Nu hände något betydelsefullt. Året var 1920 och Malmö hade fått en ny stadsingenjör — Erik Bülow-Hübe — som var lidelsefullt intresserad av trädgårdsplanering. Detta ledde till en katastrof för Ersta-Jørgensens stora skogsparksprojekt och till en milstolpe i svensk parkhistoria.
Harald Boklunds vattentorn kom att spela en större roll än arkitekten kunnat föreställa sig. Tornets dominerande läge och dess form påverkade de senare parkplanerna. Bülow-Hübe tycks ha utgått från de båda befintliga byggnaderna, vattentornet och kungliga paviljongen, samt den klart markerade nord-sydliga axeln genom blomstergatan, när han konstruerade sin park med passare och linjal.
Genom sin tillkomsthistoria omfattar Pildammsparken delar från olika tidsskeden. Äldst är planteringen kring vattentornet. Den är troligen uppbyggd av utgallrade växter från Kungsparken. Anläggningen kring blomstergatan tillkom 1912-13. Till denna och andra planteringar i samband med utställningen användes träd från en utgallring i Slottsparken. Kronprinsessan Margareta anses ha bidragit med planteringsplanen för blomstergatan, som fick bära hennes namn. När hon oväntat dog 1920, döptes paviljongen om till Margaretapaviljongen. Byggnaden var egentligen uppförd som en reveterad trästomme, avsedd att rivas efter utställningens slut. Nu fick den stå kvar. Förutom Margaretapaviljongen finns det idag inte mycket som kan påminna oss om Baltiska utställningen.
I björkdungen öster om lilla dammen finns en över tre meter hög kalksten från Ignaberga. Den ingick i utställningens stensamling och står förmodligen kvar på sin ursprungliga plats, försedd med en minnesinskription. Även inne i grönskan mellan Margaretavägen och Tallriken finns lämningar från utställningen. Söder om den ena av de två ekbackar, som ligger på ömse sidor om Margaretavägen finns en sandlåda med betongkant. Den ingick en gång i fontänen framför tyska paviljongen. Lite längre söderut hittar man den granitbrunn som stod mitt i trappan mellan centralgården och kongresshallen. Ytterligare litet söderut bland träden finns ett åttakantigt brunnskar på åtta åttakantiga ben, en skicklig stenimitation i cement, som prydde en av de inre gårdarna vid kongresshallen.
Invid Roskildevägen står ett litet lanthus, som användes som spruthus under utställningen. Det räddades från rivning 1992 i sista stund. Man fann byggnaden på kartor från 1904.
Nyare konst finns naturligtvis även i Pildammsparken. Jag nämner några stycken. Strykjärnet (Hiroshi Koyama), står på gräsplanen inte långt från Ignaberga-stenen. I den plantering omgiven av vältuktade häckar, som öppnar sig mot lilla dammen står Galatea (Nils Möllerberg). Efter konstverket kallas platsen Galateas hage. Vid dammens nordvästra sida finns Vattentrappan, konstruerad av Leif Ringsbo. Vattentrappan är inte bara till för lek. Här åstadkoms också cirkulation av vattnet i dammen.
Ännu bättre syresättning får man av de tre fontänerna vid vattentornet. Fontänerna, med växlande vatten- och ljusspel, är datorstyrda och har vattenkaskader på upp till 25 meters höjd. 80 stycken 500 watts strålkastare i sju olika färger, ger tillsammans med vattenkaskadernas olika utformning över 1 000 olika möjligheter till variation. Till detta lyssnar man på rogivande musik.
.jpg)
