Livsmedelsbrist och ransonering 1917
Hungerdemonstrationer och ransoneringsköer på olika platser i Malmö 1917.
Under första världskriget blev det svårt eller omöjligt att föra in vissa varor till Sverige. Därför blev många varor ransonerade. Ransonerna blev allt mindre och 1917 skakades Sverige av så kallade dyrtidsdemonstrationer.
År 1916 ansågs det nödvändigt att börja ransonera vissa livsmedel i Sverige. I Malmö bildades i februari 1916 Malmö stads livsmedelsnämnd och Hjälpkommitté. De tidigare kommunala brödkortskontoren i uppgick under året i nämnden. Samma år bildades Stadsmissionen som bistod med akut nödhjälp till Malmöborna. Vid det som idag är Värnhemstorget ordnades utomhusgudstjänster och de som kom bjöds på mat.
Situationen försvårades från 1917 och framåt, av skördar som slog fel, hamstring, svartabörsmarknad, ockerpriser, smuggling och fusk med livsmedel och ransoneringskuponger.
Fördjupning: ransonering
I augusti 1917 fick Malmö livsmedelsnämnd i uppdrag att även fungera såsom arbetslöshetskommitté. Beredningen och handhavandet av löpande ärenden var anförtrott ett arbetsutskott. För nämndens verksamhet ges en fyllig redogörelse i stadens årsböcker från 1916 och framåt.
Livsmedelsnämnden
Det var genom livsmedelsnämnden som priser, ransoneringskort och fördelning av varor reglerades. Nämnden upprättade bland annat ett register över Malmös invånare för att kunna ha kontroll över utlämnandet av ransoneringskort. Centralkök inrättades där mat såldes till rimliga priser. Ambulerande kök med hjälp av en spårvagn infördes också.
Arbetet avvecklas
Livsmedelsnämndens arbete började avvecklas under år 1919. Dess kortcentral och kortkontor var helt indragna i september 1919. I nämndens arkiv på stadsarkivet finns bland annat olika exempel på ransoneringskort, kungörelser och korrespondens.
Hungerdemonstrationer och ransoneringsköer i Malmö 1917.
Dyrtidsdemonstrationer
Dyrtidsdemonstationer, även kallat Hungerdemonstrationer, ägde rum på många håll i landet. En utlösande faktor var att brödransonerna sänktes från 250 till 200 gram om dagen och att gryn ransonerades.
Den 25 april 1917 samlades 25 000 personer på Stortorget i Malmö. Många gick från Tobaksmonopolets Sofielundsfabrik till Stortorget och antalet kvinnor var stort. Även Malmö stads spårvägsanställda bildade ett demonstrationståg och gick bl.a. längs Föreningsgatan och Industrigatan.
Varför skedde demonstrationerna?
Hungerdemonstrationerna var inte bara resultatet av ransoneringen av mat och förnödenheter. Livsmedelsbristen orsakad av kriget och missväxt, växande klassklyftor, den svenska högerns motstånd mot allmän och lika rösträtt utgjorde den politiska bakgrunden till den svenska arbetarklassens politiska mobilisering.
Det var dock inte bara arbetarklassen som demonstrerade för större ransoner utan även andra grupper i samhället uttryckte sitt missnöje.
Fördjupning: demonstrationer av arbetarkvinnor
Under dagarna som följde genomfördes fler demonstrationer av arbetarkvinnor. Exempelvis skedde demonstrationer på Möllevångstorget. Uppretade husmödrar, som förtvivlat försökte ge sina barn mat nog med de krympande ransonerna, angrep och plundrade potatishandlare som tio- och tjugodubblat priserna, eller höll på förråden åt sina stamkunder.
Det sågs inte med blida ögon av arbetarrörelsen i Malmö. Arbetarkommunen i Malmö gjorde ett särskilt uttalande mot de kvinnor som för första gången gått ut i egna demonstrationer:
”Att demonstrera i tid och otid, utan att ha tagit sikte på någon bestämd punkt, mot vilken påtryckningen riktas, är att fäkta i luften … Vi ha velat allvarligt framhålla dessa synpunkter för våra arbetarkvinnor, vilka för ögonblicket tycks leva i den villfarelsen att allt kan åstadkommas med demonstrationer”.
Fördjupning: media om arbetarkvinnorna
I Tidningen Rösträtt för kvinnor beskrevs kvinnornas demonstrationer så här:
”… trampet av kvinnornas fötter, när de lämna hem och arbetsplatser och sluta sig samman i djupa led för att träda i skaror inför sina myndigheter och begära bröd åt sig och de sina. Det har alltid varit ett farligt tecken, när kvinnorna börjat på att röra på sig på detta sätt. Det betyder att missförhållandena äro sådana, att de göra de tålmodiga otåliga. Det betyder att oron och missnöjet genomsyrat folkdjupen. Och märk väl, det var icke kvinnorna, som smittades av männens demonstrationslusta.
