Det räcker oftast med ett klagomål från en person för att miljöförvaltningen ska bli skyldig att utreda fallet och se till att rättelse vidtas vid behov. Antalet som störs kan dock ha betydelse i prövningen av om en störning är en olägenhet och om en åtgärd är rimlig. Efter utredning gör miljöförvaltningen en rimlighetsbedömning om eventuella åtgärder står i proportion till störningen.

Miljöförvaltningen beslutar om sanktioner om vi hittar brister vid kontroll hos ett företag. Exempel på sanktioner som förekommer är: förbud med eller utan vite, miljösanktionsavgift, åtalsanmälan.

Miljöförvaltningen är skyldig att åtalsanmäla varje misstanke om brott mot miljöbalken. Vi ska inte själva göra någon bedömning av den upptäckta överträdelsen. Om det blir fällande dom, om brottet betraktas som ringa eller avskrivs, avgör alltid åklagaren. Om överträdelsen skett uppsåtligt eller av oaktsamhet avgörs också av åklagaren. 

Miljöförvaltningen tar ut avgift för miljötillsynen som innefattar handläggning av anmälningar, ansökningar om tillstånd och dispenser. Vi tar även ut en årlig avgift för vissa miljöfarliga verksamheter. Enligt lagen tas avgift ut för extra kontroller hos verksamheter som har orsakats av allvarliga brister. Avgifternas storlek varierar beroende på vilken verksamhet som tillsynen gäller.

Miljöförvaltningen kan lämna enklare råd i enskilda fall, till exempel ge besked som tydligt förmedlar de krav som ställs i miljöbalken. Däremot kan vi inte hjälpa verksamhetsutövaren i detaljer, till exempel med att identifiera vilka åtgärder och rutiner som är mest lämpliga. Detta utförs av verksamhetsutövaren (företagaren), eventuellt med hjälp av konsulter som företagaren själv får kontakta.