Från inköp till återbruk – så kan Malmö stad nå nettonollutsläpp av växthusgasutsläpp

Malmö stads utsläpp uppgår i dag till omkring 200 000 ton koldioxidekvivalenter per år, där nästan allt är indirekta utsläpp från inköp av varor och tjänster. Klimatpåverkan hänger därför i hög grad samman med hur organisationen använder sina resurser: hur länge möbler, IT-utrustning och byggmaterial används – och vilka behov som kan lösas med sådant som redan finns.

”Det här målet rör hela Malmö stads organisation och inkluderar allt från byggmaterial och livsmedel till IT-system och förbrukningsvaror,” säger Hanna Pedersen, samordnare för arbetet med minskad klimatpåverkan.

Vägen framåt följer en fyrstegslogik

1. Ompröva behov och arbetssätt.
2. Dela och återbruka så långt det går.
3. När inköp krävs: ställ tydliga klimatkrav och välj klimatsmart.
4. Hantera återstående utsläpp med lokal klimatkompensation.

”Det har tagit tid för målet att landa. För den som arbetar i skolan är undervisningen i fokus, och då är det inte givet att man tänker på inköp som en klimatfråga. Vår uppgift är att tydliggöra att alla verksamheter påverkar utsläppen,” säger Hanna Pedersen.

För att stödet ska nå ut bygger miljöförvaltningen upp forum där förvaltningar kan ställa frågor och dela erfarenheter, ordnar dialogträffar och en årlig konferens – och lyfter fram nyckelroller, från inköpssamordnare till fordonsstrateger och projektledare, som kan integrera klimatperspektivet i beslut och verksamheter.

Det största utsläppsområdet är bygg- och anläggningsverksamheten. Här arbetar Malmö stad med att ställa klimatkrav i alla nybyggnationer, och målet är att halvera klimatpåverkan från nybyggnationer som står klara 2028 jämfört med 2022. Återbruk av byggmaterial växer som område, men kräver nya arbetssätt och logistiklösningar.

I bygg- och anläggningsprojekten kan utsläppen minska snabbt när befintliga byggnader bevaras eller delar demonteras för återbruk. Ett aktuellt exempel är Norra hamnen, där en gammal terminalbyggnad står kvar i stället för att rivas, medan en annan demonterats så att balkar, golv och fönster kan användas i nya projekt. Det sparar både utsläpp och pengar – resurser som kan användas till kärnverksamhet och service.

”Det finns stor potential i att bevara mer av det som redan finns och i att flytta material mellan projekt. Vi hoppas kunna bygga upp ett mer storskaligt system framöver,” säger Hanna Pedersen.

I vardagen syns omställningen i skolköken: en förflyttning till växtbaserade livsmedel och minskat matsvinn minskar utsläppen och frigör medel som kan läggas på kvalitet i undervisning och miljö.

Inom IT förlängs livslängden på datorer och mobiler genom bättre vård, uppgradering och reparation, samtidigt som staden förbereder skärpta krav på leverantörer för att minska utsläppen kopplade till hårdvara, mjukvara och datalagring.

I äldreomsorgen har chefer och medarbetare stor påverkan genom rutiner och inköp. Tillsammans med VA Syds coachning Avfallssnåla verksamheter har äldreboendet Blombuketten förändrat arbetssätt kring engångsartiklar. Resultatet: 83 000 kronor sparade på ett år genom att använda engångshandskar och inkontinensskydd på rätt sätt och se över rutiner – samtidigt som avfall och utsläpp minskar.

”Klimatperspektivet behöver in i alla små beslut. Det är där de stora volymerna finns,” säger Hanna Pedersen.

Också möbelanskaffningar ger stor effekt. Malmö stad har avtal för återbrukade möbler och egna arbetsmarknadsanställda som renoverar och reparerar möbler internt, men köper fortfarande in en hög andel nyproducerade möbler.

”Vi har väldigt goda förutsättningar. Nu handlar det om att få fler förvaltningar att efterfråga begagnat först – och att skapa bättre systemstöd för att se vad som finns,” säger Mojra Blomberg, utredare och samordnare.

Mycket handlar om att tänka annorlunda. Kan skolor och daglig verksamhet oftare använda textilier från second hand? Kan datorer, mobiler och möbler få längre liv genom vård, reparation och uppgradering? Kan förvaltningar låna, dela och samordna mer? Det är en klimatfråga, men också en ekonomisk och social fråga: återbruk, reparation och cirkulära lösningar kan ge lägre kostnader, fler arbetstillfällen och stärkt lokal nytta. Samtidigt kommer vi ibland att behöva köpa nytt. När vi gör det är det viktigt att vi väljer det mest hållbara alternativet – sett ur ett helhetsperspektiv.

”Det handlar om att utmana invanda beteenden och se värdet i det vi redan har. Vi behöver skapa strukturer som gör det enkelt att dela och återbruka – och samtidigt ställa krav när vi köper nytt,” säger Hanna Pedersen.