Malmö Yllefabriks AB

En fabrikstät stad

Under 1800-talet etablerade sig ett flertal fabriker i centrala Malmö. Väverier, tobaksfabriker, såp- och parfymfabriker samt chokladfabriker var några av de näringar som växte upp i staden mellan broarna. Malmö Yllefabriks AB, kallad ”Doffeln” på grund av det speciella ylletyg som tillverkades där, grundades 1867 av grosshandlarna Edward Engeström och Rudolf Thomson, samt greve Sten Axel Lewenhaupt som var disponent. Ursprungligen arbetade de anställda vid handvävstolar, men snart övergick man till mekaniska vävstolar och modern teknisk utrustning med kullager i maskinparken.

När fabriken blev poesi

Poeten och akademiledamoten Anders Österling gick i skolan vid Malmö Högre Allmänna Läroverk för gossar, dagens Latinskolan, på 1890-talet. På sin väg till skolan mötte han varje morgon den täta strömmen av frusna, illa klädda fabriksarbeterskor på Rörsjöbron. De hade ett tiotimmarspass framför sig i fabriken med ett starkt dammalstrande arbete och tillhörde enligt statistiken den yrkesgrupp som hade den högsta dödligheten i lungsjukdomar. Långt senare skrev han om upplevelsen i en dikt:

”Doffeln” brinner

Den 7 mars 1888 brann Yllefabriken ner, en händelse som gett upphov till det malmöitiska sättet att ange tid, ”det var samma år som Doffeln brann”. Ett ögonvittne berättar att ”värmen var så stark att oljefärgen på husen i Student- och Hamburgsgatorna rann nedför väggarna och alla fönsterrutor exploderade.”

Bygget återupptogs med ritningar av Salomon Sörensen under ledning av byggmästaren Christian Mortensen. Nu byggde man i tegel, stål och betong för att undvika framtida eldsvådor. Tegeltransporterna vållade dock byggmästaren problem. Murarnas hantlangare var mestadels kvinnor som tidigare arbetat i fabriken men som på grund av branden blivit arbetslösa. De arbetade för 16 öre i timmen, men gick i strejk för att få timlönen höjd till 18 öre. Efter endast en strejkdag hade de fått igenom sina krav. Ytterligare en strejk rörde Mortensens hårda krav att hantlangarna skulle bära 28 stenar i varje omgång i stället för 21. Strejken varade i 14 dagar och slutade med kompromissen 23 tegelstenar.

Ny fabrik i Furulund

Företaget expanderade och 1890 köptes mark i det lilla stationssamhället Furulund invid Kävlingeån. Placeringen var utmärkt då ån hade hög kvalitet på det vatten som behövdes för tvättning och behandling av ylleprodukterna. Fabriken byggdes i två etapper, våtberedningen 1892 och ett väveri 1897. Ett helt samhälle med ett 50-tal tvåfamiljshus, affärer, bibliotek, tvättstuga och bibliotek byggdes upp kring fabriken. Den så kallade ”Furulundskonflikten” 1898 behandlas i avsnittet om August Schmitz.

Furulundsfabriken stängdes på 1960-talet. Malmö Yllefabrik AB ägde också ett spinneri i Varberg.

”Doffeln” moderniseras

Det nya fabrikskomplexet, en fyra våningar hög tegelbyggnad anpassades efter moderna förhållanden. 1896 inrättades ett kamgarnsspinneri som några år senare flyttade till kvarteret Spinneriet på andra sidan Stora Nygatan. Detta i lokaler som köpts då Manufakturaktiebolaget (MAB) flyttade till Trelleborgsvägen. August Schmitz var 1906 med om att starta energibolaget Sydsvenska Kraft AB och var verkställande direktör mellan 1906–1930. Därmed såg han till att ”Doffeln” var den första industriverksamhet som anslöts till elkraftnätet 1909 då den första kraftstationen i Lagan levererade elektrisk kraft till staden. 1904 sysselsatte yllefabriken 1700 anställda, inklusive fabriken i Furulund, och var vid tiden Skandinaviens största yllefabrik.

Lågkonjunkturen slog hårt mot ”Doffeln”

I slutet av 1920-talet tvingades August Schmitz sälja en del av sina aktier i fabriken. De svåra ekonomiska tiderna gjorde att företaget tvingades till ett alternativ till konkurs, som medförde att Skandinaviska Banken köpte 70% av aktierna. 1931 gick den då 80-årige August Schmitz i pension och sonen August jr övertog VD-posten. Denne tvingades senare avgå då företaget 1941 hade blandat cellull i en leverans. 1943 bildades koncernen MAB & MYA då MAB köpte 70% av aktierna i bolaget. Detta blev Sveriges största textilbolag med cirka 3000 anställda. Textilkrisen, som bland annat berodde på konkurrens från låglöneländer, ledde till att ”Doffeln” lades ner 1958. Yllefabrikens komplex revs 1960 för att ge plats åt NK-huset, dagens Hansa.