Baltiska utställningen 1914

Folkhav på Baltiska utställningen. Okänd fotograf / Malmö museum.

Sommaren 1914 liknande ingen annan. Tillresta kom från när och fjärran som aldrig förr, till det kanske största enskilda arrangemanget i Malmös historia. Framtidstron skulle snart bytas ut mot krig och kris.

Det hela började 1908. Sydsvenska Dagbladets nyblivne utgivare – C O Wahlgren – hade en idé som han presenterade för Malmö industriförening. Tanken var att arrangera en utställning med länder runt Baltiska havet (Östersjön), det vill säga Sverige, Tyskland, Danmark och Ryssland. Stora nationella och internationella utställningar var populära under industrialismens dagar.

Stora utställningar låg i tiden

På 1800-talet avlöste världsutställningarna varandra. De få utställningar som arrangerades i Skandinavien blev nationella eller nordiska angelägenheter. Nordiska industri- och slöjdutställningen som hölls i Malmö 1896 var en urban mognadsexamen för rikets tredje stad.

Malmö expanderade

Malmö expanderade lavinartat på 1800-talet. I runda tal fördubblades befolkningen vart tjugofemte år. År 1900 låg befolkningssiffran på lite drygt 60 000. Femton år senare hade man passerat 100 000.

Ambitionen med Baltiska utställningen var att träda in i de europeiska storstädernas krets. Varumärket Malmö skulle stärkas. Stödet från Stockholm var dock svalt. Men i Malmö framhärdade man.

Den vita staden

Marken väster om Pildammarna ansågs vara bästa platsen för utställningen. Den tillhörde staden och någon bebyggelse fanns knappt där. Till arkitekt för utställningen utsågs stockholmaren Ferdinand Boberg. Som genomgående motiv på byggnaderna valde han den skånska trappgaveln. Den gemensamma färgen var övervägande vit (egentligen mer åt det grågula hållet).

Viadukt blev lösningen

Järnvägen mot Ystad (längs dagens Carl Gustafs väg) var ett problem. Dess spår avskiljde staden från utställningsområdet. Boberg vände nackdelen till en fördel. Han lät anlägga en sex meter hög och fyrahundra meter lång viadukt över rälsen. Uppfarten började bakom idrottsplatsen och slutade i ett entrétorg med vändplats för spårvägen och garage för 36 automobiler. Entrétorget låg ungefär där den lilla dammen numera ligger.

Kunglig närvaro

Fredag 15 maj 1914 klockan tolv anlände den kungliga kortegen till utställningen. Tusentals Malmöbor hurrade och vinkade med svenska flaggor.

I Kongresshallen samlades 3 000 sittande åhörare, kören och orkestern framförde Hugo Alfvéns nyskrivna kantat ”Baltiska hav”.

Den efterföljande söndagen anlände närmare 11 000 besökare, till fots, med spårvagn, velociped eller automobil uppför viadukten för att bländas av ”Den hvita staden”.

Allt fanns på området

På området fanns flera restauranger och serveringar med plats för flera tusen gäster åt gången, en konsthall, fyra nationella industrihallar, en svensk maskinhall, ett krematorium, paviljonger, en blomstergata och en fiskerihall. Det fanns också en särskild utställningshall för kvinnor samt ett nöjesfält med bergochdalbana och biograf.

Mäktigt utsiktstorn

Kronan på verket var utsiktstornet försett med elhissar med plats för tio personer i vardera. Tornet nådde inte upp till Eiffeltornets höjder, men ansågs vara världens högsta träkonstruktion. Dess höjd 87 meter kan jämföras med Kronprinsen som mäter 75 meter.

Drygt 2 300 utställare

I runda tal fanns det 1 225 svenska utställare, 240 danska, 150 ryska och 760 tyska utställare på området. Utställningen var öppen varje dag, från nio på morgonen till midnatt då också det populära nöjesfältet och restaurangerna stängde. Området var upplyst med el, vilket bara det var en attraktion.

Framtidsoptimismen på topp

Sommaren 1914 log sitt allra vackraste leende, framtidsoptimismen var på topp i den lilla staden med de stora ambitionerna. Det stora lantbruksmötet öppnade som planerat den 15 juni på ett grannområde väster om Baltiska utställningen. På Malmö idrottsplats arrangerades Baltiska spelen, ett av de största idrottsarrangemang Malmö någonsin skådat.

Mörka moln över Europa

Men nere på kontinenten syntes mörka moln. Den 28 juni föll skotten i Sarajevo. En månad senare befann sig två av de utställande länderna i krig med varandra. Ryssarna och tyskarna lämnade utställningen. Några dagar senare ringde stadens kyrkklockor till mobilisering.

Därtill skadades utsiktstornet under en rasande storm den 28 september. Takpartiet föll ner på Centralgården, dessbättre utan att någon kom till skada.

Succé trots allt

När utställningen stängde den 4 oktober var optimismens anda borta. Men utställningen sågs likväl som en framgång, Från utställningens sista dag rapporterar Sydsvenskan, kanske något optimistiskt, om uppemot 100 000 besökare.

Totalt under utställningstiden hade 850 000 besökare köpt entrébiljett, varav 100 000 abonnemangskort. Utställningen hade en omsättning runt tre miljoner kronor och av allt att döma gick man inte med förlust.

Idag ligger Pildammsparken på den gamla utställningsmarken. Ekopalatset och Margaretapaviljongen vittnar om det förflutna.