Den första hungerdemonstrationen, som tidningarna omtalade i detta land, företogs den 12 april av mödrar från Söderhamns skärgård, som inför brödbyråns ordförande protesterade mot grynens indragande på kort.
Den 18 april följde Karlstads husmödrar exemplet, och sedan går knappt någon dag utan nya kvinnodemonstrationer över hela landet. Aven om kvinnornas missnöje blott hade gällt livsmedelsbristen, deras begäran endast bröd, så skulle orimligheten framstått tydligt och klart av att dessa tungt drabbade, hälften av Sveriges befolkning, skola vara uteslutna från varje laglig möjlighet att öva inflytande på förhållandena och vara inskränkta till tårar och böner eller upplopp och böter.
Men kvinnorna ha icke överlåtit åt regering och riksdag att utleta sammanhanget mellan bröd och rösträtt, de ha själva formulerat kravet så tydligt, att det icke kan missförstås. Massorna inför riksdagen den 21 april begärde inte bara bröd, utan också rösträtt för kvinnor. Parollen har upprepats på olika håll, och den stora 1 maj-demonstrationen hade en samlingsfana för kvinnorna, på vilken stod: rösträtt för kvinnor och bröd åt arbetarhemmen.”
Ransonerinskuponger.
Ransonering på kaffe
År 1917 började situationen för kaffedrickarna bli desperat och kaffehandeln upphörde helt. Den 1 juli 1917 meddelades det i tidningen att folkhushållningskommissionen gjort en överenskommelse med kaffeaffären Valhalla (som låg på Södra Tullgatan 1) att den skulle avstå halva sitt lager till ett rosteri i Malmö. Detta parti med kaffe på ca 2000 kg skulle sedan fördelas på de ungefär 120 handlarna i staden för att därefter säljas på vanligt vis.
Valhalla och Malmö Kaffehandel fick samtidigt tillåtelse att sälja endast en viss mängd i månaden. Valhalla hade tidigare haft obegränsad försäljningsrätt men den upphörde. Man väntade sig att det efter denna försäljning av Valhallas halva lager skulle bli nästan omöjligt att få in nytt kaffe till staden.
Kaffeköerna i Malmö 1917
Den 4 juli 1917 började försäljningen. Det bildades långa köer framför kaffehandlarna. Särskilt vid Valhallaaffären ringlade köerna långa. Omkring 1000 personer hann inte med att få något kaffe där, utan gick till Malmö kaffehandel på Skomakaregatan istället, där den redan långa kön ökades. Många nyfikna gick också dit för att titta på.
Fördjupning: situationen vid kaffeköerna
Framåt eftermiddagen hade många stått tre-fyra timmar i kön och vädret var mycket varmt. Flera kvinnor svimmade i hettan och trängseln och fick föras bort. En del hade gjort stora solhattar av papper, andra använde paraplyer till skydd. Kallt vatten langades ut till de som var svimfärdiga men inte ville lämna sin plats och gå miste om sina tilldelade 300 g. En tioårig pojke blev svårt klämd och måste med polisens hjälp transporteras hem. Ett flertal personer måste lämna kön på grund av illamående av ett eller annat slag.
Polisen hade mycket att göra och hade behövt fler konstaplar på plats. En tidning skrev ”I hopen fanns nämligen en hel mängd hänsynslösa kvinnspersoner, som de stackars konstaplarna hade mycket svårt att komma tillrätta med.”
Affärerna stängde klockan 20.00, men då stod fortfarande omkring 1000 personer i kön. De fick gå hem, men kunde komma tillbaka nästa dag klockan 10.00, när affären öppnade igen. Åtminstone tre s.k. reportagevykort gjordes av denna anmärkningsvärda händelse.
I brist på riktigt kaffe använde de flesta olika kaffesurrogat.
Litteraturtips
- Bengtsson, Rickard, Annorlunda malmöhistoria: vykortsvittnen berättar (Om livsmedelsbrist och ransoneringar runt 1917, s. 89-94). 2014
- Malmö stads historia. D. 5, 1914-1939. 1989 (Om livsmedelsbrist och ransoneringar runt 1917, s. 28-40)
- Malmö stads årsbok 1917 (Om livsmedelsbrist och ransoneringar runt 1917, s. 95-101)
- Nyström, Hans: Hungerupproret 1917.
- Hirdman, Yvonne: Magfrågan : mat som mål och medel, Stockholm 1870-1920
Sidan senast uppdaterad: