i vilken omfattning de används samt
• när säkerhetsdatabladet senast uppdaterades.

En kemikalieförteckning är, när den hålls uppdaterad, ett dokument som ger en överblick över vilka kemikalier ni har. Den är till hjälp för att sortera ut kemikalier som inte längre används, eller som kan ersättas med andra, mer miljövänliga produkter. Kemikalieförteckningen är en förutsättning för att kunna arbeta med produktval på ett mer systematiskt sätt.

Du ska kontinuerligt göra en översyn av kemikalier som inte används för att förhindra onödig lagring. Det finns även en risk att äldre förvaringskärl och förpackningar börjar läcka. Det kan också förekomma kemikalier som innehåller ämnen som är förbjudna eller som inte anses vara lämpliga att använda i verksamheten.

I händelse av spill/olycka ska ni direkt kunna ta reda på vad som spillts ut. Kemikalier ska därför förvaras i originalförpackningar eller i korrekt uppmärkta behållare så att det tydligt framgår vilka kemikalier som finns i respektive dunk eller kärl. Kemikalier ska förvaras i behållare som är beständiga mot de kemikalier som lagras och förvaringskärlen ska vara i gott skick.

Krav på avfallshantering

Avfall är varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren vill, avser eller är skyldig att göra sig av med. Allt avfall klassas med en särskild avfallskod som finns i avfallsförordningens (SFS 2020:614) tredje bilaga. Avfallskoden anger om avfallet är icke farligt avfall eller farligt avfall. Några exempel på icke farligt avfall som vanligtvis uppkommer vid drivmedelsanläggningar är förpackningsavfall (wellpapp, glas, plast med mera). Några exempel på farligt avfall som vanligtvis uppkommer vid drivmedelsanläggningar är material från oljeavskiljaren samt använt absorberingsmedel.

Icke farligt avfall inom drivmedelsanläggning

Producentansvar

Den nya förordningen om producentansvar för förpackningar som började gälla den 1 januari 2023 innebär förändringar för både nya och befintliga aktörer inom producentansvaret. Enligt förordningen har företag och andra verksamheter ansvar för att sortera sitt förpackningsavfall. Ansvaret gäller alla verksamheter där förpackningsavfall uppstår, som till exempel förpackningsavfall från drivmedelsanläggningar.

Farligt avfall inom drivmedelsanläggningar

I bilaga tre i avfallsförordningen (SFS 2020:614) finns en förteckning över icke farligt avfall och farligt avfall, det avfall som räknas som farligt avfall anges med en asterisk (*) efter den sexsiffriga koden. Du är skyldig att skaffa dig kunskap om vilka slag av farligt avfall som uppkommer i din verksamhet. Farligt avfall får inte blandas med andra slag av farligt avfall, annat avfall, andra ämnen eller material. Olika slag av farligt avfall ska förvaras i uppmärkta separata behållare.

Här är några exempel på farligt avfall som vanligtvis uppkommer vid drivmedelsanläggningar:

• slam från slam- och oljeavskiljare
• förpackningar som innehåller rester av eller är förorenade av farliga ämnen, till exempel de flesta kemikalier
• absorberingsmedel

Anteckningsskyldigheten

För att kunna visa att du hanterat ditt farliga avfall på rätt sätt ska du föra anteckningar över allt farligt avfall som uppkommer i verksamheten (6 kap. avfallsförordning ((2020:614)). Anteckningarna ska sparas i tre år. De ska, för varje slag av farligt avfall, innehålla uppgift om vilka mängder som uppkommer årligen, samt till vem avfallet lämnas för vidare hantering. Anteckningarna ska vara en sammanställning av allt farligt avfall som har uppkommit i din verksamhet. Anteckningarna kan utgöras av kvitto eller motsvarande.

Transport av avfall och farligt gods

Som verksamhetsutövare är du skyldig att kontrollera att den som tar emot verksamhetens avfall - transporter det eller gör en annan hantering - har gjort den anmälan eller har det tillstånd som krävs för hanteringen (5 kap. avfallsförordning ((2020:614)). För att kontrollera om en avfallstransportör har gjort den anmälan eller har det tillstånd som krävs för hanteringen finns ett register som Länsstyrelserna tillhandahåller. Viktigt för dig att tänka på är att spara de kvitton du får i samband med att du lämnar ditt avfall till någon annan eller se till att det finns annan dokumentation som styrker till vem du lämnar ditt avfall.

När du skickar iväg farligt avfall ska den som lämnar avfallet (din verksamhet) och den som tar emot avfallet (mottagaren) skriva ett transportdokument. Detta ska göras för varje transport när det lämnas till en ny innehavare för transport inom Sverige. Transportdokumentet ska innehålla uppgifter om avfallsslag och avfallsmängd samt vem som är lämnare (ditt organisationsnummer), vem som är mottagare (organisationsnummer), vem som är transportör och datum när avfallet lämnats till någon annan.

Transporterar du ditt farliga avfall själv krävs tillstånd från länsstyrelsen om mängden farligt avfall som transporteras under ett verksamhetsår överstiger 100 kilogram eller 100 liter. Är mängden mindre krävs en anmälan till länsstyrelsen. Någon nedre gräns finns inte. Anteckningar ska föras för varje slag av avfall som transporteras. Anteckningarna ska innehålla uppgifter om var avfallet kommer ifrån, vilken mängd som transporteras, på vilket sätt transporten sker samt vart avfallet transporteras.

Utan anmälan/tillstånd får du transportera upp till 10 ton eller 50 kubikmeter icke-farligt avfall om avfallet uppkommit i egen yrkesmässig verksamhet. Gränserna gäller per kalenderår.

Rapportera till Naturvårdsverkets avfallsregister

Alla som producerar, transporterar, samlar in, mäklar, handlar eller behandlar farligt avfall ska rapportera till Naturvårdsverkets avfallsregister. Du som har drivmedelsanläggning är skyldig att se till att uppgifterna som lämnas till avfallsregistret är korrekta och att uppgifterna lämnas i tid.

Du har rätt att lämna dina uppgifter till avfallsregistret via ombud. Ett ombud ska vara en utsedd fysisk person som du ger fullmakt att vara ditt ombud. Miljöförvaltningen kan som tillsynsmyndighet vid behov be ombudet styrka sin behörighet med fullmakt. Använder du ett ombud är det du som är skyldig att se till att uppgifterna som lämnas till avfallsregistret är korrekta och att uppgifterna lämnas i tid.

Från och med den 1 januari 2022 gäller en bestämmelse om ny miljösanktionsavgift för den som rapporterar in uppgifter om sitt farliga avfall för sent till avfallsregistret (en miljösanktionsavgift om 5 000 kronor).