Mödravårdcentral

Tänk på att om det framkommer att någon under 18 år är eller riskerar att bli könsstympad ska det orosanmälas till socialtjänsten för vidare utredning.

Oskuldsnormen och myten om mödomshinnan

Myten om mödomshinnan och oskuldsnormen bidrar båda till bibehållandet av ett kyskhetsideal. Föreställningen om att det går att se om en kvinna har haft sex medför ofta stora begränsningar i kvinnors liv. Föreställningen om att det finns en mödomshinna som går sönder vid första vaginala samlaget och att det orsakar en blödning kan medföra problem för kvinnan vid misstanke om att hon inte är oskuld, om hon inte blöder under bröllopsnatten eller om hon vägrar bevisa sin oskuld på detta vis, då detta ofta tolkas som att hon inte är oskuld. Kvinnan kan bli eller känna sig tvingad att bevisa sin oskuld genom att be sjukvården om ett ”oskuldsintyg” eller en ”oskuldsoperation” i syfte att ”återställa mödomshinnan”, för att skydda sig från potentiella konsekvenser.

I samtal där besökaren känner oro, har frågor eller önskemål om undersökning eller intyg kopplat till mödomshinnan, har du möjlighet att utforska vad som föranlett kvinnans fråga och få information om kontexten hon lever i.

I det fullständiga stödmaterialet finns frågor på hur ni kan formulera er för att ställa frågor om mödomshinnan, oskuldsnormen, oskuldskontroller, oskuldsingrepp och oskuldsintyg. Nedan följer några exempel:

”Hur kommer det sig att du har funderingar kring eller efterfrågar detta? Vill du berätta mer?

”Vi gör inte [typ av efterfrågan]. Jag berättar gärna för dig om varför – får jag det?

Jag vet att en del tror att kvinnor har en hinna som går sönder när de har sitt första samlag, men det finns ingen sådan. Därför går det inte att se om en kvinna har haft sex eller inte. Alla kvinnor blöder inte heller vid första samlaget. Det finns inga skäl för sjukvården att undersöka om någon är oskuld. Det är också olagligt för sjukvården att göra det.”

Samtal med föräldrar om könsstympning

Könsstympning kan vara ett tecken på att den utsatta lever i en hederskontext. En anledning till att könsstympning praktiseras är för att säkerställa flickans oskuld fram till äktenskapet, eftersom detta ses som avgörande för att bevara familjen och kollektivets heder.

Om ni möter besökare som har sitt ursprung i ett land där förekomsten av könsstympning är hög, kan frågor om erfarenhet av könsstympning ställas till besökaren. Detta i syfte att upptäcka om den vuxna kvinnan själv utsatts för könsstympning såväl som att förhindra att det väntade barnet riskerar att utsättas. Det är också ett sätt att upptäcka om eventuella äldre syskon till barnet redan har blivit könsstympade eller riskerar att bli i framtiden. Om personen lever i en kontext där normen kring könsstympning är stark så kan rädslan för stigmatisering göra att föräldrar fortsätter utsätta sina döttrar.

I ditt samtal med besökaren om könsstympning är det bra att inledningsvis använda sig av begreppet omskärelse, då alla inte känner ingen sig i att vara ”stympade”. Du kan senare anpassa ordvalet efter det begrepp som personen själv använder. Nedan följer exempel på hur man kan ställa frågor om könsstympning.

”Jag vet att omskärelse av kvinnor förekommer i ditt eller din partners hemland (alternativt …i dina eller din partners föräldrars ursprungsland), och vill därför ställa ett par frågor till dig om dina erfarenheter av det, är det okej?”

”Vi vet att sådana typer av ingrepp kan medföra konsekvenser för hälsan, i särskilda fall kan det även medföra problem vid graviditet eller förlossning, därför undrar jag hur det är för dig?”

”Vad tänker du om kvinnlig omskärelse i relation till ditt eget väntade barn (och eventuellt äldre döttrar)? Finns det någon i din omgivning som du tror skulle tycka att din kommande dotter (eventuellt äldre döttrar) ska omskäras?”