Ribersborgsstranden

Sommaren 1926 var den första då malmöborna kan utnyttja "Malmös Copacabana". En drygt 200 meter lång sandstrand utgjorde en nyhet för stadens invånare.

Vid tiden kring första världskriget såg Ribersborgsstranden helt annorlunda ut än när Strandbadet invigdes sommaren 1926. Vid denna tid fanns ingen sand. Stranden bestod istället av småsten, gyttja och ruttnande tång. Den nuvarande sandstranden är alltså inte naturlig, utan konstgjord.

Ordförande i Malmö Förskönings- och Planteringsförening, konsul Gunnar Faxe, anordnade en insamling som medförde att stora sandmassor kunde muddras upp mellan Limhamn och Kallbadhuset.

Historik

1924 anlitades överingenjören vid den holländska vattenbyggnads-styrelsen, J. F. Schönfeld, för att utreda om sanden skulle stanna kvar på stranden efter muddringen. Utredningen föll ut väl. Man muddrade sand från södra delen av Öresund och transporterade denna med järnvägsvagnar till Ribersborg där den lastades om på skottkärror för att sedan läggas ut på stranden.

En badplats för alla

Man ville skapa en plats där även de "mindre bemedlade" skulle få tillfälle att bada och att göra det avgiftsfritt. Kallbadhuset som funnits sedan 1898 var avgiftsbelagt och hade, precis som idag, separata herr- och damavdelningar. Men på Ribersborg skulle familjerna få bada tillsammans.

Malmö Förskönings- och Planteringsförening såg stranden som en del av ett större moderniseringsprojekt i staden. Man ville inte bara skapa vackra platser för malmöborna, utan även synliggöra Malmö såväl nationellt som internationellt för att på så sätt locka kapital till staden.

Det var viktigt att visa för omvärlden att Malmö var en modern stad.

Ribersborgsstranden idag

Idag finns även en hundrastplats på Limhamnsfältet vid strandens norra del. Längs den södra delen finns numera även ett naturistbad.

Gränsande till detta ligger lagunen med tillhörande småbåtshamn.