Livsmedelsbrist och ransonering 1917
Hungerdemonstrationer och ransoneringsköer i Malmö 1917.
Under första världskriget blev det svårt eller omöjligt att föra in vissa varor till Sverige. Därför blev många varor ransonerade. Det blev vardagsmat att köerna blev långa när en handlare fått in ett visst livsmedel. Ransonerna blev allt mindre och 1917 skakades Sverige av så kallade dyrtidsdemonstrationer.
År 1916 ansågs det nödvändigt att börja ransonera vissa livsmedel i Sverige. I Malmö bildades i februari 1916 Malmö stads livsmedelsnämnd och Hjälpkommitté. De tidigare kommunala brödkortskontoren i uppgick under året i nämnden. Samma år bildades Stadsmissionen som bistod med akut nödhjälp till Malmöborna. Vid det som idag är Värnhemstorget ordnades utomhusgudstjänster och de som kom bjöds på mat.
Situationen försvårades från 1917 och framåt, av skördar som slog fel, hamstring, svartabörsmarknad, ockerpriser, smuggling och fusk med livsmedel och ransoneringskuponger.
Hungerdemonstrationer och ransoneringsköer i Malmö 1917.
Dyrtidsdemonstrationer / Hungerdemonstrationer
Dyrtidsdemonstationer, även kallat Hungerdemonstrationer, ägde rum på många håll i landet. En utlösande faktor var att brödransonerna sänktes från 250 till 200 gram om dagen och att gryn ransonerades.
Den 25 april 1917 samlades 25 000 personer på Stortorget i Malmö. Många gick från Tobaksmonopolets Sofielundsfabrik till Stortorget och antalet kvinnor var stort. Även Malmö stads spårvägsanställda bildade ett demonstrationståg och gick bl.a. längs Föreningsgatan och Industrigatan.
Hungerdemonstrationerna var inte bara resultatet av ransoneringen av mat och förnödenheter. Livsmedelsbristen orsakad av kriget och missväxt, växande klassklyftor, den svenska högerns motstånd mot allmän och lika rösträtt utgjorde den politiska bakgrunden till den svenska arbetarklassens politiska mobilisering. Det var dock inte bara arbetarklassen som demonstrerade för större ransoner utan även andra grupper i samhället uttryckte sitt missnöje.
Ransonering på kaffe
År 1917 började situationen för kaffedrickarna bli desperat och kaffehandeln upphörde helt. Den 1 juli 1917 meddelades det i tidningen att folkhushållningskommissionen gjort en överenskommelse med kaffeaffären Valhalla (som låg på Södra Tullgatan 1) att den skulle avstå halva sitt lager till ett rosteri i Malmö. Detta parti med kaffe på ca 2000 kg skulle sedan fördelas på de ungefär 120 handlarna i staden för att därefter säljas på vanligt vis.
Valhalla och Malmö Kaffehandel fick samtidigt tillåtelse att sälja endast en viss mängd i månaden. Valhalla hade tidigare haft obegränsad försäljningsrätt men den upphörde. Man väntade sig att det efter denna försäljning av Valhallas halva lager skulle bli nästan omöjligt att få in nytt kaffe till staden.
Ransonerinskuponger.
Kaffeköerna i Malmö 1917
Den 4 juli 1917 började försäljningen. Det bildades långa köer framför kaffehandlarna. Särskilt vid Valhallaaffären ringlade köerna långa. Omkring 1000 personer hann inte med att få något kaffe där, utan gick till Malmö kaffehandel på Skomakaregatan istället, där den redan långa kön ökades. Många nyfikna gick också dit för att titta på.
