Max Ockborn

Malmö Konstmuseum delar årligen ut några av Sveriges största konststipendium, däribland Holger och Barbro Bäckströms stipendium som i år tilldelats den Malmöbaserade Max Ockborn. Tolv av hans skulpturer har nu intagit Malmö Konstmuseum på Malmöhus slott för att representera hans konstnärskap.

En brokig skara, utspridd i den pampiga Stora Festsalen. De är mänskligt stora och ser vid närmare betraktelse nästintill levande ut. 'Mormor' tittar utmanande på oss. I ett hörn står en 'Person från Malmö som äter pizza'. Mitt i rummet står 'Sorgens ansikte innan du vet' och stirrar med ihålig, tom blick.

“Jag har mer eller mindre gjort samma sak så länge jag kan minnas”, säger Max Ockborn och berättar att det först var i tjugoårsåldern som han förstod att man överhuvudtaget kunde arbeta med konst. Idag är han utbildad vid Malmö Konsthögskola och har flertal utställningar bakom sig, både i Sverige och internationellt.

Arbetet med skulpturerna påbörjades 2015 och idag är de ett trettiotal. “När jag börjar på en ny har jag lärt mig något från den tidigare”, säger Ockborn när han reflekterar över hur skulpturerna utvecklats med åren. De har blivit allt större och mer detaljerade.

Att jobba skulpturalt ligger honom närmast och hans unika hantverk växer fram som collage i mötet med det han kommer i kontakt med. “Grunden i allting är att materialen måste kunna visa vad det ska bli. Jag samlar på mig massa grejer och de måste kunna prata för sig själva. Att mejsla ut någonting så att det ser ut som någonting annat, det är ju raka motsatsen till vad jag gör.”

I Ockborns värld blir ekollon till fingertoppar, ostron till öron. Stommen av ett cafébord utgör ryggtavlan på 'Mänsklighetens skymningsljus' och sitsen av en oanvänd roddmaskin dess bröstkorg. Några skimrar i en heltäckande blank hud av båtlack. Andra är mer avslöjande, under omaka plagg skymtar ett skelett av alla möjliga material. Arbetsprocessen är långdragen, men nödvändig. Fem liter trälim och femton dagars torka kan krävas för ett enda lager.

Han söker sig både inåt och utåt i skapandeprocessen och hämtar inspiration genom att försöka delta i sociala situationer: “Jag försöker se vad andra människor, djur och växter och alla håller på med, och sedan omsätta det i konst."

Ockborn ser konsten som en positiv kraft i samhället och i ett examensarbete vid Malmö konsthögskola utforskade han tanken om konst som försoningsapparat. “Jag vill väcka tankar som får en att ifrågasätta sin egen vardag. I slutändan är det ett försök att hjälpa till, ett försök att delta i att utveckla ett samhälle som kan fungera bättre.”

***

Skribent: Nellie Skute

Foto: Henrik Hellström