Självförsörjning och utanförskap i Malmö

I kunskapsunderlagsrapporten "Självförsörjning i Malmö" undersöks självförsörjningsgraden i Malmö. Självförsörjning definieras som fyra prisbasbelopp vilket motsvarade 15 500 kronor per månad 2019 i bruttoinkomst.

Sammanfattning av rapporten:

  • Malmö har i absoluta och relativa termer låg självförsörjning, vilket speglar ett omfattande ekonomiskt utanförskap.
  • 2019 uppgick det totala antalet individer i arbetsför ålder i Malmö som inte är självförsörjande till drygt
    75 000 (25 300 inrikes födda, 14 000 med västerländskt ursprung samt 35 800 med icke-västerländskt ursprung).
  • Malmö har med detta en lägre självförsörjningsgrad än riket som helhet, men även jämfört med övriga Skåne, Stockholm och Göteborg. Samtidigt finns det betydande skillnader inom Malmö.
  • Vi kan även konstatera att inrikes födda har den högsta självförsörjningsgraden oavsett vilken del av riket vi tittar på. Gruppen med ursprung i icke-västerländskt land har den lägsta självförsörjningsgraden.
  • Inrikes födda i Malmö (inrikes födda med två inrikes födda föräldrar) har en lägre självförsörjningsgrad än rikssnittet och övriga Skåne. Utrikes födda i Malmö uppvisar oavsett ursprung också betydligt lägre självförsörjningsgrad än inrikes födda (skillnaden var 21 procentenheter år 2019). Samtidigt är andelen utrikes födda hög i Malmö.
  • I absoluta tal har gruppen inrikes födda som inte är självförsörjande i Malmö minskat trendmässigt sedan1990-talet samtidigt som antalet som inte är självförsörjande med annat ursprung än västerländskt stigit trendmässigt. I sammanhanget bör det noteras att användandet av prisbasbelopp innebär en generell trend mot stigande självförsörjningsgrad i takt med ökande reallöner.
  • Tiden från migrationstidpunkten till dess att en individ är i självförsörjning varierar mellan de tre storstadsområdena. I Malmö tar det cirka två årtionden för 50 procent av de utrikes födda med icke-västerländskt ursprung att nå självförsörjning. I genomsnitt tar den ekonomiska integrationsprocessen några år längre i Malmö jämfört med Stockholm och Göteborg. Efter 8−9 år är cirka 40 procent självförsörjande i Stockholm. I Göteborg är motsvarande siffra cirka ett årtionde. I Malmö når 40 procent självförsörjning först efter 13−14 år. I samtliga fall tar det långt över ett årtionde för 50 procent att nå upp till självförsörjning. I Malmö uppnås detta först efter cirka 20 år.
  • Det finns betydande variationer i tiden till självförsörjning mellan Malmös olika områden. Möllevången och Västra Skrävlinge uppvisar en betydligt långsammare och sämre ekonomisk integration jämfört med S:t Petri och S:t Pauli.
  • I rapporten presenteras 27 policyförslag för att höja självförsörjningsgraden. De viktigaste bland dessa är behovet av ”självförsörjningsmålsättning” för den ekonomiska politiken samt behovet av ”respektavstånd” mellan bidrag och arbetsinkomster.

En del av analysen utreder i vilken utsträckning det är ”persistent” låg självförsörjningsgrad i vissa stadsdelar på grund av att det är samma individer i stadsdelen som är icke självförsörjande år efter år, och hur mycket som beror på att de som blir självförsörjande flyttar till andra stadsdelar och ”ersätts” med nya individer som är icke självförsörjande.

Författare: Johan Eklund, Jönköping International Business school och Blekinge Tekniska Högskola och Johan P Larsson, lektor i nationalekonomi och public policy

Till rapporten har en referensgrupp funnits knuten, bestående av representanter från:

Tillväxtkommissionen:
Anna Heide
Yasemine Arhan Modéer
Mattias Engdahl

Malmö stad:
Sara Kleijsen Åhlander, arbetsmarknads- och socialförvaltningen
Rikard Vroland, arbetsmarknads- och socialförvaltningen
Maria Kärrman, gymnasie- och vuxenstödsförvaltningen
Karl McShane, analys- och hållbarhet, stadskontoret
Hanna Björklund, stadsbyggnadskontoret

sv